Anna - Life is easy if you wear a smile!

Dags att uppdatera lite, nu när jag har chansen!

 

Igår var det dags för röntgen igen, en så kallad PET FDG-undersökning. Jag röntgades nyligen som ni säkert vet om ni följer bloggen. Men trots att det såg bra ut ville dom att jag skulle röntgas med denna teknik också för att vara säkra.

 

För att ni ska hänga med i det jag skriver, kommer här en kort beskrivning om hur denna röntgen går till:

Ett radioaktivt läkemedel(spårämne) injiceras i blodet och med hjälp av en PET-kamera kan dom studera fördelningen av spårämnet i kroppens celler/organ.

Upp till 12 timmar efter undersökningen utsätter man folk i omgivningen för en svag stråldos. Därför är det inte bra att umgås med spädbarn och gravida då dessa är extra känsliga för stråldosen.

 

Vi hade sån tur att mamma var ledig igår, så hon kunde passa Ludde medans vi var i stan. Denna röntgenundersökning tar rätt lång tid, så det var skönt med sällskap och någon som körde mig dit och tillbaka.

När det var vår tur fick vi komma in i ett litet rum där sköterskan satte i en infart(som jag sedan får spårämnet genom) och kollade mitt insulin.

Sen blev vi visade in i ett lite större rum(men fortfarande pyttelitet) med en säng. Där fick jag ligga och läsa/stirra i taket några timmar. Låg dessutom och nynnade/sjöng på låten "Radioactive" med Imagine Dragons medans jag stirrade i taket. Kändes som om den passade bra!

 Först fick jag ligga helt avslappnat en halvtimme efter att jag fått spårämnet, för anstränger man musklerna just då tar sig ämnet till musklerna vilket ger ett missvisande resultat.

Att ligga helt still i en halvtimme är inga problem, men att göra det samtidigt som man tidigare både druckit mycket vatten och fått en vätskedrivande tablett är inte kul. Efter en kvart blev jag kissnödig, men fick inte ens gå på toa. När äggklockan ringde och halvtimmen var avklarad rusade jag in på toan.

Sen fick vi vänta ytterligare 2 timmar innan det var dags för röntgen. Detta var ingen försening, utan det tar så lång tid. Tyvärr minns jag inte alla detaljer kring undersökningen. Dom berättar allt men jag bara lyssnar, lyder och glömmer sedan detaljerna..

 

Själva röntgendelen tar bara ca 15 minuter, och jag gör som vanligt: Ligger med slutna ögon och funderar på annat. När dom var klara tog dom ur infarten och jag fick traska därifrån, fortfarande nynnande på låten "Radioactive".

Medans jag röntgades hade Johnnie gått ut i solen en sväng, så jag mötte upp honom vid utgången.

Vi stannade till vid IKEA och åt innan vi åkte hemåt, men självklart med ett avstånd från små barn/gravida för säkerhetsskull.

Väl hemma hos föräldrarna lämnade Johnnie av mig och tog med sig Ludde. Jag skulle nämligen sova hos föräldrarna i väntan på att stråldosen jag utstrålar skulle avta. För Luddes bästa skulle jag ju inte umgås med honom på ca 12 timmar.

Syrran var hemma och mamma var som sagt ledig så jag hade inte tråkigt. Passade på och tog en ridtur på Mirran i solnedgången, underbart! På hemvägen, i galopp, mötte vi på ett gäng hjortar som betade på en åker. Mirran blev osäker, framförallt när dom började springa åt alla håll. Men hemlängtan var för stor hos ponnyn så vi galopperade vidare hemåt.

Jag rider oftast på morgonen/förmiddagen, så jag hade glömt hur härligt det är att rida på kvällen. Det ska jag helt klart göra oftare.

 

Sen hjälpte jag mamma med djuren, tog in hästarna och åt middag. Efter lite städning(rastlös..) och tvtittande skuttade jag i säng. Kändes konstigt att sova i mitt gamla rum igen, framförallt utan min lilla kanin som sällskap, men jag sov som en stock hela natten.

 

Idag har jag och syrran ridit en sväng. Sen avslutades vistelsen hos föräldrar med blandade känslor då vi valde att avliva gammelkossan Svala. Hon började få för mycket problem med benen vilket resulterade i att hon hade svårt att resa sig och gå. Vi kände att det var dags och ringde våran underbara granne Arne, som självklart ställde upp. Han brukar få avliva våra djur, då han sköter det jättebra. Lugn, seriös och djurvan.

 

Nu är jag i alla fall hemma igen, har gosat ordentligt med min lilla kille och hoppas att den större killen ska komma hem så att jag kan få mysa med honom med.

Men magen kurrar, så först mat!