Daggmask
Mamman letar potatis, sonen letar daggmaskar..
Alla har vi olika mål när vi skördar på hösten!
Rastning i regn
Halva familjen Wallin/Wahlström räds inget regn! Regnet öste ner under frukosten och när vi ätit klart åkte regnkläderna på.
Sen gick vi en liten sväng. Stannade till vid en av bondens åkrar och lät Ludde och Viggo springa av sig lite.
Ludde gillar rundbalar och inspekterade flera stycken innan han var nöjd. Han skrattade högt när jag gömde mig bakom balarna och kikade fram lite försiktigt då och då.
När min son och vovven var färdigrastade gick vi hem igen. Blev självklart lite bus i vattenpölarna här hemma innan det var dags att gå in. Obligatoriskt!
Nu hänger kläderna på tork, Ludde sover och jag ska röja upp lite här hemma.
Auktion och loppis
Igår åkte jag, Johnnie och Ludde både på auktion och loppis. Inte ofta jag besöker en auktion så det var roligt. Fanns en del saker jag gärna hade velat ha, men när man sedan inser att vi har ett alldeles för litet hus är det bara att ge upp idén om ett köp.
Dessutom ska vi renovera alla rum, mer eller mindre. Då känns det dumt att försöka inreda innan.. Alternativet är att ställa undan dom nya möblerna för att sedan plocka fram i den takt man renoverar, men vi har inte den förvaringsmöjligheten heller. Surt..
Men man kan alltid titta och bli inspirerad, så vet man vad man vill ha senare i framtiden.
På loppisen hittade jag dock lite saker. En boxningssäck, boxningshandskar och en vattenbytta till föräldrarna. Allt för 100 kr, vilket jag nog inte ens skulle få handskarna för om jag handlade nytt. Bra skick var det i också.
Har faktiskt sneglat på just en boxningssäck och handskar på stadium regelbundet. Har en liten dröm om att kunna ordna ett litet gym här hemma, vilket Johnnie inte låter helt negativ till.
Tills dess får väl säcken hänga i garaget eller liknande. Kanske något för Johnnie att slå på när livet känns motigt?
Ludde har under morgonen jobbat med att sätta fast själva kedjan i säcken:
Förövrigt så älskade Ludde att vara på både auktion och loppis. Mycket folk att titta på vid auktionen och gott om plats att springa på vid loppisen. Dessutom känner vi paret som höll i loppisen så Ludde hade många människor runt sig som han kände igen och kunde busa med.
Telefonsamtal och regniga promenader
Har precis lagt Ludde efter en promenad i regnet. Självklart avslutade vi promenaden med bus i vattenpölarna, bäst att passa på nu när vi har regnkläder!
Barn ska få vara barn och vi alla vet hur kul det var att leka i vattenpölarna, blanda till geggamoja och undersöka allt vad livet har att erbjuda.
Ludde hoppade glatt fram och tillbaka i pölarna, och jag hängde på. Fast jag höll mig lite mer i kanterna då jag trots allt hade joggingskorna på mig.
Ringde mottagningen jag ska till för att ta bort stenten, och fick prata med en väldigt trevlig och förstående kvinna. Jag frågade först om hur ingreppet skulle gå till, och hon förklarade. Det var som min läkare berättat. Dom ska gå in via urinblåsan med små verktyg och en liten kamera för att sen ta tag i stenten och dra ut den genom urinröret. Visst låter det härligt?
Jag förklarade att strålningen jag fått gjort slemhinnorna känsliga och att detta kommer innebära att ingreppet kommer göra extra ont jämfört med en "vanlig" person.
Hon antecknade detta och jag frågade om chanserna att få bli nedsövd. Lät inte helt omöjligt, men hon skulle höra sig för och sedan återkomma.
Har inte hört något än, men förhoppningsvis ringer hon upp under morgondagen.
Jordsäckar
"Stick inte hål på mina jordsäckar" sa jag till lill-grabben som lekte med pappas verktyg medans jag vattnade blommor.
Tror dock att han missförstod mig.
Barbapapa
Nu har jag äntligen satt mig ner och känner mig nöjd för idag.
Sen Ludde gick och la sig har jag passat på att hänga tvätt, diska, titta lite på tv + badat Kaninis och Barbapapa.
Det sistnämnda kanske låter lite konstigt, varför badar jag en Barbapapa?
Tar det från början så förstår ni.
Natten till idag(fredag) vaknar jag och Johnnie av att Ludde är jätteledsen. Det har hänt ett fåtal gånger att han vaknat på det viset och det är inte alltid man förstår varför han vaknat och varit så upprörd.
Johnnie kliver upp och finner en nedspydd liten kille i spjälsängen.
Underbar som Johnnie är tar han upp Ludde och "snyggar till honom" lite innan han lägger honom bredvid mig i sängen. Jag bäddar ner och lugnar.
Johnnie röjer sedan upp det värsta i sängen och kastar in nedspydda saker i tvättmaskinen. Behöver jag säga att jag var lite extra kär i min sambo just då? Eftersom utan tvekan skötte "grovgörat" på egen hand.
Precis när vi lagt oss i sängen igen småpratar vi lite innan jag säger: "Vi kanske skulle ha en handduk eller liknande här ifall han skulle spy mer under natten?". Några sekunder senare vänder Ludde huvudet åt sidan och spyr riktigt ordentligt över kudden jag just gjort i ordning till honom.
"Vill du ta Ludde eller sängen?" frågar jag Johnnie och efter en kort betänketid väljer han Ludde. Han tar in Ludde i duschen och jag byter sängkläder i vår säng.
Denna gång ser jag till att lägga en handduk under Luddes provisoriska sovplats mellan oss i sängen och lägger en annan handduk vid sidan om som reserv. In case of emergency.
Tog emot Ludde när han var färdisduschad och gjorde honom klar. Johnnie passade på att duscha sig själv också på en gång då han skulle iväg på mässa idag.
Sen sov vi gott hela natten, och trots att Johnnie gick upp vid 6 sov vi andra vidare. Vaknade vid 8-tiden och började med att sjukanmäla Ludde. Jag hade tänkt hinna med massor idag(så mycket jag orkar och kan hinna med just nu) men jag fick planera om.
Efter som far i huset inte varit hemma har vi haft lite mor- och sontid. Lekt, sovit middag tillsammans och skördat grönsaker hos mina föräldrar. Ludde fick tag i vattenslangen och sprutade ner mig ordentligt innan jag hann undan. Nästa gång tar jag med reservkläder, nu är det krig!
Nu på kvällen har jag som sagt röjt upp lite här hemma. När jag var in i tvättstugan fick jag syn på stackars Kaninis och Barbapapa i handfatet. Alla mjukdjur hann undan förutom dessa som blev ordentligt nedspydda under nattens bravader.
Dom fick glatt badas i handfatet och jag skrubbade rent dom ordentligt med tvål och vatten. Nu är dom invirade i en handduk och imorgon ska dom få komma ut och vädras lite.
Livet som småbarnsförälder: Ena stunden byter man bajsblöjor eller blåser på ett klämt litet barnfinger, för att i nästa stund skrubba Barbapapa på magen med tvål.
Viktigt samtal
Höll på att glömma!
Precis innan midsommarfirandet på dagis skulle dra igång fick jag ett samtal från okänt nr. Det visade sig vara en kvinna från Akademiska som skulle meddela svaret på mina prover jag tog för en vecka sen.
Det var inget avvikande, så vi skulle gå efter samma plan som jag redan gör(dvs. läkarbesök var 3:e månad osv). Härliga nyheter!
En annan som tycks vänta på samtal är Ludde som häromdagen somnade med telefonluren i famnen..
Kort arbetsdag
Blev en kort jobbdag idag. Dom andra jobbade bara halvdag, men jag skulle på Luddes midsommarfirande så för mig blev det snarare 1/4´s dag.
Eftersom vädret inte var det bästa städade jag och sommarjobbaren en kyrka. Dammsög, skurade golv, dammtorka och städa toan.
När vi var klara var det dags för "frukost"(dom kallar det för det, men för mig är det mellanmål) och då tackade jag för mig och åkte till dagis.
På dagis dansades det kring en liten midsommarstång och sen var det fika. Det var lite trångt så man fick placera ut sig lite i lokalerna under fikastunden, och alla kusinerna hamnade vid samma bord.
På bilden ser vi Johnnie och Pierre(bröder) och Agneta(deras mor) om man ska börja med dom vuxna. Kvinnan som står är en mysig dagisfröken.
Sen har vi Ludde, Pierres "flock" och två av Mickes ungar. På mornarna när jag lämnar Ludde brukar det vara rena rama kusinträffen, för ofta består barnflocken av ca 50% Wahlströmsungar.
Efter fikat blev det en hel del bus bland barnen fram tills att vi fångade in dom och tog med dom hem.
Nu sover Ludde en stund innan vi ska åka till några grannar och fira "lilla midsommar". En tradition dom har här på vår väg. Där ska det grillas och dansas kring stången.
Kan även meddela att mina arbetskläder äntligen kommit, lagom tills att jag ska ha en veckas semester. Tog tid för leverantörerna att få iväg kläderna, för jag har ju jobbat åt kyrkan i 1½ månad nu. Men nu så!
Härligt med tryck också, för är bra om det syns vem man jobbar åt när man rör sig ute på kyrkogårdarna bland folk.
Ludde
Johnnie lånade grannens grävmaskin en period för att äntligen få lite ordning på trädgården. Ludde har inspekterat jobbet dagligen för att se till att pappa gör rätt. Det är en ordningsam kille vi har!
Nu är det snart bara matjorden som ska på innan själva grovgörat är klart. Sen ska jag äntligen få mitt trädgårdsland här hemma! Hittills har den mesta odlingen skett hos mina föräldrar. Vet dock inte hur mitt land ska vara uppbyggt.. Vill både att det ska vara lättarbetat och samtidigt snyggt. Förslag mottages gärna!
Sjuk Ludde
Idag är jag och Ludde hemma. Ludde har i säkert en vecka varit krasslig och inte sig själv, utan att visa annat än lite snuva och hosta. Alla som känner Ludde någorlunda vet att han så gott som jämt är glad och sprallig med tonvis av energi, och då märker man självklart direkt att något är fel. Den senaste tiden är han mycket lugnare, gnälligare och framför allt mammigare. Hade han fått välja skulle han sitta i min famn hela tiden.
Känns som ett väldigt klokt beslut att vara hemma, för han slocknade kl. 10 i min famn. Väldigt olikt honom. Han har inte slocknat vid en tiden på förmiddagen sen han var liten bebis eller väldigt sjuk. Han brukar normalt bli arg när jag lägger honom vid lunch, eftersom han inte alls vill sova(fast att han behöver det).
Under tiden han sover passar jag på att hänga tvätt och pyssla bland mina plantor. Ställde ut en hel del plantor utanför ytterdörren en stund för att vänja dom vid kylan innan dom ska planteras ut. Jag hade hopp om bättre väder och temperatur, men eftersom det fortfarande är så kyligt har dom flesta plantorna fått stanna kvar i sina krukor av rädsla att dom ska frysa sönder i kylan utomhus.
Förra året(eller var det året innan?) kom en sen frostnatt och tog död på både pump- och gurkplantorna, trots att dom var i växthus. Hittills har bara dom tåliga tomaterna fått flytta ut i växthuset.
Men alla plantorna måste ut inom kort, för dom börjar bli alldeles för stora och vilda!
Blir förövrigt en lugn dag. Allt beror på hur Ludde mår.
Kryddväxter som ska ut i landet inom kort:
Basilika, oregano, rosmarin, gräslök och persilja.
Träning på jobbet
Märks att kroppen börjar vänja sig vid att jobba igen, för jag märker redan skillnad på hur trött jag är fysiskt när jag kommer hem.
Mina arbetskläder har inte kommit än(kyrkans märke skulle sättas på, antagligen är de det som tar tid..) så jag jobbar i ett par gamla sandviksbyxor jag hittat här hemma. Johnnie vet inte vem som ursprungligen haft dom, men nu är dom i alla fall mina. Dom satt något löst i midjan förut, men jag har fortfarande långkalsonger så det funkade bra. Men efter att ha jobbat i snart 3 veckor har byxorna börjat halka ner allt lättare. Har skojat med grabbarna om att dom kör så hårt med mig att jag gått ner i vikt.
Får hoppas att dom nya byxorna sitter bättre, annars är det dags att investera i ett bra skärp.
Idag har vi tömt ett stort rum i Kyrkans hus på alla möbler, mattor och tavlor då nytt golv ska läggas. Borden bar vi till ett närliggande förråd och det var bra träning för kroppens muskler kan jag lova. Framförallt armmusklerna kändes alldeles mörbultade efteråt.
Älskar att kombinera jobb och träning! På så sätt slår man två flugor i en smäll. Vi som jobbar för kyrkan har dessutom en timmes friskvård i veckan. Det innebär att vi har en timme i veckan som används till träning istället för jobb. Härligt att chefen ser träning och motion som något viktigt!
Trots dagens träning på jobbet var jag väldigt sugen på att jogga en sväng när jag kom hem från jobbet. Men efter middagen var Ludde rastlös och Johnnie hade inte kommit hem än, så vi gav oss ut på en kort cykeltur istället. Ska jag jogga behöver Johnnie vara hemma och ta hand om Ludde, då jag inte känner mig bekväm med att jogga med sittvagnen. Våran sittvagn är dessutom inte riktigt gjord för ändamålet då jag till och med slår i den när jag går i rask takt, så jogging kommer inte funka.
Ludde älskar att hänga med på cykelturer så jag behöver inte övertala honom. Han försöker klättra upp själv på cykeln om jag inte är tillräckligt snabb på att lyfta honom upp.
Hela cykelturen pratade och pekade han på allt han såg, så jag hade fullt upp med att berätta om svanar, kor, hus och skrot.
Väl hemma borstade jag tänderna och nattade en väldigt nöjd gosse. Ovanligt nöjd. Han vill helst vara uppe och leka längre än vi vill, så det brukar kunna bli en del protester.
Nu ska jag följa hans exempel och nöjt bädda ner mig själv i sängen.
Trött familj
Det var en väldigt trött liten kille jag nyss la i sin säng. Först har han varit på dagis 9-14, sen hem för att äta och busa lite. Vid 17-tiden cyklade vi till gamla skolan där vi lekte med Elin och lilla Svea resten av eftermiddagen.
Elin hade till och med tagit med sig fika, duktig som hon är. En riktig mysmamma!
Efter ca 2½ timme gav vi upp och cyklade hem för att äta kvällsmat. Sen somnade lillgrabben ovaggad.
Känner att han inte kommer vara ensam om att göra det..
Men först veckans höjdpunkt: Unga bönder på tv!
Repotage i veckans Allers!
Många av er som umgås med oss regelbundet vet om att vi hade besök av en reporter och en fotograf från tidningen Allers i höstas.
Reportern hörde av sig både på mejlen och genom ett handskrivet brev och undrade om vi kunde tänka oss att vara med i tidningen, och efter att ha pratat med Johnnie tackade vi ja. Vi har(som ni märkt) hela tiden varit öppna med allt som hänt, och kan vi hjälpa andra att slippa sjukdomen vill vi göra det.
Det var lite konstigt och ovant att sitta och prata med en reporter som både antecknade och spelade in samtalet, men det flöt på bra. Det svåra var att minnas i vilken ordning och när allt hände.
Under tiden vi pratade med reportern lekte/jobbade fotografen med Ludde. Han tyckte att hon var jätterolig med sin stora kamera och var på sitt bästa humör.
Det jag vill komma till är att repotaget är tryckt och finns med i veckans Allers(nr 16), så om någon är intresserad är det bara att bege sig till närmaste affär och handla. Kanske är skönt för er att få en lite mer sammanfattad text över min sjukdomshistoria. Kan vara svårt att se helheten om man bara läser min blogg.
Några små missar i texten, men i det stora hela är jag nöjd. Känns dock väldigt konstigt att läsa en text om mig som inte jag skrivit.
Bilden är lånad från hemsidan, eftersom jag fortfarande inte tagit tag i min trasslande dator(så det blir som sagt inga egna bilder här på ett tag). Vill inte fylla Johnnies dator med mina bilder...
Haha, på bilden ser ni ett smakprov på Luddes energinivå. Han ville inte sitta still i min famn när vi hade gäster!
Sprattel sprattel!
Krånglande dator
Har blivit ont om nya inlägg dom senaste dagarna, ont om internetvistelse överhuvudtaget faktiskt. Min dator har nämligen blivit lite krasslig. Den vill inte ladda batteriet längre, så helt plötsligt laddade den ur. Tänkte att jag och Ludde, under våra vilda lekar, råkat trampa på sladden så den glidit ur jacket litegrann. Kollade sladden men hittade inga fel. Johnnie testade den på sin lilla minidator, och då funkade den. Måste vara min dator som strular med andra ord.
Ska låta min dataintresserade bror ta sig en titt, så får vi se. Datorn i sig har några år på nacken så den är jag inte jätterädd om. Men alla bilder vore skönt att kunna flytta. Datorn är ju inte livlös, så jag tror att det ska gå att rädda bilderna. Pucko, du(dvs jag) skulle ju kopiera bilderna och spara på ett reservställe för längesen.. Varför ska jag dra ut på det tills det börjar bli kritiskt läge?
Hur som helst, dom inlägg som blir framöver blir fattiga på bilder tills jag löst problemet med datorn. Så nöj er med text!
Jag som hade härliga bilder på både små lamm och Ludde att visa..
Vad händer annars då?
Jag och Ludde trotsade vädret idag och cyklade 45 minuter i regnet. Tycker om när det regnar, så länge man har möjlighet att byta kläder vid behov. Ludde älskar att följa med på cykelturer, och blir jätteglad så fort hjälmar och cykel plockas fram. Är man inte tillräckligt snabb börjar han dessutom klättra på cykeln för att ta sig upp på sin sittplats.
Att cykla en sväng är bra för oss båda. Jag får motion och Ludde får komma ut i friska luften och se saker. Vi brukar stanna till och titta på korna och kvigorna som går på sommarbete här i närheten, traktorerna som jobbar på åkrarna eller annat som kan vara intressant för en liten kille. Alltid finns det något att titta på.
Under den senaste tiden har vi tittat mycket på svanar och gäss ute på åkrarna, och lite rådjur här och var.
Ludde sköter sig på dagis och äter nästan som en häst. I alla fall om man ska tro dagispersonalen. Men är man så aktiv som Ludde ofta är måste man äta ordentligt. Några gånger har han blivit ledsen när jag ska lämna honom, men oftast går det jättebra.
Lammen ploppar ut på löpande band hemma hos föräldrarna och häromdagen hjälpte jag en tacka att förlösa sitt lamm. Vilken skillnad att dra ut ett lamm om man jämför med kalvar! När man ska hjälpa en ko/kviga får man knyta snören i kalvens framben, ta spjärn med fötterna och dra allt vad man orkar samtidigt som modern krystar.
Strax efter att jag lämnat gården fick jag sms från mamma att tackan fått ett lamm till. Som sagt, lammen ploppar ut på löpande band..
Ludde är inte lika intresserad av att gosa med lammen som jag. Han tycker att dom är lite obehagliga. Han kan sträcka sig till att mata baggen med hö, fast häromdagen ville inte baggen ha mer hö och då skulle Ludde slå honom i huvudet med hötussen. Snällt.. Och snacka om att utmana ödet, med tanke på att baggen är rätt mycket större än honom själv. Tur att baggen är snäll och tålmodig.
Mina knän känns okej, men inte helt bra. Jag motionerar lite försiktigt, men vågar inte spela bandy med tjejerna eller liknande. Förhoppningsvis blir knäna bättre ju starkare jag blir till följd av träningen. Men det är väldigt frustrerande att inte kunna träna som jag vill!
Jag satsar mycket på vardagsmotion just nu. Pysslar mycket i trädgården och försöker röra på mig så mycket som möjligt så fort tillfälle ges.
Coola grabbar
Jag sov gott resten av natten, och har halvsovit hela morgonen.
Känns fortfarande inte bra, men grabbarna är krya fortfarande. Just nu är dom ute på en liten tur i den hårda vinden. Själv fick man inte följa med, eftersom jag är sjuk..
Glad förskolegrabb
Nu är Ludde nattad efter att vi båda tagit en gemensam dusch. Vi samarbetar bra, jag duschar oss och Ludde sorterar schampoflaskor.
Nu när Ludde börjat på dagis är det dags att återinföra den gamla vanan att duscha på söndagar, tidigare har det bara handlat om "dusch vid behov".
Ludde hade skött sig jättebra i fredags också, och det känns kanon att komma dit och möta en jätteglad grabb i lekrummet.
Tog dessa bilder i fredags när vi lämnade dagis:
Pigg och glad, trots flera timmars bus och lek.
Håller tummarna att kommande vecka går lika bra!
Inskolning på förskolan
Ludde håller just nu på att skolas in på förskolan. I måndags åkte vi alla tre dit för att se oss omkring, och följande dagar har Johnnie jobbat medans jag och Ludde åkt dit ensamma.
Under tisdagen och onsdagen var jag med hela tiden, även när barnen skulle sova. Ludde gillar inte riktigt att sova på dagtid, även om han behöver det för att orka. På tisdagen somnade han tillslut, efter lite protester och sen en lång stunds funderande(liggande på rygg med benen i vädret..)
I onsdags ville han inte alls sova. Han protesterar bara några minuter i början när man lämnar honom i sängen, sen står han och tittar ut genom fönstret eller ligger på rygg och grubblar över livet.
Igår lämnade jag honom ensam på förskolan för första gången. Jag var med en stund när dom lekte utomhus, och vi planerade att jag skulle säga "hej då" i hallen när dom skulle in. Ludde brydde sig inte ett dugg om mitt "hej då Ludde, mamma går nu!" utan satte av i full fart in mot leksakerna.
Dom berättade att jag självklart var välkommen att ringa och kolla hur det går, om jag ville. Jag förklarade att vi inte är den oroliga typen av föräldrar, och att jag tar för givet att dom(personalen) skulle höra av sig om det blev problem.
Vi har lämnat Ludde hos barnvakter förr, och det brukar inte vara några problem. Så vi känner oss trygga när vi lämnar bort honom. Och vi lämnar honom självklart bara hos folk vi litar på!
Kändes lite konstigt att vara hemma utan honom, men annars kändes det bara bra. Spännande, skulle han sköta sig?
När jag återvände till förskolan kl. 14.00 berättade personalen glatt att Ludde skött sig utmärkt och sovit utan problem.
Lät till och med som om dom var förvånade över hans beteende, att han var så lugn och trygg trots att han var ny där.
Stolt som en tupp åkte jag hem och berättade för hans far om hur duktig Ludde varit. Även han såg väldigt nöjd ut. Att vi lyckats få en sån duktig pojke!
Självklart kommer det komma bakslag, sånt där går ju i perioder. Men inskolningen kunde nog inte ha gått bättre. Nu ska jag inte skryta allt för mycket, för veckan är inte över än. Ludde kanske är hemsk idag..
När jag lämnade honom idag gick jag rätt omgående. Stannade bara någon kvart. Sa adjö till Ludde och gick, han tittade fundersamt efter mig men sa inget. Bara tittade.
Ska bli kul att höra hur dagen gått. Om det gått lika bra eller om han varit svårare.
Förövrigt verkar förskolan jättebra såhär långt. Mysigt ställe med mycket plats och leksaker, och framförallt så verkar personalen vara underbar! Denna vecka har dom haft väldigt få ungar på grund av sjukdom, så det har varit lugnare än vanligt. Får se hur det är på avdelningen när dom är full styrka.
Nu ska jag passa på att fredagsstäda lite innan jag ska hämta Ludde. Går aningen fortare när Ludde inte är närvarande!
Födelsedagskalas
Kom nyss hem från ett trevligt födelsedagsfirande hos några vänner här i närheten. Ludde och jag började bli lite trötta, så vi kände att det var dags att bege oss hemåt. Dessutom brukar folk bli så högljudda efter några timmar, när ölen börjar kännas, så det är också en anledning till att åka hemåt med små gossar som Ludde.
Men vi hade som sagt trevligt och Ludde hade massor av leksaker och kex att pyssla med. Dessutom bjöds det på smörgåstårta, inte illa!
Tack för en trevlig kväll Kim och Anders!
Efter blöjbyte och kvällsvälling somnade Ludde ovaggad, med ett leende på läpparna. Klockan var ca 22.30 då, och han brukar läggas 20.00 i vanliga fall. Trots det har han skött sig exemplariskt!
Johnnie lämnade jag kvar där, för jag och Ludde skulle ju ändå bara hem och sova. Så länge han hittar egen skjuts hem får han stanna.
Däremot tog jag med mig grannens tös hem, för hon ville också hemåt.
Nu gäspar jag snart käkarna ur led, så jag ska ta en macka, tvätta bort sminket och borsta tänderna. Sen hopp i säng!
Jag och Ludde nu på kvällen:
Stackars lilla Ludde
Ludde är normalt en väldigt försiktig liten kille, men trots det kan självklart saker hända. Idag har han hjälpt till med lite allt möjligt. Vi har bland annat klippt ner julgranen i småbitar och sen eldat upp den(kremerat den inför sista vilan).
Sen åkte Johnnie hemifrån och jag skulle bara äta lunch med Ludde och sen lägga honom en stund. Ludde var inte så sugen på älgskavsgryta så han fick leka lite medans jag åt klart och bläddrade i en tidning.
Ludde kryper upp på det breda ryggstödet på soffan och ska busa med mig. Han får klättra där, så länge han följer våra regler(att till exempel inte gå, bara krypa i/på soffan).
Jag reser mig upp från stolen för att besvara hans lekinbjudan, men innan jag hinner göra nåt kastar han sig ner i soffan. Jag hinner bli lite orolig att han ska studsa vidare ner på golvet, men det var inga problem.
Istället landar han med ansiktet före rakt på en av sina leksaker(en ladugård man kan bära runt på i ett handtag, och när man ska leka kan man öppna den som en bok). Ludde hade lekt med den så den låg öppen, dessutom nästan helt begraven bland soffkuddar och filtar. Landade dessutom rakt på kanten, värsta tänkbara stället.
Jag tar mig snabbt fram och lyfter försiktigt upp honom i famnen. Stackarn blir självklart ledsen, och jag tröstar samtidigt som jag försöker kolla att tänderna ser bra ut. Blodet börjar mer eller mindre forsa, men framtänderna såg orörda ut i alla fall. Läppen började svullna och allt tyder på att han helt enkelt gjort illa överläppen.
Lite välling, tröst och tv-reklam senare hade han lugnat sig, och jag la honom i sängen. Han somnade direkt och sover nu sött.
Ringde Johnnie och förklarade lugnt läget så att han inte skulle bli orolig över allt blod när han kom hem. Ludde är nämligen blodig runt munnen, på kläderna och de papper jag torkat bort det värsta med.
Jag vet att det är många morsor och farsor om läser denna blogg, så jag frågar er om råd: Ska man kolla upp barnets tänder på något vis, även om det till synes ser bra ut? Det fick sig ju en smäll, men som sagt, allt ser bra ut(förutom insidan av överläppen som verkar vara den del som blöder).
Måste påpeka att jag är imponerad över min reaktion. Ingen stress, ingen panik.. höll huvudet kallt hela tiden, trots att blodet rann ordentligt. De kan jag tacka mina föräldrar för till stor del. Dom var noga med att inte stressa upp sig, även om det såg illa ut. Det hjälper ju inte med hysteriska föräldrar OCH rädda/ledsna barn.
Jag har hört föräldrar säga: "Nämen aj då, gjorde du dig illa!?" när barnet ramlat lite lätt. Snacka om att ge barnet en chans att få uppmärksamhet. Då kommer barnet känna efter och jo då, visst gjorde det väl ändå ont?
Själv gör jag som mina föräldrar alltid gjort. "Upp igen!" med pigg och glad röst. Eller, om han blir lite snyftig: "Det är ingen fara" med lika pigg röst. Oftast springer Ludde bara vidare då, utan att känna efter mer än nödvändigt.
När Ludde vaknar ska vi ta oss en titt i munnen på honom, ville inte bråka för mycket i hans mun när han både var trött och ledsen.
Ludde hos sjukgymnasten
Idag har vi varit i stan en sväng. Vi hade några saker vi behövde handla, men den stora anledningen till besöket i stan var att Ludde skulle träffa en sjukgymnast. Eftersom han är född två månader för tidigt vill läkarna hålla koll på hans utveckling, dels för forskningens skull men också (självklart) för vår och hans egna skull.
Vi har träffat kvinnan förut, men Ludde var bara strax över halvåret då så han hade självklart inget minne av henne. Han var lika blyg som han alltid brukar vara med främlingar i början, och stod helt blickstilla och tittade fundersamt på henne.
Hon pratade glatt med honom och började bygga ett torn av klossar. Efter några minuter kunde inte Ludde hålla sig längre utan sprang fram och började leka med klossarna.
Hon kollade hur han rörde sig, hur han tänkte i olika situationer och ja, allt. Ludde skötte sig exemplariskt och gjorde allt hon bad honom om, mer eller mindre.
På slutet hade han jättekul, och blev inte alls nöjd när det var dags att gå.
Resultatet blev i alla fall följande: Han fick beröm för sina muskler(Ludde är nog bra stolt ska ni veta!) och det syntes att han rör mycket på sig. Han balans och kontroll över kroppen var jättebra och han går inte så mycket på tårna längre(bara om han blir väldigt upphetsad och springer fort).
Dessutom tror sjukgymnasten att Ludde är vänsterhänt, vilket jag också misstänker sen några månader tillbaka. Johnnie är vänsterhänt så det har säkert gått i arv.
Dock var hans finmotorik något sämre, ingen större fara, men lite sämre bara. Han klarade "proven" men enligt sjukgymnasten "ska" dom kunna lite bättre. Nu lät det som om sjukgymnasten är en riktig taskmört, men självklart är hon ju medveten om att alla utvecklas olika fort! Ludde var nog bara lite sämre än snittet.
Vi är i alla fall inte oroliga, för med tanke på alla pyttesmå skräp, insekter och annat han kommer springande med dagligen måste han vara relativt duktig med småsakerna.
Dessutom tyckte hon att han skelade lite med ena ögat, och undrade om det var något vi tänkt på. Nix, inget vi sett. Hon var dock inte säker. Mig gör det då inget, tycker att det kan vara en gullig detalj hos folk. Och är det så lite att vi inte ens sett det så kan det inte vara speciellt synligt.
Men som sagt, hon var mycket nöjd med honom. Och ännu nöjdare blev hon när hon fick veta att Ludde är med bland djuren hos mina föräldrar. Djur är nämligen jättebra för barn att växa upp bland! Men det visste jag ju redan, för vi(jag och mina syskon) är ju uppvuxna på en bondgård. Hade inte kunnat tänka mig ett bättre ställe att växa upp på!
Efter besöket på Ackis åkte vi till MAX och åt hamburgare. Nu tycker inte jag att snabbmat är bra mat för små barn, men vi äter sånt ytterst sällan numera.
Sen uträttades några ärenden innan vi åkte hemåt. Nu ska jag städa och pyssla lite. På torsdag får vi hem kött och då ska frysen vara rengjord och flyttad till ett bättre ställe(där vi städar för fullt, eftersom det varit förråd förut).
