Anna - Life is easy if you wear a smile!

Usch, känner mig väldigt trött idag.. Mina sov- och vara vakentider blir lite rubbade när Johnnie jobbar natt och kommer hem mitt i natten. Då vaknar man till och somnar om, och även om man inte tror att det ska göra så mkt för sömnen så märks det när man ska upp och lyckas ta sig ur sängen 1 timme senare än planerat..

Min helg har varit lagom händelserik. Lite träning, lite hästar, lite familjemiddag och lite mys med Johnnie. Perfekt :)

I söndags skulle stallet där jag rider ha en dressyrtävling, och en tjej i min ridgrupp skulle delta. Hon frågade mig om jag ville vara hennes skötare/medhjälpare under tävlingen och självklart kunde jag vara det. Det skulle bara vara kul!
Hjälpte henne lite innan tävlingen med att göra hennes häst riktigt fin(och det blev den!) och sen kollade jag på när hon värmde upp.
När det var hennes tur att rida in tog jag hand om hennes jacka och gick upp på läktaren för att kolla på. Det var 3 yngre tjejer som var domare under tävlingen och allt började bra.
Min kompis och hennes häst skötte sig jättebra, men de e allt annat än vad man kan säga om tävlingens "domare".
Dom var allt annat än seriösa och det var ren mobbing jag såg. När hon ridit klart och jag skulle lämna läktaren tänkte jag nästan börja skälla på tjejerna, så förbannad var jag. Men jag gick istället sammanbiten därifrån och tänkte att det nog skulle vara dumt att göra sig ovän med folk när jag är så pass ny i stallet.
Men tro inte att jag skiter i allt för det. På fredag när jag ska dit och rida ska jag ta ett rejält snack med min ridlärare.
Så får det bara inte gå till! Folk får tycka vad dom vill om varandra privat, men ska man sitta dom domare på en tävling ska man vara rättvis och seriös, inte sitta och fnissa och viska till varandra.
Jag kan inte beskriva med ord hur förbannad jag var, och jag tänker inte tillåta att sånt här händer.
Fortsättning följer på den här händelsen..

Senare på söndagen åkte jag och Johnnie hem till mina föräldrar på middag. Min syster hade lagat mat och hela familjen kom. Mkt trevligt!

Under middagen berättade Johnnie att 4 nötkreatur hade blivit påkörda av tåget en bit utanför österby och att dom låg vid en järnvägsövergång i väntan på kadaverbilen.
Jag blev otroligt nyfiken och efter att Johnnie gett mig en vägbeskrivning gav jag mig iväg. Johnnie skulle åka och jobba, så jag åkte själv.
Nu undrar ni säkert hur jag kan vilja se något sådant, och de undrar väl jag med emellanåt. Men jag är otroligt nyfiken och ville få en bild av vad som hänt.
Jag har alltid varit sån. När vi avlivade djur hemma på gården när jag var liten ville jag alltid se på, även om det innebar att tårarna skulle rinna nedför mina kinder. Jag tror att det har med förståelse att göra. För att min hjärna liksom ska ta in att det är på riktigt eller nåt..
Jag skulle ju aldrig kunna t ex köra på ett djur med flit för att få se hur det ser ut när det är påkört, men när olyckan väl är framme vill jag av nån anledning gärna se.

Men i det här fallet, med korna, ville jag nog mest se för att förstå hur det hade gått till. Varför står 4 nötkreatur uppe på spåret så att tåget lyckas pricka allihopa? Johnnie menade på att dom kanske gick uppe på spåret, men jag har lite svårt att tro på de. Uppe på spåret är det räls och grus, och tunga djur gillar inte att gå på ostadigt underlag. Grus flyttar ju på sig när man går på det, så jag tror inte riktigt på den teorin.. Men hur det än är så dog dom alla och tyvärr hann kadaverbilen hämta dom innan jag kom dit. Dom hade legat där på torsdagen och ett tag innan det, men när jag kom var dom hämtade. Typiskt!
Jag är lite udda, jag vet :) men är man kointresserad, så är man..


Nä, nu är klockan mkt och jag ska hem och laga mat!

Tjao!