Dagens sjukhusbesök

Nu har vecka 3 i min behandlingsperiod börjat. Eftersom Ludde skulle in och undersökas idag åkte hela familjen in till sjukhuset.
Sen knallade jag iväg till strålningen och när den var avklarad träffade jag mitt "smärtteam". Det är nämligen så att jag har ett gäng läkare som kallar sig just för Smärtteamet som håller koll på min smärta(vilket namnet skvallrar om).
Jag har träffat dom regelbundet och dom bestämmer över mina mediciner. Därför måste dom regelbundet stämma av med mig hur det går, hur ont jag har och om jag ev. behöver sluta med/tillägga tabletter. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag inte att jag fått så mycket hjälp av dom, utan det var barnmorskor och sköterskor på kvinnokliniken som hjälpte mig hitta den medicin som hjälper för ryggen.
Dom höjde bara dosen morfintabletter, tills jag sa stopp och menade på att det inte hjälpte det minsta. Jag ogillar att ta tabletter i vanliga fall, utan föredrar att låta kroppen läka sig själv.
Nu måste jag vara slav under tabletterna för att orka med mitt liv. Inga lyckopiller, bara smärtstillande. Men morfintabletterna slutade jag med, och precis som jag misstänkte var det ingen skillnad om jag åt dom i höga doser eller lät bli dom helt.
 
Men min tablettlista är minst sagt imponerande. Låt mig se, just nu äter jag... ca 8-9 sorter. Några vid behov, men dom flesta dagligen. Några för att inte må illa av behandlingen, några för att magen inte ska må dåligt av alla tabletter och en del har jag ingen aning om varför jag tar. Jag håller inte reda på sånt längre. En sort är i alla fall till ryggsmärtorna, den är viktigast för mig. Går inte en meter utan att ha dom med mig!
 
Smärtteamet ville att jag skulle äta ännu en sort, om jag inte fick biverkningar av den. Om jag förstod det rätt så skulle den trubba av signalerna nerverna emellan, och därför vara bra för min rygg. Inte undra på att man känner sig sliten när man ska stoppa hela apotekets tablettförråd i munnen dagligen..
 

När jag var klar hos smärtteamet gick jag vidare för nästa roliga syssla. Blodprov.. Jag donerade blod förr, men efter allt detta lär jag aldrig göra det igen. Dom gör inget annat än hugger nålar i mig, hela tiden! Är det inte blodprov så är det kanyler.
Mina stackars fd blodådror börjar tacka för sig och det blir allt svårare för dom att lyckas sticka rätt. Usch, alla dessa stick är nåt av det värre med hela behandlingen..
Idag gick provet bra så det tackar jag för.
 
Sen var jag klar för idag och kunde möta upp Johnnie som varit på undersökning med Ludde. Ludde var frisk och pigg så han blev godkänd. Inga problem med lilla gossen än, som tur är. Men eftersom han är så pass tidigt född ska han ändå genomgå en röntgen sen, vilket är rutin.
 
På hemvägen ringde sjukhuset i Örebro och berättade att jag ska dit om en vecka för mer strålbehandling. Det är en annan typ av strålning, och dom är bäst i landet där på just den typen av behandling.
Hon berättade lite om hur behandlingen skulle gå till, lät inte kul.. men jag har inget val.
 
Mer info om den resan kommer sen, när jag vet mer.

Kommentarer
Postat av: Tove

Jag tänker så mycket på dig, och önskar så innerligt att jag kunde göra något för att lindra. Och det deppiga och arga, det är helt okej. KRAM!

2013-06-10 @ 21:58:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0