Anna - Life is easy if you wear a smile!

Nästan varje gång jag åker till affären för att handla numera kommer någon mer eller mindre bekant fram och berättar att han/hon sett mig på tv för en månad sen.

Hände senast häromdagen när jag träffade på en granne till mina föräldrar inne i matbutiken. Brukar då och då träffa på denna granne när jag rider förbi hans hus, och vi brukar kunna prata en bra stund när vi väl ses. Han berättade glatt att han sett mig i tv-rutan men att han inte känt igen mig till en början. Han skrattade och förklarade att det nog berodde på avsaknaden av ridkläder och häst alt. passat.

 

Några dagar efter mitt besök i tv träffade jag på en annan granne under en ridtur. Han satt och harvade en av sina åkrar, och när han fick syn på mig vinkade han inte glatt som han alltid gör. Han gjorde istället ett "bra jobbat" tecken med händerna vilket värmde i hjärtat. Har fått så otroligt fin respons från alla, både bekanta och obekanta människor. Självklart finns det säkert folk som tänker att det inte alls är "passande" att dela med sig så mycket av sig själv, och det förstår jag. Men av egen erfarenhet vet jag att det kan vara till nytta att visa folk sanningen. Allt är inte guld och gröna skogar som många vill få det att verka.

 

Men som sagt, det värmer verkligen i hjärtat att folk kommer fram och berömmer mig för mitt deltagande i tv och öppenhet här på bloggen. En del hör till och med av sig och berättar att mitt positiva tänkande hjälpt dom, eller att läsningen av sjukdomsförloppet fått dom att gå och ta cellproven istället för att hoppa över.

Det känns bra att något som hjälper mig(skrivandet är min terapi) även hjälper andra.

 

När det gäller cancern i övrigt så har jag inget nytt att berätta. Kontrollerna är endast var 3:e månad numera och inget tyder på att något återfall är på gång. En envis förkylning håller dock i sig, så jag kan inte träna för tillfället. Jag vill så gärna komma igång med träningen igen, men en regel jag håller fast ordentligt vid är: "Träna inte om du är sjuk", så jag får tålmodigt vänta.

Har känt mig väldigt trött och oengagerad senaste tiden också, men det beror nog på den uteblivna motionen.

 

Har fortfarande inte lärt mig lägga in ett klipp här på bloggen, så ni får stå ut med dessa simpla länkar. Här är i alla fall klippet från Nyhetsmorgon då jag deltog, om någon missat: (vet att någon jag pratat med inte hittat klippet nämligen)

 

Har sett klippet två gånger, och det känns jättekonstigt att se sig själv. Min första tanke var: "Herregud, ser jag ut sådär när jag pratar?"

 

Nu kan jag inte komma på så mycket mer att skriva, så jag sätter punkt för inlägget här.