1072
Under förra helgen insjuknade en alldeles nykalvad ko i akut kalkbrist. Veterinären var snabbt på plats och gav henne dropp, vilket dom fick göra 2 gånger. Vi har haft kor som inte klarat sig när dom drabbats av detta, så när hon inte blev bättre dom första dagarna började vi bli skeptiska.
Vi pysslade om henne ordentligt genom att bära foder och vatten till henne, och vi la en filt och en presenning över henne för att hon skulle hålla sig varm.
Efter några dagar utan att hon rest sig satte vi på henne en sele och med hjälp av lastarn lyfte vi försiktigt upp henne. Först hittade hon inte alls balansen och benen bar henne inte, men efter några minuter hittade hon fotfästet. så fick hon stå ytterligare några minuter, sen backade vi undan lastaren.
Hon såg så nöjd ut. Hon hade försökt komma upp på benen så många gånger, men inte lyckats. Nu stod hon stadigt och då visste vi att de skulle gå bra.
Problemet med kor är att dom försöker komma upp till en början, men tillslut når dom en gräns då dom ger upp. När dom kommit dit är det ofta jättesvårt att få upp dom, hur man än gör. Dom vill bara inte, dom anser att de är kört. den här kon försökte ständigt, så hon hade verkligen en stark livsgnista!
Här ser ni selen, väldigt bra att ha! Eftersom hon legat några dygn hade vi inte kunnat mjölka henne, så det gjorde vi direkt när hon åter var på benen.
Nu är hon åter igen bland dom andra korna. Inte helt okej än, men mycket bättre! Snart är hon återställd.
Som ni säkert ser har hon ett rep bundet mellan bakbenen. Det har man till kor som lätt fläker sig, dvs glider isär med bakbenen.
En ko som fläkt sig ordentligt kommer ofta inte upp på benen igen då tyngden förstört hennes muskler mellan bakbenen. Tänk er att tvingas ner i splitt eller spagat..
Detta rep kan dom lätt gå omkring med, även om dom får ta det lite lugnare än andra kor eftersom rörelsefriheten begränsas en aning.
Den här damen, 1072, börjar skapa en fin historia om sig själv.
När hon var kviga och släpptes ut på bete för några år sen rymde hon och 3 kompisar. Dom spreds med vinden och medans dom andra togs hem en efter en, såg vi inte till den här kvigan. Plötsligt en dag kom hon promenerande hem alldeles själv.
Och nu överlevde hon detta, vilket inte alla gör som sagt. Vad händer härnäst?
Vi pysslade om henne ordentligt genom att bära foder och vatten till henne, och vi la en filt och en presenning över henne för att hon skulle hålla sig varm.
Efter några dagar utan att hon rest sig satte vi på henne en sele och med hjälp av lastarn lyfte vi försiktigt upp henne. Först hittade hon inte alls balansen och benen bar henne inte, men efter några minuter hittade hon fotfästet. så fick hon stå ytterligare några minuter, sen backade vi undan lastaren.
Hon såg så nöjd ut. Hon hade försökt komma upp på benen så många gånger, men inte lyckats. Nu stod hon stadigt och då visste vi att de skulle gå bra.
Problemet med kor är att dom försöker komma upp till en början, men tillslut når dom en gräns då dom ger upp. När dom kommit dit är det ofta jättesvårt att få upp dom, hur man än gör. Dom vill bara inte, dom anser att de är kört. den här kon försökte ständigt, så hon hade verkligen en stark livsgnista!
Här ser ni selen, väldigt bra att ha! Eftersom hon legat några dygn hade vi inte kunnat mjölka henne, så det gjorde vi direkt när hon åter var på benen.
Nu är hon åter igen bland dom andra korna. Inte helt okej än, men mycket bättre! Snart är hon återställd.
Som ni säkert ser har hon ett rep bundet mellan bakbenen. Det har man till kor som lätt fläker sig, dvs glider isär med bakbenen.
En ko som fläkt sig ordentligt kommer ofta inte upp på benen igen då tyngden förstört hennes muskler mellan bakbenen. Tänk er att tvingas ner i splitt eller spagat..
Detta rep kan dom lätt gå omkring med, även om dom får ta det lite lugnare än andra kor eftersom rörelsefriheten begränsas en aning.
Den här damen, 1072, börjar skapa en fin historia om sig själv.
När hon var kviga och släpptes ut på bete för några år sen rymde hon och 3 kompisar. Dom spreds med vinden och medans dom andra togs hem en efter en, såg vi inte till den här kvigan. Plötsligt en dag kom hon promenerande hem alldeles själv.
Och nu överlevde hon detta, vilket inte alla gör som sagt. Vad händer härnäst?
Kommentarer
Trackback
