Promenix

Ett stycke hund, ett stycke mysigt nerbäddad Ludde, ett stycke Anna och ett stycke fin solnedgång. Vad blir de? En mysig höstpromenad! Vissa anser att det är vinter nu, men så länge den riktiga kylan och snön håller sig borta förblir det höst för mig.
 

Träffade på två grannar också och jag utbytte några meningar med dom båda. Sen jag blev sjuk och mamma har jag fått mycket bättre kontakt med grannarna. Har träffat massor av nya människor under mina långa promenader i området och alla är lika trevliga. Tidigare var det ju sån fart på mitt liv att jag nästan aldrig var hemma, och var jag det var jag inne och lagade mat eller sov. Eller joggade en runda. Hade sällan tid att stanna upp och prata alltså.
Så cancern förde med sig en del bra saker, utan tvekan!
 
Nu vet jag att vi har massor av härliga grannar som alltid ställer upp, stöttar och finns där om vi behöver dom!  
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0