Idioter.

Ju längre tiden går, desto mer skitsnack når oss som sagts bakom våra ryggar. Jag blir så förbannad på en del människor..
 
Sen jag började bli dålig i slutet av januari har massor av folk varit underbara och hört av sig till oss. Dom har beklagat, stöttat oss och erbjudit sig att på alla möjliga sätt hjälpa till.
Sen finns det alltid en skara folk som ska gotta sig i andras olycka, snacka skit och bete sig som idioter.
 
Att folk vill gotta sig i min olycka bryr jag mig inte om, för dom människorna har uppenbarligen bara avundsjuka på det jag/vi har, eller så har dom alldeles för mycket tid att behöva slå ihjäl.
Men när folk börjar snacka skit om Johnnie ser jag rött.
 
Det går rykten om hur hans företag går, vad han gör på dagarna m.m. För det första beklagar jag att ni inte har ett eget liv att bry er om, och för det andra ska folk överhuvudtaget inte uttala sig.
 
Jag ska friska upp erat minne lite:
Jag blir gravid och vi väntar med spänning och glädje på det lilla livet som växer i min mage. Ryggen börjar värka och jag får lämna mitt jobb jag trivts så bra på för att bara ligga hemma på soffan och ha ont. Att behöva gå hem från jobbet var ett hårt slag, och det tynger mig än idag då jag saknar det så förbannat.
Ryggen gör tillslut så förbannat ont att jag varken kan äta, sova eller kolla på tv och vi börjar åka fram och tillbaka mellan hemmet och sjukhuset för att hitta felet.
 
Dom hittar en tumör som visar sig vara aggressiv cancer och trots graviditeten, med risk för missfall/sen abort beroende på min hälsa, påbörjas min behandling.
Behandlingen gör mig trött, och jag får leva med biverkningarna illamående, håravfall och liknande. Ryggen blir bättre under en period, men försämras innan det planerade kejsarsnittet. Dom bestämmer sig för att plocka ut Ludde en vecka tidigare än planerat då förlossningen verkar starta.
 
Under kejsarsnittet tar inte ryggbedövningen som tänkt, så när dom öppnat upp mig börjar jag känna smärta. Sövs snabbt och får träffa Ludde först på eftermiddagen en snabbis.
Är dom följande dagarna så dålig att jag inte kan träffa Ludde, och Johnnie har i efterhand erkänt att han i det skedet inte trodde att jag skulle komma hem igen.
 
Det tar mig en vecka att komma upp ur sängen på grund av olika problem och hemska smärtor. Johnnie bor på en annan avdelning med Ludde och sköter honom dygnet runt. Sammanlagt tog det en månad innan vi fick komma hem och då drabbades jag av en depression då jag bara låg på golvet och grät hysteriskt flera timmar i sträck. Jag trodde aldrig att jag skulle vara en sån person som drabbas av depressioner, men nu har jag testat det med.
 
Sen följer 6 veckors jobbig behandling med både strålning och cellgifter, och jag får besöka sjukhuset dagligen. Dessutom fick jag även behandling i Örebro vid 2 tillfällen, nåt jag inte vill göra om.
 
Kan tillägga att vi varit på massor av ultraljud, läkarbesök, barnmorskebesök, röntgen och gud vet vad. Blodprov varje vecka och en hel del kanyler.
 
Under allt detta har Johnnie tagit hand om Ludde nästan helt själv då jag knappt orkat komma upp ur sängen. Han har kört mig massor av gånger till och från Uppsala och deltagit i dom flesta inbokade besöken.
 
Trots detta har folk mage att snacka skit om Johnnie, att han aldrig jobbar osv. Behöver jag förklara närmare vad han sysslat med det senaste halvåret? Han vill, precis som jag, jobba. Men han ville inte skita i mig och låta mig stå ensam i kaoset, vilket många säkert hade kunnat göra.
 
Tänk er själva att på mindre än ett år få veta att man ska bli far, se sin flickvän gråta hysteriskt av smärta nästan dagligen, delta i fler ultraljud/läkarbesök/röntgenbesök än många gör under sin livstid, se sin son komma ut två månader för tidigt och hamna på intensiven, se sin flickvän vara så dålig att man tror att hon inte ska klara sig, bo på sjukhus en månad, sköta barnet i 2 månader ensam på grund av flickvännens behandling och samtidigt försöka hålla sitt företag igång.
 
Jag tror att alla fattar vid det här laget. Johnnie har haft ett otroligt jobbigt halvår, och trots det beter sig en del som idioter. Ni ska inte uttala er förrän ni gått igenom samma skit som vi.
 
Men som sagt, dom flesta har varit helt underbara mot oss under denna svåra period. NI är guld värda!
 
Sådär. Nu har jag fått skriva av mig min ilska ordentligt. Blev ett långt inlägg, men det behövdes visst eftersom en del tror att vi sitter hemma för skojs skull.
  

Kommentarer
Postat av: Tobias

Som du vet så har jag följt dig på diverse bloggar genom en jävlarns massa år, och en sak som jag kommit fram till genom allt är att du är en av de mest positiva och mentalt starka personer jag någonsin haft någon som helst kontakt med. Och som jag förstår det så verkar det som att Johnnie är gjord av samma material som dig.
Jag skulle tro att (Om det ens är möjligt) att ni båda kommer att komma ur allt det som hänt de senaste 8 månaderna som ännu starkare personer.
Ett stort lycka till med allt :)

2013-08-03 @ 02:24:35
Postat av: Camilla

Kan inte förstå hur folk tänker!! Gud va arg jag blir!! vissa förstår nog inte vad ni gott igenom. Johnnie har ju varit helt underbar! Folk som inte förstår behöver man inte i sitt liv..

2013-08-03 @ 07:33:49
URL: http://www.gustavssonstankar.blogg.se
Postat av: jannice lindell

Ni är starka. Vissa människor förstår man sig inte på...

2013-08-07 @ 21:31:28
URL: http://lovebyjannicelindell.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0