Anna - Life is easy if you wear a smile!

Idag har jag varit på kurs igen. För dom som missat det går jag alltså en röjsågskurs som behövs sen när jag börjar jobba åt kyrkan. Behöver egentligen bara kunna trimma gräs, men om jag ändå går kursen kan jag lika gärna fullfölja hela. (Ville man bara lära sig "gräsdelen" var det enklare och kortare, men jag ville gå hela. Alltid bra att ha)

 

Idag fick vi köra lite praktiska övningar, och trots att jag lärt mig allt detta på naturbruksgymnasiet var det väldigt klurigt. Det var ju trots allt 10 år sen jag gick kursen, så det är förståeligt att man är ringrostig..

Svårast var nog att hålla balansen, för med all sten, stubbar, sly och hål fick man verkligen hålla koll på vart man satte fötterna. Sen hade vi ju det där med att lägga slyet åt rätt håll.

Först gick det inte alls, för hur jag än gjorde hamnade det åt samma håll. Visade sig att vinden nog var boven, för när man vände håll gick det mycket bättre.

Fick till och med lite beröm, så det måste ha sett bättre ut än det kändes..

 

När jag hämtat Ludde på dagis och handlat lite åkte vi hem. Väl hemma märkte jag hur mycket dessa små röjsågsövningar tagit på energin. Jag var, och är fortfarande, helt slutkörd. Märks att man inte jobbat på flera år!

I vanliga fall skulle dagens kurs inte gjort mig ett dugg trött, men det kommer som sagt ta ett tag innan man är tillbaka där man "slutade", dvs innan sjukdomen.

Jag känner mig nästan jämt trött och sliten, och när jag väl känner mig pigg krävs det inte mycket för att köra slut på energin.

Det är i alla fall bra mycket bättre än det var när jag behandlades. Där kan man snacka trött och oenergisk! Man hade krafter till att ta sig till toan och tillbaka, och hade man tur kunde man bre sig en macka också. Annars var det sängen eller soffan som gällde.

Hade vi besök kunde jag stå upp i max 5 minuter, sen sjönk jag ner på huk eller i sittande läge. Det är svårt för en frisk människa att förstå hur utpumpad man kan vara egentligen.

Till och med jag som har varit sjuk har svårt att minnas hur ont jag hade och hur trött jag var. Man glömmer så lätt när dagarna går. Men vissa minnesbilder syns fortfarande starkt, och påminner mig hur frisk och stark jag är nu om man jämför med då. Skönt att ha något att jämföra med när livet känns svårt.

 

Nu ska jag krypa ner i sängen och vila mig ordentligt. Imorgon är det dags för läkarbesök och jag måste klottra ner en lista med saker jag vill ta upp. Dessutom ska mamma och Ludde med och efter läkarbesöket ska vi uträtta ärenden.