Anna - Life is easy if you wear a smile!

På måndag är det dags! Då ska jag äntligen börja jobba igen. Visst har det haft sin charm att vara ledig med Ludde, men samtidigt gillar jag att jobba.

Jag ångrar inte en sekund att jag gått hemma så länge med Ludde, för jag ville ta igen det vi missade när jag var sjuk. Tanken var helt enkelt att låta det få ta sin tid, utan stress och påtryckningar att jag måste börja jobba. Sen tror jag helt enkelt att jag, för min egna hälsas skull, behövde en ordentlig paus att "komma igen" på.

Jag har fortfarande långt kvar innan jag känner att jag är tillbaka på banan igen helt och hållet, men jag är på god väg.

 

Men nu känner jag mig alltså nöjd med ledigheten och även om det känns konstigt och lite vemodigt ska det bli roligt att återgå till en lite mer normal vardag igen. Nu avslutar jag ett kapitel och börjar på ett nytt.

 

Som många av er redan vet har jag slutat mitt förra jobb och har nu tagit mig an ett vikariat. Jag trivdes jättebra med jobbet på Nyvla, och det var också därför jag blev kvar i nästan 6 år. Men som jag skrivit om här på bloggen började jag känna att det var dags att testa något annat ett tag. Jag började känna att jag bara trampade i samma stigar dag ut och dag in, plus att det tog mig ca 1½ timme varje dag att ta mig till och från jobbet(ca 45 min enkel resa).

Det är svårt att förklara, men det var många faktorer som spelade in när jag tog det svåra beslutet att sluta. Jag har haft en alldeles underbar chef och jag har som sagt trivts jättebra under alla år. Men jag kände mig helt enkelt klar. Såhär i efterhand har jag ofta undrat om det var ett stort misstag att sluta, men nu är det som det är.

Dom har numera en anställd som passar dom mycket bättre, då han kan ta näst intill alla mjölkningar eftersom han bor mycket närmare. Pendlandet var en klar nackdel för min del.

 

Nu ska jag börja jobba som kyrkovaktmästare och kommer ha betydligt närmare till jobbet. Tjejen jag ska vikariera för ska vara mammaledig och det var hon som tipsade mig om jobbet. Vi känner dessutom varandra sen tidigare så det känns skönt att ha en bekant person i närheten nu i början.

Jag ser verkligen fram emot alla nya arbetsuppgifter och gänget jag ska arbeta med verkar väldigt lovande.

Dessutom kommer jag ha fasta tider, vilket känns ovant. Det hade jag självklart på mitt förra jobb med, men där kunde jag inte sluta förrän jobbet var klart. En bråkig ko kunde göra att jag kom hem en timme senare än normalt.

Jag kommer få högre lön nu, vilket självklart är ett plus. Dock är tjänsten "bara" på 75%, men det gör att jag kan jobba extra någon annanstans om jag vill.

Kommer behöva gå upp tidigt nu, vilket definitivt är ovant. Jobbade nästan bara eftermiddag på Nyvla, så sovmornar kunde man unna sig om man ville. Ska dock bli skönt att komma hem tidigare och äta middag vid normal tid, inte 21 på kvällen..

 

Ska bli väldigt kul med en ny arbetsplats, men jag hoppas i framtiden på att få jobb på en gård igen. Har svårt att tro att man kan hitta ett mer varierat jobb. Jag var klar med Nyvla, men är väldigt sugen på att ta mig an ett jobb på en annan gård i framtiden. Vi får se vad som dyker upp, bönder växer inte på träd..(även om politikerna verkar tro det)

Jag saknar närheten till korna, och även om dom emellanåt drev mig till vansinne så tyckte jag väldigt mycket om dom och deras påhitt. Äh, det är mycket jag saknar när det kommer till djurskötaryrket. Djuren, traktorkörningen, friheten.. Det är så svårt att förklara hur jag känner, men ni förstår säkert. Arbetet på gården går inte riktigt att jämföra med andra yrken..

 

Men på måndag ska jag med glädje börja på mitt nya jobb och är helt säker på att det kommer vara givande. När vikariatet sen är slut får vi se vad som väntar. Det ska bli kul att se vad framtiden har åt mig.

 

Tack Jon m. familj för nästan 6 år på Nyvla Jordbruk ab. Jag tror att få arbetsplatser behandlar sin/sina anställda som en familjemedlem så som ni gjort och jag har fått vänner för livet. Att ni  funnits där även under mina personliga tragedier och problem är enormt mycket värt i mina ögon.

Det har blivit mycket blod, svett och tårar genom åren, men med tanke på all glädje och kunskap jobbet skänkt mig har det helt klart varit värt det.

När jag började, direkt efter studenten, trodde jag inte att jag skulle bli kvar så länge(minns inte varför) men sen blev det som sagt nästan 6 år. Jag har trivts jättebra och blivit väl omhändetagen.

Dessutom så tror jag att få arbetsplatser fortsätter ge sina anställda julklappar trots att dom slutat!