Anna - Life is easy if you wear a smile!

Kom nyss hem från ett besök på Akademiska sjukhuset. För en gångs skull var det inte jag som skulle på läkarbesök, utan Ludde. Jag vet aldrig om det är en vanlig kontroll(nåt som alla ungar går igenom) eller nåt Ludde ska på bara för att han är tidig.

Ludde blir ett halvår nu den 8:e, så besöket var en sorts halvårskontroll.

Vi fick träffa en sjuksköterska(som vi även träffade nere på neonatalavdelningen, dvs avdelningen för förtidigt födda barn), en barnläkare och en sjukgymnast.

Vi har träffat en sjukgymnast en gång tidigare, och jag fick veta av en bekant att det inte är "normalt" att träffa en sådan. Så det är bara för att Ludde plockades ut för tidigt.

 

Sköterskan hämtade oss ute i väntrummet(där Ludde vägrade sitta still utan skulle stå i mitt knä hela tiden) och visade in oss i ett rum.

Började dra av Luddes kläder för vägning och mätning. Vi har som sagt inte vägt och mätt grabben på länge, något som försvårade för läkaren lite när hon skulle bedöma om han följde kurvorna. Dom ville att vi skulle komma iväg till vårdcentralen och fixa detta ca varannan vecka, så vi får skärpa till oss..

 

Hur som helst, Ludde vägde 6935g nu, så inom kort är han en 7 kilosklump! Hur lång han var minns jag inte, för vi pratade så mycket samtidigt. Vi diskuterade mat, sömn, vitaminer m.m. Gick igenom lite allt möjligt så att dom skulle få en överblick.

Efter vägning och mätning var det dags för sjukgymnasten att ta en titt. Till en början gick allt bra, men sen blev Ludde lite rädd och nervös på grund av den nya människan som ville han hans uppmärksamhet. Dessutom hade han inte hunnit sova så mycket på förmiddagen, vilket inte gjorde saken bättre.

Han blev jätteledsen, tårarna sprutade! Upp i mammas famn för tröst- blev glad-ner på bordet igen- åter igen ledsen.

Med min hjälp såg hon det mesta hon ville se. Hur han rör huvud och blick, hur han ligger på mage, hur han sitter, balans m.m.

Precis som dockorna i "Kalle Ankas Jul" fick han tillslut ett stort "OK" i rumpan av både läkaren och sjukgymnasten.

Dom fick sig ett gott skratt när denna lilla ledsna kille fick komma till sin mor och stå i hennes knä.  Då skrattade han glatt och viftade med armarna. Duktig pojke, man ska passa sig för främmande människor :)

 

Dom frågade även om han pratar mycket. Haha, munnen går varm på Ludde dagligen! Från vem/vilka har han ärvt den egenskapen månntro?

Han har pratat oavbrutet sen vi kom hem, men blev just tyst. Så bristen på sömn tog nog ut sin rätt nu!