Anna - Life is easy if you wear a smile!

Olustkänsla

Eftersom jag blev tvungen att lämna ett blodprov på sjukhuset idag, dvs en söndag, fick jag lämna det på en avdelning jag aldrig varit på tidigare.

Jag har alltid fått mina cellgifter på en annan avdelning, så just den här avdelningen var helt okänd för mig.

När jag kom in i byggnaden var det helt folktomt och jag började allt mer undra om det blivit något missförstånd när jag gick uppför trapporna.

Men när jag öppnade dörren till stället jag skulle till förstod jag att jag hamnat rätt. I den korridoren var det nämligen fullt av folk.

 

Tror att det är samma typ av avdelning som jag bor på i Örebro. Där folk är inlagda och får sin cancerbehandling. Där jag får mina cellgifter normalt stannar man bara under just den behandlingen man får den dagen.

 

Men idag, när jag klev in genom den dörren till korridoren, märkte jag en obehaglig sak jag inte tänkt på tidigare. För när jag klev in genom dörren slog olustkänslan mot mig som en vägg.

Stället riktigt andades sjukdom, sorg och död. För alla är där på grund av sin cancer, och många kanske inte ens går ur sin sjukdom levande.

Just denna korridor hade jag som sagt aldrig besökt tidigare, men byggnaden besöker jag dagligen och i Örebro bor jag ju på en sån avdelning. Och ju mer jag tänker på det, desto mer förstår jag varför det blir allt svårare att återvända till dessa ställen. Energin man kom med försvinner i samma stund man öppnar dörrarna vid entrén och man drabbas av en jobbig olustkänsla. Sjuka människor överallt. En del har tappat hoppet, andra ser fortfarande framtiden framför sig.

 

Jag skulle aldrig kunna jobba på ett sånt ställe. Jag har inte psyket till det..

 

 

Jag hoppas inte att du är en av dem som har tappat hoppet och gnistan för livet! Fortsätt kämpa, du kommer klara det. Vill också tillägga att jag på ett sätt uppriktigt älskar din blogg, för den är skriven från hjärtat och rätt ur dina tankar känns det som. Den känns ärlig och inte som att du gallrat bort saker som känns för svårt, jobbigt och tungt. För det är ingen lätt sits du hamnat i. Samtidigt som jag lider med dig och önskar att jag kunde bära cancer istället för dig, för du är en sådan fantastiskt person.