Anna - Life is easy if you wear a smile!

Kom nyss in efter min första joggingtur på mycket länge! Om man nu kan kalla det för joggingtur vill säga. Tog med mig vovven ut på åkern bakom huset och joggade några varv i en rätt liten cirkel(ca 15-20 meter i diameter).

Mest för att känna på hur knän, rygg och övriga delar av kroppen svarar på den ökade belastningen.

 

Det kändes kanon och en våg av glädje sköljde genom kroppen. Detta var helt klart en milstolpe, även om jag är fullt medveten på att det kan komma bakslag.

 

Dessutom har jag bestämt mig för att, nu när jag börjar jogga igen, ändra min löpstil. Den löpstil jag fick lära mig i skolan är helt fel så det är hög tid att lära om mig nu när jag haft en så lång paus.

Att springa på en åker visade sig vara ett bra val, för då blev det så naturligt att springa rätt. Min felaktiga löpstil innebar att jag till exempel slog ner hälen först i backen snett framför kroppen, vilket gör att jag slösar mer energi på varje steg eftersom steget bromsas något. Man ska istället ställa ner framdelen av foten först, och det ska ske under kroppen. På så sätt slösar man alltså mindre energi. Kanske svårt för icke-joggare att förstå hur jag menar, men ni som gillar att träna förstår nog.

 

Hur som helst, härligt att komma ut på en joggingtur. Även om den var extremt kort. Underbart men kort, som en viss Magnus Uggla sjunger.

 

Skulle inte förvåna mig ett dugg om en del negativa människor nu undrar hur sjutton jag kan ut och jogga när jag fortfarande har lite problem med ryggen(på grund av stenten). Men efter det misslyckade försöket att avlägsna stenten kände jag att jag inte längre hade ro att bara ta det lugnt, så jag började träna lite lätt. Lätt styrketräning och 15 minuters cyklande framför tv:n för att ta några exempel. 

Och under den senaste veckan har ryggen varit bättre än den någonsin varit sedan jag fick den nya stenten. Så min taktik verkar funka.

Jag tycker inte att jag tar det lugnare på jobbet heller, snarare tvärt om.

Det går framåt.