Reproduktionscentrum - Info om framtiden

Nu har Ludde somnat, så jag ska passa på att skriva ihop inlägget om gårdagens besök på Reproduktionscentrum.
 
Kan först meddela att besöket kostade 300kr per person, dvs 600kr för oss båda. Känns dyrt för att bara få lite info..
 
Först hade jag lite svårt att hänga med i vad läkaren pratade om, men efter ett tag vande jag mig vid hennes snabba tempo och fick koll på läget.
Jag ska nu försöka återberätta det hon sa i grova drag:
 
Först och främst måste man dela in allt i kapitel eller liknande. Annars blir det bara pannkaka av all info. Fast när hon berättade kändes det snarare som att man kunde dela in allt i olika nivåer, som i ett spel. För klarar jag inte första nivån kan jag inte ta mig vidare till nästa. Det finns inga genvägar.
 
Vi kommer börja med att kolla med alla läkare som haft med mig att göra, för att höra vad dom tycker och tror, vad dom ser som nästa steg och när dom anser att jag är redo. För onkologen måste självklart ge ett godkännande till att sätta igång med fortplantningsdelen.
Och självklart måste jag vara frisk och risken för återfall måste vara väldigt liten. Det vore nämligen både onödigt och väldigt jobbigt att komma en bra bit i "barntillverkningen" och sen drabbas av ett återfall. Då är allt gjort i onödan nämligen.
Alltså: Först och främst ska läkarna ge klartecken att jag är tillräckligt frisk.
 
Nästa steg är att, med hjälp av östrogen, se om man kan få livmoderslemhinnan att bli tjockare. Den såg väldigt tunn ut på ultraljudet vilket är negativt. Men det kan bero på skrapningen/undersökningen/provtagningen jag var på nyligen.
Hon kollade även efter min vänstra lilla äggstock som är kvar i mig, för att se om den visade minsta lilla tecken på aktivitet. Men så vitt hon kunde se var den inaktiv.
Livmoderslemhinnan kan vara så skadad och sliten att det inte går att baka ett barn där, så det måste vi försäkra oss att den klarar innan man går vidare.
"Vi vill ju inte riskera att den spricker under graviditeten" sa hon. Jag ryser inombords varje gång jag tänker på det!
 
Om dessa saker går bra kan vi gå vidare till nästa steg. Vill minnas att det var operationen som kom härnäst.
Då ska äggvävnad opereras in i min kvarvarande äggstock, och förhoppningsvis tar äggstocken till sig vävnaden och "gör den till sin". Chansen att jag ska bli gravid på naturlig väg är väldigt liten, så det är konstgjord befruktning som i så fall gäller. Det tog vanligtvis mellan 6-12 månader innan äggvävnaden gjort sig hemmastadd och fått "systemet" att ticka igång.
Men tar inte äggstocken till sig av äggvävnaden kan vi inte gå vidare. Gör den de, kan vi gå till nästa nivå.
 
Nästa nivå är själva befruktningen. Ni vet väl hur det går till? Man tar ett ägg och en spermie och försöker få dessa att fatta tycke för varandra och börja växa. Hon sa att 3/4 ägg blir befruktade, sen gäller det att få ägget att boa in sig i livmodern. Varje steg är svårt, och det kan bli "game over" överallt.
 
Alla fall är olika och det går självklart inte att ge oss någon form av statistik över chanserna. Det kan gå hela vägen, men vi kan också falla på mållinjen eller så kanske vi inte ens kommer igång.
 
Vet att det var flera saker utöver detta som jag skulle skriva, men kan inte komma på vad det var.. Det lät i alla fall som att chanserna var små, men inte obefintliga.
 
När vi gick därifrån vände jag mig till Johnnie och utbrast med ett leende: "Jag vet vad du tänker, varför räcker det inte med en?"
Johnnie har jämt pratat om att det räcker med en nämligen, själv har jag gärna flera. Vi får se hur mycket vi orkar, klarar och känner för. Det finns ju andra sätt att skaffa barn, jag vet. Vi ska diskutera detta framöver.
 
Nu minns jag en sak till! Operationens resultat är kortvarigt, så det blir ingen operation alls om det inte verkar som att jag kan bära ett barn. Hon kunde inte svara på hur lång tid, men äggstockens aktivitet är begränsad. Så det får inte gå allt för lång tid mellan operation och själva barntillverkningen.
Jag trodde först att operationen skulle få igång "systemet" så att jag åtminstone skulle producera mitt eget östrogen, även om själva fortplantningen i övrigt inte funkar. Men eftersom resultatet inte var bestående så opererar man inte enbart för östrogenets skull. Då är det både enklare och bättre att ta östrogen på annat vis, som jag gör nu. Östrogenet minskar klimakteriebesvär och håller skelettet starkt, så det behövs hur det än är.
 
Det är även en kostnadsfråga. Kvinnan vi pratade med var ny så hon visste inte hur det funkar i Uppsala, men i Stockholm måste i alla fall par som redan har barn betala allt själv. Hon skulle kolla upp hur det är för oss. Frågade vad det i så fall handlar om för pengar, och hon tippade på 20-25 000kr. Men som sagt, hon skulle kolla upp det.
 
Nu kan jag inte komma på mer att skriva och har säkert glömt en hel del. Men fråga gärna om ni undrar något!
 
Det var en klar fördel att jag är så ung, och framförallt att äggvävnaden dom sparat och fryst ner är 25 år(dom plockade ur det när jag var 25). Hon ville absolut poängtera att för äggens skull skulle vi absolut inte stressa. För dom är 25 år och kommer inte bli äldre eller förbrukade när tiden går då dom är nedfrysta.
 
Hur det än går så har vi i alla fall en superfin liten grabb, som än så länge är frisk och pigg. Det är mer än vad många någonsin får!
 

Kommentarer
Postat av: Camilla Morell Stark

Håller givetvis alla fingrar och tår för att Ludde ska få ett litet syskon :)Ni är ju så starka båda 2 så det här tror jag är en baggis för er att gå igenom. Å vad det gäller pengar Anna så kan väl Johnnie sälja en traktor eller 2 :)

Svar: Ja, frågan är bara om min kropp klarar det. Sånt kan vi tyvärr inte styra över.. Haha ja, det har du helt rätt i! Kanske någon skrotbil också när han ändå är igång :)
Info om mig!

2014-04-09 @ 07:38:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0