Kvällspromenad
Igår, när det hunnit mörkna väldigt mycket, gav jag mig ut på kvällspromenad. Det märks att dom mörkare årstiderna smyger sig på, för nätterna är inte alls lika ljusa längre.
Johnnie blev väldigt förvånad när jag skulle ge mig iväg så sent, men han borde veta vid de här laget att jag inte är rädd för varesig mörker, kyla eller spöregn...
Tycker att det är skönt att vara ute tidigt eller sent. Det är så tyst och lugnt, inga bilar eller människor. Bara några enstaka harar, fåglar och rådjur är vakna.
En groda mötte jag på också, då vi korsade varandras vägar ute på en mörk skogsväg.
Jag skulle egentligen inte gå så långt, men kroppen kändes bra och det var så skönt väder. Blev en sväng på ca 3-4 km. När jag kom hem var kroppen bra mör, för så långt har jag inte gått på länge. Deltog i Vårruset i våras, och den sträckan är på 5km. Men då hade jag fortfarande lite muskler kvar, även om jag var rätt mör då med.
Skrev aldrig om det här på bloggen, då folk säkert kan ha åsikter om de. Men jag ville så gärna vara med, eftersom vi deltagit i Vårruset i många år på raken. Och bara för att jag är sjuk och under behandling behöver jag inte ligga i sängen och stirra upp i taket(jag klarar ändå inte av de). Jag vet att jag måste ta det lugnt, men jag är lite för envis för att acceptera de fullt ut. Det är därför jag blivit så deppig emellanåt, för jag känner att min kropp inte orkar de lilla jag vill hitta på..
Kommentarer
Trackback
