Vårruset 2014

Sitter här hemma och hostar i min ensamhet. Förkylningen har inte gett upp hoppet utan har kommit tillbaka ordentligt. Självklart är det mycket mitt eget fel då jag tagit några dumma beslut, som att börja träna lite för tidigt. Förkylningen var ju nämligen nästan helt borta då jag bestämde mig för att vara med och spela bandy igen. Efter det har den bara blivit värre på nytt. Att jag sedan valde att festa utomhus i lördags och delta i Vårruset(i regn) igår var inte heller helt smart. Men man kan inte vara smart jämt!
 
Jag tränar ju inte när jag är sjuk, men ingen regel utan undantag. Bandyn ångrar jag dock bittert att jag deltog i, för hade jag hållit igen en vecka till hade jag kanske varit frisk nu. Vårruset är dock en sån sak jag deltar i ändå, fast i ett lugnare tempo. Är man anmäld så är man..
Visst hade jag funderingar på att stanna hemma, men kan jag delta trots att jag är relativt nyförlöst, cancersjuk och under behandling(som förra året) så kan jag delta om jag är förkyld. Regnet var dock ingen fördel, men med det trevliga sällskapet blir upplevelsen härlig ändå.
Meningen var från början att jag skulle jogga/springa och mamma skulle gå varvet runt med Ludde i barnvagnen. Nu blev det istället så att jag gick ensam med barnvagnen då mamma och hennes arbetskamrat höll ett lägre tempo. Trots förkylningen kunde jag ju inte gå lugnt, utan triggades av omgivningen till att gå i ett ordentligt Power Walk-tempo.  Tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna..
 
Rösten är i alla fall på väg tillbaka. Innan lördagen hade jag lite ont i halsen, och det måste ha varit detta som gjorde att jag i slutet av lördagens festligheter plötsligt började låta som en riktigt sönderrökt gammal gumma. Nog för att Johnnie brukar vara hes efter att ha festat, men jag har aldrig varit de förr.
I går hade jag så gott som ingen röst alls, utan kunde i bästa fall kraxa fram några få ord i taget. Detta gjorde att jag var lite smånervös för att möta på någon jag känner under Vårruset. Vill ju vara trevlig/artig och prata glatt om allt möjligt, men kan jag inte prata ser nog folk mig som lite oartig och otrevlig.
 
Hur som helst, nu ska jag sitta här hemma i karantän. Någon liten promenad kanske, men annars ska jag hålla mig häromkring tills jag tillfrisknat någorlunda i alla fall. Ingen mer träning blir det under den närmaste tiden, det är en sak som är säkert...
 
Extremt suddig mobilbild, men den visar i alla fall starten. En väldigt regnig start..

Skulle egentligen varit med i Blodomloppet med, men vi missade sista anmälningsdagen. Såhär i efterhand känns det bra, för jag hade ändå inte kunnat springa med den här förkylningen!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0