Årets första joggingtur!
Som jag har längtat efter den här dagen! Äntligen kändes knäna så bra att jag kunde testa på att jogga lite på riktigt, inte bara fram och tillbaka i huset.
För säkerhetsskull tog jag på mig knäskyddet på det knä som bråkat mest, för att på så vis stabilisera det lite.
Viggo(vår hund) brukar vanligtvis inte vara med när jag joggar, eftersom vi inte kan samarbeta. Han vill nosa i diket, kissa revir och ta det lite lugnt medans jag vill pressa mig själv och hålla relativt högt tempo. Dessutom är han en sån hund som inte riktigt gillar att gå hem, vilket resulterar i att man antingen måste gå sakta eller släpa honom hem.
Men en dag som denna då jag bara ska jogga litegrann och då väldigt långsamt, får han gärna följa med. Vi valde mellan mjuk skogsväg eller asfalt, och då blev det självklart skogsvägen. Asfalt sliter mer på knäna eftersom det är hårdare.
Vi gick mest, men varvade med att jogga någon minut då och då. Vi stannade sen till vid vägkanten och joggade några gånger upp för en backe i skogen. Mjukt, lite ojämnt och sluttande. Knäna kändes kanon och kroppen fick jobba lite. Kondisen är inte den bästa just nu som ni säkert förstår. Har inte tränat ordentligt på ungefär ett halvår, om man räknar bort lite längdskidåkning i vintras.
Det känns inte helt bra att gå hem utan att ha tagit ut sig helt, då jag vill ge allt när jag väl tränar. Men för knänas skull måste jag hejda mig. Allt har sin tid!
Kommentarer
Trackback
