Anna - Life is easy if you wear a smile!

Nu har vi varit ute och åkt en liten sväng. Efter flera dagars jobbig huvudvärk och ryggvärk tyckte Johnnie att det var dags att "rasta" mig. Han vet att jag blir så deppig av att bara ligga hemma och kolla på tv, så han föste ut mig till bilen och körde hem mig till föräldrarnas gård.

Både syrran och ena brorsan var hemma, så jag fick träffa några ur familjen också. Mamma och pappa jobbar tyvärr, men några syskon är inte alls fel att få träffa!

 

Att få komma ut till gården, träffa familjen och klappa på djuren laddar verkligen mina batterier. Då känns allt plötsligt mycket lättare igen! Och hemma kan jag vara mig själv, så vill jag gråta en skvätt behöver jag inte skämmas för de.

När jag klev in i min unghästs hage och ropade på henne, lyfte hon huvudet och kom travande emot mig. Hon är så fin, och jag ser fram emot att börja hantera henne igen. Har inte fått göra så mycket för mamma tidigare på grund av min sjukdom och graviditet, då hon anser att jag inte behöver en hästspark eller liknande också. Helt rätt av henne att hindra mig, för Flamman är fortfarande lite knepig när det gäller vissa saker.

Hon har svårt för att lyfta en bakhov(fick en skada där när hon var yngre) och det måste hon självklart öva på.

Senast vi gjorde det ordentligt var jag fortfarande gravid, och hon slet hoven ur handen på mig och sparkade ordentligt ut i luften. Jag blev inte rädd, men det är dumt om hon råkar träffa mig när jag har så mycket annat..

 

Men snart är jag stark och frisk, och då jäklar ska hon få jobba!

 

Imorgon börjar en ny vecka full av behandlingar, men nu börjar jag se ljuset i tunnelns slut. Nu är det nämligen bara två veckor planerade med behandlingar, sen återstår det att se hur mycket det är kvar av tumören. Om jag har en riktig, otrolig supertur kanske det börjar lugna sig efter dom här två veckorna, men jag hoppas inte för mycket, för det kan mycket väl tillkomma några veckor.

Vill inte bryta ihop bara för att det behövs mer behandling än läkarna trott. Men jag hoppas det här helvetet tar slut snart, för jag vill kunna njuta lite av sommaren! Och framförallt njuta av min familj!

 

Nu börjar Ludde bli orolig, dags för mat antagligen. Så jag får avsluta inlägget här! Men inom kort kommer ett inlägg om resan till Örebro.