Första uteritten
Äntligen var den dagen jag längtat efter här. Första ordentliga uteritten på ett halvår! På Bullen alltså. Var med på en turridning nyligen, så det var andra uteritten sen jag blev sjuk om andras hästar också räknas.
Det var så härligt! För första gången sen sjukdomens utbrott fick jag en paus från allt som hänt. För när jag satt uppe på hästryggen och skrittade vägen fram var allt precis som vanligt. Ingen smärta, ingen gravidmage, ingen trötthet och inget litet barn att passa. Allt var som det en gång var.
Jag kunde slappna av och njuta. Känna dofterna hösten har att erbjuda och lyssna på lugnet som infinner sig på eftermiddagen ute i skogen.
Bullen verkade också nöjd med att för en gångs skull se något annat än hagen.
Förhoppningsvis ska jag komma igång med ridningen och hästarna igen nu. Bara jag kan lämna över Ludde till någon barnvakt några timmar så är det inga problem.
Idag hade Johnnie Ludde medans jag red. Men när jag kom hem satt Johnnies kompis David med lill-killen i famnen och matade. Johnnie satt självklart bredvid, men David har en liten rackare hemma så han kan de där med småttingar.
Kommentarer
Postat av: Tove
Härligt! Och kul för Bullen också.
Trackback
