Anna - Life is easy if you wear a smile!

Märks att kroppen börjar vänja sig vid att jobba igen, för jag märker redan skillnad på hur trött jag är fysiskt när jag kommer hem.

Mina arbetskläder har inte kommit än(kyrkans märke skulle sättas på, antagligen är de det som tar tid..) så jag jobbar i ett par gamla sandviksbyxor jag hittat här hemma. Johnnie vet inte vem som ursprungligen haft dom, men nu är dom i alla fall mina. Dom satt något löst i midjan förut, men jag har fortfarande långkalsonger så det funkade bra. Men efter att ha jobbat i snart 3 veckor har byxorna börjat halka ner allt lättare. Har skojat med grabbarna om att dom kör så hårt med mig att jag gått ner i vikt.

Får hoppas att dom nya byxorna sitter bättre, annars är det dags att investera i ett bra skärp.

 

Idag har vi tömt ett stort rum i Kyrkans hus på alla möbler, mattor och tavlor då nytt golv ska läggas. Borden bar vi till ett närliggande förråd och det var bra träning för kroppens muskler kan jag lova. Framförallt armmusklerna kändes alldeles mörbultade efteråt.

Älskar att kombinera jobb och träning! På så sätt slår man två flugor i en smäll. Vi som jobbar för kyrkan har dessutom en timmes friskvård i veckan. Det innebär att vi har en timme i veckan som används till träning istället för jobb. Härligt att chefen ser träning och motion som något viktigt!

 

Trots dagens träning på jobbet var jag väldigt sugen på att jogga en sväng när jag kom hem från jobbet. Men efter middagen var Ludde rastlös och Johnnie hade inte kommit hem än, så vi gav oss ut på en kort cykeltur istället. Ska jag jogga behöver Johnnie vara hemma och ta hand om Ludde, då jag inte känner mig bekväm med att jogga med sittvagnen. Våran sittvagn är dessutom inte riktigt gjord för ändamålet då jag till och med slår i den när jag går i rask takt, så jogging kommer inte funka.

Ludde älskar att hänga med på cykelturer så jag behöver inte övertala honom. Han försöker klättra upp själv på cykeln om jag inte är tillräckligt snabb på att lyfta honom upp.

Hela cykelturen pratade och pekade han på allt han såg, så jag hade fullt upp med att berätta om svanar, kor, hus och skrot.

Väl hemma borstade jag tänderna och nattade en väldigt nöjd gosse. Ovanligt nöjd. Han vill helst vara uppe och leka längre än vi vill, så det brukar kunna bli en del protester.

 

Nu ska jag följa hans exempel och nöjt bädda ner mig själv i sängen.