Anna - Life is easy if you wear a smile!

Orken är på väg tillbaka, dessvärre blir det kortvarigt eftersom jag under dagen inte kommer få äta något. Imorgon väntar en undersökning och inför den får jag bara dricka "klara drycker". På tisdag ska jag röntgas vilket också innebär fasta, och inför operationen ska jag fasta. Får göra mitt bästa för att få i mig mat dom få stunder jag kan.

 

Vägde mig igår morse, och jag har(inte helt oväntat) tappat ca 4-6kg under min sjukhusvistelse. Inte undra på att man är trött!

 

Ludde är superglad över att ha mig hemma, och jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta över det. En del av mig blir överlycklig, samtidigt som jag känner en sorg över att inte kunna ge tillbaka lika mycket glädje just nu.

Längtar tills detta är över och jag kan busa hejdlöst med min lilla solstråle igen.

Men samtidigt som jag blir sorgsen av att se honom så glad, ger han mig tonvis med energi för varje leende. Låter konstigt att skriva att jag blir sorgsen av att se honom glad, men jag tror ni förstår vad jag menar. Jag vill ge tillbaka lika mycket glädje som han ger mig, och leka vilt med honom när han bjuder in mig i leken.

Just nu är jag väldigt begränsad, men jag är jätteglad över att Ludde njuter av att ha mig hemma även om jag inte är speciellt rolig för tillfället.

 

Jag känner mig så hjälplös just nu, och har ständigt nära till gråt på grund av det. Men snart är operationen över och jag hoppas verkligen att den blir lyckad. Min skräck är att dom inte är nöjda med ingreppet och att eländet bara fortsätter. Jag vill bara vara frisk, är det för mycket begärt?

 

Som ni förstår så är det tung nu, och det känns som en brant uppförsbacke. Cancer eller inte cancer, detta blev liksom droppen som fick bägaren att rinna över. En infektion låter milt i jämförelse med cancer, men jag mår bra mycket sämre än jag trodde att jag skulle göra av en infektion.

 

Rekordmånga människor har läst mitt senaste inlägg här på bloggen så det verkar vara många som vill höra hur det går. Dock kommer det bli tyst här under nästa vecka och förmodligen även veckan efter det beroende på hur det går. Men när orken kommer tillbaka lovar jag att skriva ett inlägg.

 

Tack till alla som bryr sig och finns här för oss när vi har det kämpigt. Johnnies föräldrar städade huset inför våran hemkomst och utanför ytterdörren stod en ost-och baconpaj tillsammans med lite godis som några grannar lämnat. Folk skickar hälsningar både genom Johnnie och över internet och min telefon tar dagligen emot sms. Ni anar inte hur mycket det värmer!

 

Nu ska jag "äta" lunch, dvs dricka lite "klar dryck" och lägga mig på soffan och vila lite.

 

Återkommer en annan dag, förhoppningsvis något friskare och piggare.