Anna - Life is easy if you wear a smile!

När jag och mamma skulle hämta gammelponnyn och unghästen från hagen nu på eftermiddagen stod bara unghästen vid grinden och väntade.

Jag knäppte fast henne med grimskaftet och började kolla efter Tussa. Mamma ropade flera gånger men hon syntes inte till. Vi började bli lite oroliga och började pulsa ut i den djupa, blöta snön. Vi gick åt olika håll och kollade, Flamman följde mig lugnt och nafsade mig i bakhuvudet och jackan.

 

Tussa hade svart täcke, så jag hoppades att se hennes mörka skepnad mot den ljusa snön. Jag såg henne inte åt mitt håll, så jag vände och gick mot mamma. Snubblade över stenar och Flamman busade runt lite eftersom hon började lessna. Mamma vände mot grinden för att hämta en ficklampa.

 

Jag gick mot den del av hagen hon varit, men hon hade inte sett nåt. Av någon anledning ville jag kolla där en gång till, och gick däråt. Flamman började tveka, och ville inte gå. Manade på henne lite och fortsatte gå i den jobbiga snön. Plötsligt hörde jag nåt, och såg en mörk skepnad ligga i hörnet på hagen. Jag kastade Flammans grimskaft över hennes rygg och började springa samtidigt som jag skrek att jag hittat henne.

 

När jag kom fram låg hon platt på sida, och jag hann tänka att nu var det slut. Hon hade sparkat så mycket att gräset låg synligt, och låg stilla. Skrek åt mamma, som hunnit bort till grinden, att skynda sig dit.

Jag knuffade upp henne så att hon låg mer på magen, och då började hon kämpa för att komma upp. Jag tog ett stadigt tag i täcket och stöttade henne när hon försökte ta sig upp. Hon lyckades och sen stod vi stilla tills mamma kom.

Trots hennes tillstånd kunde hon ta sig genom den jobbiga snön och ut från hagen. När vi kom in i stallet fick hon sitt foder som hon glatt började äta på, och vi slet av henne täcket som turligt nog hålligt vätan ute. På med ett fleecetäcke och sen kolla att allt såg okej ut.

Hon var nöjd med att slippa det jobbiga vädret och verkar må bra.