Anna - Life is easy if you wear a smile!

Började lite slött läsa igenom gamla inlägg jag skrivit under tiden jag skrev om cancern, dess behandlingar och Luddes födelse.

Precis som när jag läser gamla sms från den tiden tog det inte lång tid innan tårarna rann. Det är så mycket känslor begravda i dom orden jag skrivit.

 

All smärta, trötthet och oro inför framtiden. Samtidigt är jag väldigt glad över att jag skrev ner och delade med mig av alla känslor, funderingar och hela kaoset vi gick igenom. För jag vill inte glömma det som hänt, jag vill bli starkare av det. Och när livet känns motigt i framtiden kan jag läsa igenom mina inlägg och inse att om jag klarar det där, då kan jag klara mycket.

Det låter konstigt, men jag är på sätt och vis glad över att det hände. Det var som ett prov. Ett prov på om jag är stark nog, om min omgivning ställer upp när det gäller och om jag gjort rätt val av pojkvän.

 

Jag är dessutom inte samma person som förr. Jag bryr mig mer och jag tänker annorlunda, jag är tacksam för varje andetag jag tar och tar inte livet för givet längre.

Tänk vad en cancerdiagnos kan göra med en människa.