Anna - Life is easy if you wear a smile!

Nä, nu var det dags att uppdatera bloggen lite! Har haft fullt upp dom senaste dagarna, så jag har prioriterat bort datorn och tv:n helt. Skönt!

 

Igår åkte jag, Johnnie och Ludde in till stan för att uträtta några ärenden. Jag skulle träffa min kiropraktor och Johnnie skulle handla lite grejer.

Jag har haft problem med nacken ett tag och det var hög tid att ta tag i det och "knäckas igenom" ordentligt. Johnnie släppte av mig och åkte sedan vidare. När jag satt i väntrummet fyllde jag i en lapp om saker som kan vara bra för kiropraktorn att veta, som sjukdomar och andra avvikelser i hälsan. Förra gången jag satt och fyllde i denna lapp(för flera år sedan) kunde jag kryssa i nej-rutan på allt. Denna gång såg det lite annorlunda ut, för min sjukdomshistoria är inte fullt så tom längre.

 

När jag fick komma in tittade hon igenom papperet och utbrast: "Cancer??".

"Ja, det har hänt en del sen vi sågs sist" sa jag och skrattade till lite. Sen satt vi och pratade igenom allt lite snabbt innan vi körde igång. Fanns en hel del att knäcka, och jag var extremt stel i vissa muskler. Hon tog tag i en muskel på vardera sida av halsen, och DET gjorde ont! Dom var riktigt spända, och det tog ett bra tag innan dom lugnade sig.

Trots min stela kropp fick jag mycket beröm för att jag tränat och skött återuppbyggnaden av musklerna efter cancern.

Jag ska tillbaka om två veckor, så att jag blir mjuk och smidig igen!

 

Efteråt hämtade Johnnie mig och sen åkte vi runt och handlade det vi skulle ha. Vi smet även in på IKEA för att äta. När vi åt satt Ludde som ett ljus och såg sig omkring. Några tonårstjejer fick syn på honom, och man hörde ett tyst sus av "Naaaaw-läten" bland tjejerna samtidigt som dom körde armbågarna i varandras sidor och pekade på honom.  Sen satt dom och tittade på honom, och när han då och då tittade tillbaka fnissade dom och jag hörde bland annat en av tjejerna säga "Vilken söt!" till sina kompisar. Ludde kan inte ens krypa än, men får redan tjejerna på fall!

När vi skulle gå såg man åter igen att all fokus hos tjejerna hamnade på Ludde, och jag är helt säker på att dom högt och glatt pratade om honom när vi gått. Vilken liten charmör vi har fått! Precis som sin far.