Galoppfattningar

När Bullen kom till mig hade han sprungit på travet i hela sitt liv, dvs ca 10 år. Han kom direkt från träningsstallet, och var därför ordentligt musklad och vältränad.

En travhäst är tränad att inte galoppera, och är inte alls avlad för att klara galopp. Därför kan galoppen vara en klurig historia..

 

Bullen har den "värsta" typen av kropp för att klara galopp. Lång rygg och kobent, inte alls till hans fördel!

Men man tager vad man haver, så jag och Bullen gör så gott vi kan ändå.

Bullen är rätt trög, så jag har aldrig haft problem med att han rusar iväg eller hetsar upp sig. Mirran är däremot den typen, men jag kommer till det sen. Jag red alltid Bullen ute på vägar i början, för att få framåtbjudning. Precis som dom flesta travare behövde Bullen springa in i galoppen i början, dvs. jag ökade traven så pass att han tillslut slog över till galopp.

Även om han var tvungen att springa in i galoppen gjorde jag en fattning med skänklarna och när han slog över berömde jag massor. Sen är det bara att öva!

Vartefter kommer hästen förstå att galoppskänkel betyder galopp. ju mer man jobbar med galoppen, desto mer "galoppmuskler" får hästen som kommer hjälpa honom bära sig i gångarten.

 

Bullen fattar numera höger galopp väldigt lätt, vänster är mycket svårare men det går framåt. Han har svårt att bära sig, men hans allt lättare fattningar tyder på att han orkar allt mer. För att fatta hans svåra galopp svänger jag in på en volt i vänster varv, och manar på honom in i galopp. Ibland kan jag behöva använda spöet lite, bara för att få den sista energin för att komma över i nästa gångart. Han vet numera vad jag strävar efter, så det räcker ofta med att jag svänger svagt åt vänster och fattar galopp, bryter av och gör direkt en ny fattning. Då brukar det bli rätt!

 

Nu över till det frågan mycket handlade om, hur man fattar galopp utan att hästen hetsar upp sig.

Mirran är som sagt en sån häst som lätt blir lite för framåt och het, framförallt när man fattar galopp. Hela ridturen handlar bara om halvhalter, halvhalter och åter halvhalter. Även om hon har en relativt lugn trav så är det jämt samma sak när jag fattar galopp. PANG!! sen skjuter hon iväg några språng innan jag lyckats fått tillbaka kontrollen relativt bra.

 

Jag jobbar mycket med tempoväxlingar, vilket funkar väldigt bra. Dessutom har jag märkt att det bästa är att fatta galoppen i uppförsbacke eller på ett ställe där hon har mycket annat att tänka på. En slingrig skogsväg fick henne till exempel att tänka mer på omgivningen än att rusa rakt fram. För få saker är väl mer inbjudande till full galopp än en raksträcka?

 

Jag hoppas att du fick svar på din fråga, om inte, eller om du har andra frågor, är du välkommen att höra av dig igen :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0