Att göra någon glad.

I lördags tog jag in min travhäst Bullen från hagen och gjorde honom klar för en ridtur.
Det är inte helt lätt att vara hästägare under höst och vår då hästarna mer än gärna rullar sig i leran. Och som alla hästägare vet tar det sin lilla tid att borsta av denna lera och få hästen relativt ren. Rätt ofta tar detta längre tid än själva ridturen..
 
När Bullen var klar hoppade jag upp och red iväg. Det var ett tag sen jag sist red på Bullen eftersom han tappat en sko ute i hagen och det tog ett tag innan hovslagaren kom. Var ändå dags för ett ordentligt hovslagarbesök så jag valde att ta det istället för ett snabbare tappsko-besök.
 
Det märktes på bullen att han gillade att komma ut igen. Vi hann bara ut från gårdens utfart innan vi såg att det var folk vid jaktkojan som byggts på grannmarken. Eftersom Bullen gärna blir lite extra fjantig när han inte ridits regelbundet märkte jag att han spände sig lite och hade all fokus på jaktkojans besökare.
Två små grabbar i åldrarna 3 och ca 5-6 fick snabbt syn på oss och började försiktigt gå mot oss. När våra vägar korsades stannade pojkarna och frågade blygt om dom fick klappa på hästen.
 
"Det får ni gärna göra!" svarade jag och stannade Bullen.
Grabbarna blev synligt förtjusta och kom närmare. Lill-killen började röra sig mot Bullens bakdel, antagligen för att klappa honom på "skinkan" men jag hejdade honom fort.
Jag berättade att dom kunde klappa honom på bogen och mulen, vilket dom glatt började göra.
 
Barnens far, som pysslat med en brasa, stod en bit bort och fotade. Sen ropade grabbarna till honom:
"Pappa, vill du också klappa??"
"Jättegärna!" Sa han och stegade fram till oss.
Han var jättetrevlig och förklarade att dom kom från Stockholm och var där för att kolla till jaktplatsen(Han är med i jaktlaget som jagar där) och samtidigt vara ute på en liten utflyckt med barnen.
Vi pratade en lång stund om hur viktigt det är för barn att komma ut i naturen och träffa djur, samtidigt som grabbarna klappade, kelade och matade Bullen.
Vad tyckte Bullen då? Jo, han njöt till fullo av uppmärksamheten.
 
Tillslut var det dags för familjen att grilla korv och vi skulle skritta vidare. Dom tackade så mycket och det syntes att dom var väldigt nöjda.
Egentligen hade jag lite tidspress då vi skulle på festligheter senare på kvällen, men det värmde så gott i hjärtat att se pojkarnas glittrande ögon att jag helt enkelt inte kunde låta bli att ta mig tid åt dom.
Som ni vet är jag väldigt mån om att barn ska få en bra uppväxt, och tycker det är väldigt viktigt att både vara öppen och tillmötesgående, samtidigt som jag lär dom lite om djur och natur.
Jag tror på att kärlek och glädje föder mer kärlek och glädje, och genom att ge lite av min "dyrbara" tid gjorde jag deras dag så mycket bättre.
 
Det blev en kort ridtur. Men när vi åter kom skrittande förbi jaktkojan kom grabbarna glatt fram igen. Dom klappade Bullen och tog farväl innan vi sedan skrittade hem till stallet.
 
Få saker känns så bra som att göra andra glada och jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det krävs så lite. Det kan räcka med ett leende, en hälsning eller att släppa förbi någon med få varor i kassan när man besöker mataffären.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0