Tillsammans mot cancer!
Har precis suttit och kollat på galan "Tillsammans mot cancer" som visades på 7:an kl. 20-22.
Jag hade förut funderingar på att skaffa biljetter dit, då olika grupper jag är medlem i har erbjudit till dom som är intresserade. Men nu är jag rätt glad att jag lät bli, för det tog inte många minuter från galans början tills att mina tårar rann.
Jag vet precis hur det är att få cytostatika(cellgifter) och strålning, genomgå alla läkarbesök och känslan av kraftlöshet i kroppen. Även om ingen av deltagarna i programmet hade just det jag drabbades av, så är behandlingen, rädslan, ovissheten och väntan densamma. Vi sitter alla i samma båt.
Jag grät mig igenom hela programmet. Det skär i hjärtat att höra andras hemska historier. Framförallt dom som inte slutar lyckligt.
Jag är inte gjord av pengar, men 1000kr skänkte jag till cancerforskningen. Jag kan ärligt säga att jag inte hade skänkt så mycket om jag inte själv blivit drabbad. Nu vet jag så mycket mer om sjukdomen, och jag önskar verkligen att forskarna hittar sätt att bota ALLA som drabbas.
Jag brukar alltid skänka en del när dom visar såna där galor på tv, men aldrig så stora summor som idag.
Vårat land krigar aldrig mot andra länder numera, vi är ett lugnt och trivsamt ställe att bo på. Men kriget mot cancer pågår ständigt, vare sig vi vill det eller inte. Ska vi besegra denna hemska sjukdom måste vi hjälpas åt. Skänka pengar, donera blod, lära oss se varningstecknen, stötta varandra m.m. Alla kan dra sitt strå till stacken. Var inte självisk, för 1 av 3 får cancer - Men alla drabbas.
Nästa gång kan det vara din dotter, din mamma, din bror eller du själv som får diagnosen.
Kommentarer
Postat av: Anna Carlsson
Hej gumman!
Vill tillägga att mina tårar rann typ hela programmet, oavsett om tankarna gick till den som berättade på tv:n eller om de gick till dig (vilket de gjorde MÅNGA gånger under de två timmarna...) Och jag tror inte hela orsaken till tårarna var de hjärtskärande berättelserna - en stor tårfaktor är den omställning vi båda gått igenom genom att få barn.
Du är underbar! Kram <3
Trackback
