Anna - Life is easy if you wear a smile!

Min läkare ringde igår. Eller rättare sagt en av dom, har några stycken vid det här laget.

 

Hon frågade lite hur det var och jag rabblade vant upp allt jag kunde tänka mig var av intresse. Sen pratade hon på om hur framtiden såg ut och jag ställde frågor.

 

Den 18:e november ska jag in till sjukhuset för att ta bort stenten. Sen ska det hela följas upp med röntgen för att kontrollera att flödet i urinvägarna ser bra ut.

Jag frågade om detta skulle ske rätt omgående efter att stenten avlägsnats, eftersom jag inte vill riskera att bli lika dålig igen. Hög feber och den värsta frossan jag någonsin haft. Hon svarade att jag blev så dålig förra gången eftersom bakterier hamnat i njuren, i vanliga fall får man "bara" ont.

Hon kunde inte garantera att undersökningen av urinvägarna skulle ske nära inpå, men att dom skulle försöka. Om jag blev dålig skulle jag kunna få en sådan undersökning akut. Känns som om det vore bättre att se till att boka in "stentborttagningen" och urinvägsundersökningen tillsammans? Borde vara effektivare för alla parter..

Ska ringa urologen(dom som tar bort stenten) och kolla med dom hur dom tänkt, och se om jag kan ordna detta på ett smidigt sätt.

 

När min läkare fick veta att jag börjat jobba(var på jobbet när hon ringde) lät hon lite tveksam på rösten. Det kom inga protester, men rösten avslöjade att hon var osäker på om jag var redo för jobb.

Jag förklarade att jag kände mig tillräckligt bra och att jag bara jobbade halvdagar. Jag lovade att höra av mig till henne om det inte gick bra att jobba och behövde mer sjukskrivning och då lät hon lite lugnare.

Både läkare och sjuksköterskor där på kvinnokliniken vet vid det här laget att jag är en rätt "envis jäkel" som gärna biter ihop trots smärta och problem, så dom har själva berättat att dom är lite på sin vakt.

 

Jag berättade för läkaren att jag fick ont i njuren när urinblåsan blev full, och hon hade två teorier:

1) När blåsan blir full kanske vätskenivån där blir så hög att de blir urin kvar i njuren. Sen rinner det ner och vidare ut när blåsan töms.

2) När jag får den där "blåsan är full-känslan" drar kanske blåsan ihop sig lite. Detta kan göra att stenten, som tydligen sitter fast med en "knorr" i blåsan och en i njuren, rör sig en aning vilket kanske ger den ömma känslan i njuren.

 

Hon kunde förstås inte svara exakt på varför, men hon hade dom teorierna. Hon undrade om jag känt så med katetern med, men det kom först efter att jag fått stenten. Detta gör att man gärna pekar ut stenten som boven i dramat.

Men problemet försvinner direkt när blåsan töms, så det stör mig inte så mycket så länge jag kan springa på toa när det behövs.

 

Vad pratade vi om mer?

Jag frågade om vad som skulle göras utifall det inte funkade denna gång heller. Fanns det permanenta lösningar?

Permanenta lagningar av ledningen var(om jag förstod henne korrekt) rätt stora ingrepp och det ville man helst undvika då det kunde påverka urinvägarna negativt. Problem med att tömma blåsan och liknande.

Om problemet kunde fixas med en stent var det helt klart att föredra. Jag är dock rädd för att det inte ska funka denna gång heller, och allt ska upprepas ytterligare en gång.

 

Förövrigt så känner jag mig lugn inför att ta bort stenten. Detta gör att jag inte kommer be om sövning, men kommer ringa urologen och höra mig för om alternativ om jag blir nervös på plats. Om det finns möjlighet att få lugnande osv.

Hela anledningen till min tidigare nervositet kring detta ingrepp beror på att slemhinnorna är så sköra efter strålningen att minsta lilla kan göra riktigt ont. Och därför känns det inte lockande att dom ska in i urinblåsan och dra ut stenten den vägen.

Men som sagt så känner jag mig lugn nu och förhoppningsvis håller den känslan i sig.

 

Samlar kraft och energi tillsammans med denna lilla duracellkanin. Tänk om man hade åtminstone 50% av hans energi!? Bilden togs under gårdagens lilla promenad.