Äntligen hemma!

Kom nyss hem från stan. Fast jag mellanlandade både i grannsamhället för att handla och hemma hos föräldrarna innan jag styrde bilen hem hit.
Jag har varit i stan och klättrat med brorsan och hans kompis Anders igen. Det har blivit en mycket rolig vana på måndagseftermiddagarna.
Tyvärr är jag så otränad i kropp och framförallt händer att man inte kan klättra så länge innan man får ge upp för dagen. "Underbart men kort" om man ska citera Magnus Uggla.
 
 
Men klättrandet går i alla fall bättre för varje gång. Både styrka och smidighet är på väg tillbaka till min kropp, vilket är en underbar känsla! Hinner dock inte alls träna så mycket som jag hade velat, men att klättra en gång i veckan, gå promenader på ca 2 timmar i snitt varannan dag och köra lite hemmaträning ca 3 gånger i veckan är mer än många gör.
 
Idag kunde inte Johnnie passa Ludde under eftermiddagen, men mamma kunde ställa upp. Om jag hjälpte till att sköta djuren nu på kvällen.
Så när jag handlat klart åkte jag hem till föräldrarna och bytte om, satte på Ludde hans ytterkläder och gick ut. Han skötte sig riktigt bra, men började lessna mot slutet. Man ser ju inget annat än taket när man ligger i barnvagnen! Så han fick ligga kornas foder och titta på när vi gjorde klart allt.
 
 
Idag när jag lämnade Ludde hos mamma berättade hon att en av dom äldsta tackorna var krasslig. Hon andades tungt och ansträngt så mamma planerade att ringa en bonde i närheten som brukar avliva djur hos oss om det krisar. Men hon ville först ha mitt utlåtande om det hela, så jag sprang ner till lösdriften för att kolla till henne(var redan sen in till stan).
När jag kom in i fårens box låg hon mot fodergrinden, lugnt och stilla. Jag satte mig på huk och kontrollerade henne, men det var som jag misstänkte redan när jag klev in i boxen och först fick syn på henne. Hon hade somnat in.
Mamma blev sorgsen, alltid jobbigt när dom äldsta kämparna kastar in handduken. Men sånt är livet som djurägare. Skönt att det gick fort i alla fall för gamla Esmeralda.
 
Nu är jag som sagt äntligen hemma. Tänkte laga mat, men klockan var så mycket när jag kom innanför dörren. Blev lite fil och flickor för mig. Får laga lunch imorgon istället!
 
Nu tänker jag följa Luddes exempel och krypa till kojs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0