Utflykt med jobbet
Idag åkte jag med jobbet på utflykt till Uppsala för att gå en guidad tur i Uppsala Domkyrka, äta och bowla.
Kyrkan har jag varit in i en gång förut, men det var många år sedan nu. Det måste ha varit i grundskolan någon gång, för jag minns det knappt.
Ska jag vara ärlig hoppades jag på att utflykten skulle vara till just Domkyrkan. Det är en ståtlig byggnad och hur många gånger stod jag inte och tittade på den från sjukhusets fönster?
Jag tycker att det är väldigt intressant att titta på gamla saker och byggnader. Dom bär så mycket historia med sig.
När jag stod där och såg ut över det stora kyrkorummet slogs jag av en tacksamhet över att inte behöva städa där. Tycker att det är tillräckligt att städa våra små kyrkor, och tänk då att gå där i Domkyrkan med dammsugaren? Ja, sånt tänker man på när man jobbar med just kyrkor. Arbetsskada kallas det!
Jag var som vanligt väldigt imponerad över vad folk kunde bygga och skapa förr i tiden. Vilket jobb att bygga en domkyrka för flera hundra år sedan.
Efter besöket i kyrkan åt vi lunch och sen var det bowling som stod på schemat. Jag är absolut ingen talang, men lite tur då och då hade jag. Tävlingsmänniskan inom mig vaknade och jag fick tygla mig ordentligt för att bara se det som en rolig aktivitet och inte en tävling.
Jag har bara bowlat 2-3 gånger tidigare med flera år mellan varje gång, och jag hade glömt hur roligt det var!
Sen var det dags att åka hemåt och det kändes lite vemodigt att dagen redan var över. Jag jobbar med ett underbart gäng människor och vi har alltid lika roligt ihop. Men trots det är det extra kul att ibland få umgås lite mer privat och släppa på yrkesrollerna en stund.
När jag kom hem låg mina två grabbar i sängen och sov, sida vid sida. Ludde är fortfarande lite småkrasslig och har fått vara hemma från dagis några dagar. Han är pigg och glad, men snoret forsar och han hostar lite för mycket fortfarande.
Som tur är kunde Johnnie ta hand om sjuklingen så att jag kunde smita iväg på den här utflykten.
Nu sover Ludde och jag ska strax krypa till kojs jag med. Det tar på krafterna att hänga med arbetskamraterna in till stan!
Kommentarer
Trackback
