Anna - Life is easy if you wear a smile!

Kom på att jag nog inte kommer hinna skriva några fler inlägg detta år, så jag valde att klottra ner några rader nu medans Ludde sover.

Ett inlägg som eventuellt kommer sätta punkt för 2014. Har inget storslaget att skriva, men något ska jag nog kunna koka ihop.

 

Började fundera lite på vad som hänt under 2014, och det tog tvärnit i mitt huvud. Vad har egentligen hänt under årets gång!?

Fick kika lite i bloggen för att minnas. Inte för att det hänt så jättemycket, men några milstolpar finns det.

Till exempel så åkte vi till Stockholm i våras för att jag skulle synas i Nyhetsmorgon. Resan, men betalt hotellrum, blev vår första tillsammans sen Ludde kom. Visst hade vi varit iväg på dagsturer, men det var vår första natt tillsammans på hotell.

Jag var konstigt nog aldrig speciellt nervös, utan tyckte snarare att det var jättekul att se allt bakom kulisserna. Att bli sminkad, träffa programledarna och vara framför kameran. Visst kändes det konstigt, men samtidigt naturligare än jag hade kunnat tro.

Och all respons efteråt! Alla kommentarer, alla sms..  Folk kunde skriva på facebook: "Sitter här och kollar på nyhetsmorgon där Anna är med. Vilken kämpe". Det värmer lika mycket nu som då att ha ert stöd, det ska ni veta! Och jag har alltid lust att gråta bara vid blotta tanken på hur underbara folk i omgivningen är och har varit.

 

I Augusti åkte vi till Östersund tillsammans på vår första semester. Ludde kunde vara lite tjurig på kvällarna då han minsann INTE ville sova om vi skulle fortsätta vara uppe, men annars gick allt jättebra. Hotellet hade ett jättefint(och tomt) gym som jag flitigt använde dagligen.

Dessutom åkte vi till Åre och traskade upp för Åreskutan. Ludde, som inte kunde gå själv, fick hänga med på min rygg.

Tanken var att jag skulle ha deltagit i Tjurruset i år, men ett överbelastat knä satte stopp för det. Tjurruset är ett tufft terränglopp, och det fanns inte en chans att ta sig igenom med så pass ömmande knän.

Trots att det kändes surt valde jag alltså att stanna hemma och vila.

Anledningen till att jag fick ont var en löprunda på ca 1 mil, och under viloperioden har jag forskat lite mer i varför det kunde bli så fel under en löprunda jag borde klara.

Den största anledningen är nog mitt dåliga löpsteg. I julhandeln letade jag efter en present till min bror och hans sambo, och snubblade över en vid namn "Det perfekta löpsteget". Började bläddra i den och man behövde inte läsa många meningar innan det stod klart hur viktigt ett bra löpsteg är, för ett dåligt ökar risken för skador markant.

Min bror och hans sambo gillar att ge sig ut på löprundor, så jag köpte boken till dom(det var ju dom jag skulle handla en bok till, inte mig själv). Men jag funderar starkt på att köpa ett eget exemplar, alternativt låna deras framöver. Boken verkade nämligen väldigt bra.

I skolan fick vi inte lära oss speciellt mycket om hur man ska springa, man bara sprang. Det har resulterat i att jag springer helt felaktigt. Jag låter nämligen hälarna slå i marken först.

Jag vet att det är fel, men har inte haft verktygen att ändra mitt sätt att springa. Nu har jag forskat en del på internet och börjar förstå. Så när knäna känns bra ska jag lära om mig totalt..

 

Men när jag sprang den där milen som tröttade ut mina knän, upplevde jag något som jag inte känt förr. Inte så starkt. Den totala njutningen av att springa. Jag bara flög fram och det kändes som om jag hade kunnat springa hur länge och långt som helst.

Där och då hittade jag verkligen löpningens själ, eller vad man nu brukar säga. Den känslan längtar jag efter att få känna igen, den totala frihetskänslan. Tyvärr måste man uppleva det själv för att förstå, för jag trodde innan att jag njöt under löpningen. Men den "gamla" känslan gick inte att jämföra med den nya.

Och framförallt: om jag kan uppleva den känslan med ett dåligt löpsteg, vad kan jag då uppleva med ett BRA!?

 

För övrigt har det inte hänt så mycket under året. Men en sak slår mig när jag kollar runt på bloggen, och det är att Ludde och jag gör bra mycket roligt om dagarna. Vi är ute och cyklar, badar, åker spark, går långpromenader, klättrar i berg, leker i sandlådan, busar i lövhögar, rullar omkring i snön, pysslar i stallet..

Nu när Ludde kan gå själv har lekandet dessutom tagits till en ny nivå och även om jag sörjer att tiden går så fort, gläds jag åt att ha hela framtiden framför oss!

 

2014 var kanske inget storslaget år, men det var skönt att ha ett lugnt år efter det extremt omtumlande 2013.

Jag gillar att se nyår som en slags nystart. Man får en chans att gå igenom vad som var bra och dåligt med året innan, för att sen vända blad och göra det kommande året till det bästa någonsin.

 

Om jag inte skriver några fler inlägg i år vill jag önska alla mina läsare ett GOTT NYTT ÅR!

(och drick inte för mycket, det är riktigt skönt att börja det nya året utan en baksmälla..)