Anna - Life is easy if you wear a smile!

Ni ska veta att jag läser alla era kommentarer, sms m.m, även om jag inte svarar.  Oftast läser jag era fina, uppmuntrande och stöttande ord flera gånger efter varandra. Jag önskar att jag hade en liten bok med ALLA era fina kommentarer uppskrivna, som jag sen kunde ta fram och bläddra igenom under svårare stunder.

 

Ni är så underbara som ständigt finns där och piggar upp mig när allt känns eländigt och ni ger mig energi till att orka med ytterligare lite av det jobbiga.

Jag vill svara på varenda kommentar och sms, men vad ska jag skriva? Ett "Tack!" känns så fjuttigt, och när jag väl försöker skriva ner hur mycket ert stöd betyder för mig finner jag inte orden som gör min tacksamhet rättvisa.

 

Ska jag vara ärlig så trodde jag ALDRIG att jag skulle få ett sånt här stöd från så många olika människor. Folk jag inte ens känner hör av sig efter att ha, av olika anledningar, hittat in på min blogg. Folk jag inte ens trodde läste bloggar följer mina inlägg och vart jag än går möter jag på folk som kramar om mig och frågar hur det är.

Nästan varje gång jag är ute bland folk på fester och liknande möter jag på någon(för mig okända människor) som berättar att dom följer min resa och kamp genom bloggen.

Folk berättar att jag inspirerar och berör, något jag aldrig trodde att jag skulle kunna göra. Jag är ju bara en liten grå mus som inte hörs, syns eller kräver speciellt mycket här i livet.

 

Jag önskar att jag hade tid och möjlighet att bara åka runt och ge er alla en stor kram, som tack för allt ni gör. Ni kanske inte tror att era kommentarer gör speciellt mycket nytta. Men det gör dom. Varenda en.

 

Ni lär mig att bli en bättre människa. För varje uppmuntrande mening jag läser blir jag bättre på att själv ge fina kommentarer till folk i min omgivning. Jag har alltid varit dålig på att berätta för folk hur mycket dom betyder för mig, men jag blir bättre och bättre på det.