Tråkigt

Förr gillade jag helgerna, när jag kunde spendera dagen som jag ville. Numera känns det bara jobbigt, och jag får nästan panik när helgen kommer.
 
Jag har behandlingar och liknande på vardagarna, och slår på så sätt ihjäl några timmar varje dag. Men på helgerna har jag inget att göra, medans alla andra har massor. Jag vill så mycket, men kan inte. Ryggen är så pass bra att jag inte behövt ta tabletter för den på ett dygn, men det är på gränsen. Det innebär att jag ändå måste ligga på soffan en hel del.
Jag har börjat städa lite här hemma, men måste regelbundet lägga mig ner för att inte överanstränga ryggen. För en del kanske detta vore himmelriket, att bara ligga på soffan hela dagarna. Men för mig är det ren tortyr, och jag hatar det. 95% av mina dagar känns helt värdelösa, då jag inte kan/får göra nåt annat än vila.
Mamma och Heidi har näst intill skällt på mig att jag måste vila nu när jag har så mycket behandlingar som tar på krafterna. Dom menar på att jag måste acceptera läget just nu och släppa alla måsten.
 
Om det ändå vore så enkelt.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0