Adjö.

Fick sovmorgon idag. Sov kvar på Nyvla pga att de blev lite vin igårkväll. sov som en stock fram tills 8 då ja hade tänkt gå upp, men sängen var för skön så ja låg kvar fram tills 9. Tog sedan en promenad till betesdjuren för att räkna dom å kolla så att ingen kalvat.
Allt var som de skulle så ja knatade hemåt igen. eller ja, tillbaka till Nyvla. Käkade lite frukost å sen var de dags att jobba.
Jobbade på som vanligt å mjölkningen gick smidigare än igår.
Några kor skulle ut på bete så ja hjälpte Jon att samla in dom å binda dom i gamla ladugården där dom ska tillbringa några dagar me endast halm som käk för att sina ordentligt(dvs sluta producera mjölk). Meningen e att alla dessa damer ska få varsin kalv ute på betet i höst.

Fångade även in en annan ko, men hon skulle inte ut på bete, utan hon skulle gå ett helt annat öde till mötes.
Strax innan hade jag mjölkat henne, å hon stod där så snällt å förstod inte att hon gav oss mjölk för sista gången. Hon blev halt för ett tag sen, å vi tänkte inte så mkt på de eftersom kor, precis som vi, kan trampa snett å stuka sig lite. men de hela blev allt värre å hovslagaren kom ut. Hon hade problem i klöven å han var rädd att de spridit sig upp i benet. Han gjorde va han kunde å sen var de bara att avvakta.
Men klöven blev inte bättre, så ja bad Jon göra slut på hennes lidande. När vi fångade in henne ville hon inte riktigt vara me. inte skulle hon ha en grimma på huvudet!
Men medans jag å Jon hjälptes åt att få på henne grimman märkte jag att hon trots allt tydde sig till mig. Hon ställde sig mot mig å lyssnade på min lugnande röst. Jag klappade henne å berättade för henne att hon skulle få sommarlov å att foten skulle bli bra.
Grimman sattes försiktigt på å vi ledde henne ut från lösdriften. Jon ville leda, men när kon stretade emot bad ja honom att gå bredvid henne, då många kor hellre går när de e fri väg framför.
Tappert tog hon sig fram i tron om att hon skulle ut på bete, då hon gick mot sin vanliga gamla hage. samma hage hon knatat ut i så många gånger förr.
Strax innan stannade vi å band fast henne. Jag fortsatte jobba å Jon fixade resten me kon.
Innan ja lämnade henne sa jag adjö. å trots att hon "bara" e en ko lämnade jag henne me tårar i ögonen.

Jag stod i möjlkrummet å diskade då skottet ven över gården. De var som om allt stannade till å tystnaden slöt sig över området för en kort sekund.
Hon var nog en av dom tappraste å envisaste korna ja mött. För hur ont hon än hade, skuttade hon fram där på sina tre friska ben. hon bråkade aldrig pga av smärtan, utan kämpade på ändå. de var som om hon aldrig ville visa sin smärta, hur uppenbar de ändå var för oss andra.

Innan jag åkte hem gick jag å tog ett sista adjö av henne. hon låg helt stilla å den nyss så pigga å nyfikna blicken var nu tom å livlös. Hon fanns inte kvar, bara hennes stela kropp hon använt för att ta sig fram här på vår jord.

Hon finns på ett bättre ställe nu.


sliten på slutet. men hon slutade iaf sitt liv me hedern i behåll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0