Örebroresorna

Jaha, dags att berätta om resorna till Örebro..
 
Kan sammanfatta dom med att det INTE var speciellt kul, även om den andra resan kändes lättare eftersom jag visste att det(förhoppningsvis) var den sista.
 
Resorna har sett ut såhär:
Mamma har kört mig dit och lämnat av mig. Hon har flera gånger frågat om hon ska stanna och hålla mig sällskap, men jag är van vid att vara ensam på sjukhus nu så jag tyckte att hon kunde åka hem igen. Känns onödigt att hon ska sitta där och vänta när jag är på behandling större delen av dagarna.. Hon har bättre saker att göra!
 
Första dagen har jag bara fått träffa läkare. Dom gör en gynundersökning för att få en bild av läget, och förklarar hur behandlingen ser ut. Behandlingen går ut på att två instrument körs in i underlivet. Dessa instrument ska i sin tur hålla fast ett antal nålar som sätts in mot tumören( I mitt fall har tumören även växt lite snett bakåt, så nålarna sätts även mot det partiet). Nålarna för sen strålningen direkt mot tumören, så att den får en rejäl omgång!
Denna behandling skonar på så sätt omkringliggande organ. Vanlig strålning kommer utifrån och stör balansen i organen som ligger närmast tumören.
 
Förövrigt händer inte mycket under första dagen. Man gör sig hemmastadd i rummet, som jag båda gångerna fått dela med en till person. Första gången en ca 35årig kvinna, och nu senast med en äldre dam.
 
Den 35-åriga kvinnan skulle precis påbörja samma behandling jag går igenom, och tyckte att den första röntgen med kontrastmedel i blodet var jobbig. Jag sa inget, men tänkte bara "du anar inte vilken pärs du ska gå igenom..". Den röntgen hon var på var nämligen den lätta delen!
 
Kl. 12 på natten till dag 2 påbörjas fastan. Får varken äta eller dricka under ett visst antal timmar innan behandlingen nämligen.
Dag 2 börjar med att jag blir väckt, duschar och får dropp för att få i mig vätska. Får lugnande(vilket jag inte märker nåt av) och körs ner till avdelningen där jag ska få behandlingen.
Får ryggmärgsbedövning, vilket bara gick bra 2 gånger av 4(fick sammanlagt 4 behandlingar), verkar som om jag är en svår person att pricka rätt på..
Nu under senaste Örebroresan satsade dom på mycket lugnande och sövande medel när jag skulle få bedövningen, då jag tyckte sprutan i ryggen blev allt jobbigare. Har dåliga erfarenheter från kejsarsnittet..
 
Eftersom jag sövdes delvis eller fick kraftigt lugnande så minns jag inte mycket av behandlingen, framförallt inte nu från senaste resan. Men såhär gick det till:
 
När man var ordentligt bedövad, eller i mitt fall sövd, sattes instrumenten in. Sen röntgades man gör att se hur man ska sätta nålarna. Läkarna planerar hur många nålar som ska sättas och var. När det är klart körs man in i strålningsrummet, och nålarna sätts in och kopplas till maskinen som strålar.
Strålningen tar ca 13-15 minuter och man märker inget.
Nålarna och instrumenten tas ut och man är klar! Nu ska man bara vänta på att den bedövning man har i benen försvinner. För även om dom misslyckades med min bedövning, så försvann känseln delvis,
När bedövningen är borta tas urinkatetern bort, den sattes in så fort man fått sprutan i ryggen.
När man är tillbaka på avdelningen får man börja äta igen. en man får börja lugnt eftersom man lätt blir illamående. Har man fastat under närmare ett dygn är magen ovan vid mat nämligen!
 
Dag nr 3 upprepas allt detta. Behöver inte skriva mer om det..
 
Dag nr 4 får jag prata med läkaren igen och sen åka hem! Underbar känsla!
 
Eftersom bedövningen tog dåligt gjorde det väldigt ont emellanåt under första resans behandling, men nu senast såg vi till att göra det bättre. Därför sövdes jag under andra resan, första resan fick jag vara vaken men proppades full med morfin.  
 
Lite bilder från resan:
 
Den nyare delen av sjukhuset påminde mer om en galleria än ett sjukhus..

Vid första resan hade jag lite dåliga blodvärden. För att behandlingen skulle vara så effektiv som möjligt var det super om man hade bra värden. Därför fick jag lite återbäring! Gav ju blod förr, innan jag blev gravid. Fick det genom min picline.

Utsikt från rummet, med sjukhusets prydliga parkering:

Rummet:

Tror det var allt.. Några frågor?
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Tina

Jösses, man har verkligen ingen aning...
Det låter som 4 långa dagar!

2013-07-07 @ 20:41:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0