Ärret på min mage

Nu efter cancern är jag medlem på 2 olika cancergrupper på facebook för att ha lite kontakt med andra drabbade. Där har jag sett att det finns en del som inte alls gillar, eller kanske till och med har komplex, för ärren efter operationer. En del är opererade för sin cancer, dock inte jag. Dels på grund av graviditeten, men dessutom hade tumören börjat förgrena sig på ett sätt att det skulle bli svårt att operera.
 
Men jag har ändå ett ärr att bära med mig efter kejsarsnittet. Det är nog inte lika långt som många andras ärr, men ändå ca 1 dm långt. Har jag förstått det rätt blir kvinnor med livmoderhalscancer öppnade med ett lodrätt snitt, medans mitt är vågrätt och kan döljas relativt lätt med byx-/troskanter beroende på modell.
Mina badkläder döljer nog inte snittet, då dom är för låga och inte når upp över.
 
Men nu till saken: verkar som om många alltså inte alls trivs med sitt ärr, vilken är synd då man ödslar energi på något helt onödigt. Jag har inte en endaste gång känt att ärret på något vis är fult eller missprydande. Snarare tvärt om, mitt ärr påminner mig om vilken svår period jag gått igenom. För hade inte det varit för cancern så hade jag nog inte haft strecket på magen.
När jag speglar mig och ser ärret blir jag nästan lite stolt. Där kom min lilla fina kille ut, och vi tog oss igenom smärta, oro, behandlingar och trötthet. Ärret symboliserar styrka och envishet.
 
Mitt ärr, fotat för 2 dagar sen:

Varför må dåligt och skämmas över något man ändå inte kan ändra på? Man får göra det bästa av situationen.
Dessutom tror jag inte att folk tänker så mycket på det(dom få gånger det är synligt) som man själv tror!
I mitt fall är det ju nästan bara Johnnie som ser det, och möjligtvis lite grannar och bekanta som ser mig gå omkring i shorts och bikiniöverdel här hemma på somrarna.
 
Alltså: Skäms inte, det är fint och personligt med ärr. Och ni som opererats i samband med cancer ska vara stolta över den kamp ni utkämpat eller fortfarande kämpar. Man är starkare och envisare än man tror.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0