Ville

Vet inte om jag ska skrika "FAAAAN!", skratta åt eländet eller helt enkelt gråta.

Igår var de måndag. en fin måndag. Jag vaknade brevid johnnie å när han åkt för att jobba tog jag en joggingtur me putte. Solen sken å allt var så bra. Städade lite hos Johnnie innan jag skulle till jobbet, men eftersom klockan tickade hann ja inte så mkt. Tidsoptimist som jag e tänkte ja bara "äh, jag hinner till jobbet å skulle jag vara lite sen gör de ju inget".

Kom ihåg matlådan för en gångs skull. letade i bilen efter Johnnies plånbok men hittade den inte. "äh, den ligger säkert i huset ändå. Johnnie hade väl fel". ca 15 minuter sen påbörjade jag min resa mot jobbet. Pratade me mamma i telefon. hon skulle handla lite grejer åt mig i stan. Passerar österby där Johnnie höll på att gräva. Vinkade glatt å körde vidare.
Musiken spreds i bilen å solen värmde. Allt var så bra!

Kör på mot jobbet. ca 15 minuters resa kvar. ska bli kul att jobba igen efter semestern. har saknat korna :)
Men min måndag blev inte riktigt som ja tänkt mig..

..För några minuter senare hörs inte längre musiken på radion. allt ja hör e ljudet av min bils däck som slits mot asfalten i ett panikslaget försök att stanna fordonet. Allt ja hinner tänka e: "nu smäller de!" sen tog de tvärstopp å ja ser hur motorhuven viks ihop likt ett papper framför mig. Rök. massor av rök. Jag ser inget. Slår av motorn å radion. tar av solglasögonen å hoppar ut ur min stackars Ville. Traktorföraren jag just slutit en allt för nära bekantskap me rusar fram å frågar hur de gick. Jag vänder mig om, ser på min bil å allt jag fick fram var: "min bil.."
Utan att tänka tar jag upp mobilen å slår mammas nr. Allt skedde automatiskt å när hon svarade sa ja bara: "Mamma, jag har krockat.."

Tårarna rann. dom sa att de berodde på chocken, men jag vet inte.. Min bil, vit som snö å fin som få, hade kört in i en traktor i 70km/h. kylaren var ett minne blott å huven ihoptryckt. å där, i spillroarna av grillen, hängde de förut så fina mitsubishimärket. men inte hela, den hade gått mitt itu.
Min bror var där efter ca 20 minuter, men varje minut känndes som en kvart. han klev ur bilen å kramade mig hårt. "vi löser dehär" sa han å jag snyftade fram "de var min bil!"
Mamma å pappa kom strax därefter. papper skrevs under å jimmy å pappa tog hem bilen. mamma körde mig till jobbet.
Hade ringt Jon, så han visste att jag var försenad å han sa att ja skulle ringa om de var nåt.

Jobbandet gick trögt. Jimmy hämtade mig efter jobbet å efter att ha gett mig mat fick jag låna han Jetta. får ha den hela veckan om jag vill. Johnnie kommer strax för att hjälpa mig fixa galanten. 
min gamla Galant ställer alltid upp å finns alltid där.





Får se va försäkringsbolaget säger. innan dess kan vi inte göra så mkt.
Kan fortfarande inte förstå va som hänt. kan inte förstå att han e krockad..min lilla ville.


Kommentarer
Postat av: Karub

Fy, vad läskigt!! Hoppas att du mår okej iaf och att det bara var bilen som blev skadad! Hoppas att försäkringsbolaget är hjälpsamma också!! Kramar

2009-08-26 @ 07:04:12
Postat av: Tobias

Beklagar djupt =/ Vet hur det känns, samma sak hände mig med min 740 förra hösten när jag frontade med en lastbil. Hoppas du klarade dig utan några som helst skador, huvudsaken det.

Kram på dig!

2009-08-26 @ 15:13:18
Postat av: Anonym

Är verkligen ledsen för din skull.. Ville som var så fin.

Hoppas du har ett bra försäkringsbolag. Det var med en påkörning som byggandet av "mizzan" startade..

Man skall alltid glädjas åt att det bara var materiella skador. Människor är svårare att reparera än bilar..

Hoppas att du inte får några nackproblem eller liknande.

2009-08-26 @ 18:31:07
Postat av: Emilia

åh jäklar! jättesynd verkligen, gumman. jag vet att du reagerar på att alla säger "hellre bilen än dig", men jag säger det igen, för jag vill ju verkligen inte att ngt ska hända min älskade Anna! ha de bra nu, love ya :)

2009-08-31 @ 21:55:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0