Anna - Life is easy if you wear a smile!

 

Det tog en bra stund att få Bullen ren, då han jobbat länge med att lera ner sig ordentligt. Han har fått vila ett tag på grund av ett svullet ben, men nu ser allt bra ut igen och det är dags att komma igång med ridningen igen.

Mirran, som är frisk och pigg igen, fick följa med som handhäst. Det visade sig att det hö hon fått tag i när hon kommit lös i stallet innehöll gammalt ensilage. En jägare fodrar i kanten av den åker där höet var taget ifrån, och en tuss ensilage hade alltså kommit med av misstag. Detta såg man dock inte förrän balen blivit öppnad, vilket Mirran glatt fixat på egen hand..

 

Till en början hade jag bara tänkt att vi skulle skritta, men hästarna var så taggade att det även blev lite trav och en galopp. Vet inte vad som gjorde Bullen så "på hugget", men han var en helt annan häst. Kanske var det vädret, det senaste årets vila eller Mirrans sällskap. Vem vet? Kul var det i alla fall.

 

Vädret var dock inte på vår sida under ridturen. Det kom bara små skurar innan vi stack iväg, men från att jag satt mig på hästryggen regnade det oavbrutet hela tiden. Vi var plaskvåta när vi kom hem, och jag var tvungen att byta kläder när jag kom in.

 

Igår ringde mamma och berättade att Mirran var sjuk. Mamma hade hittat henne lös i stallet på morgonen, men det enda hon fått tag i var hö. Eftersom hästarna näst intill har fri tillgång på hö ute borde inte detta göra något, men Mirran visade tecken på kolik(magont).

Mamma gick med henne i en timme och hon verkade mycket piggare. Hon beskrev det som att hon "släpat" Mirran bort från gården och Mirran släpat henne hem. Ett gott tecken, för Mirran tar sällan hänsyn till ens egna promenadtempo. Det ska gå fort fort fort!

 

Mirran åt och drack, och inga tecken på kolik syntes efter promenaden. Mamma var tvungen att åka till stan på eftermiddagen, men jag och Ludde åkte ut till gården och kollade till sjuklingen. Man såg att hon legat ner nyligen, men hon stod upp när jag kom körande, och åt lugnt av sitt hö.

 

Jag har inte pratat med mamma idag, så jag vet inte hur läget ser ut just nu. Men hon skulle ha hört av sig om hon fortfarande var sjuk.

Hästarna vaccinerades för några dagar sen, och dom kan bli lite hängiga av det. Dock borde dom kanske inte visa koliksymptom. Men vi var överrens om att ringa veterinären om det inte gick över. Hon har kanske helt enkelt fått i sig något olämpligt i hagen, eller helt enkelt vräkt i sig för mycket hö när hon var lös.

 

Förhoppningsvis var det bara något tillfälligt. Magknip kan ju alla få.

 

För nästan exakt två år sen blev jag tvungen att låta avliva min ponny efter ett kraftigt kolikanfall. Och vi vill inte förlora hennes helsyster av samma anledning.

 

Nu ska jag ringa mamma och höra hur det står till med pållen. Återkommer om de.

 

Idag åkte jag till föräldrarna för att rida en sväng med syrran. Hästarna hade gjort sitt bästa för att lera ner sig, så det tog en stund att borsta dom rena. Bullen verkade riktigt sugen på att få komma ut en sväng, men när jag hjälpte syrran borsta av hans ben upptäckte jag att han var ordentligt svullen om ena bakbenet.

Han kändes inte varm eller visade tecken på smärta, men jag ville självklart inte anstränga honom när han är svullen.

Tror faktiskt att det är första gången han har ett svullet ben sen han kom till mig. I alla fall som jag märkt. Jag springer inte och klämmer på hästarnas ben dagligen, men eftersom Bullen jämt har benskydd(vid ridning) så skulle jag märka om nåt inte stämde när jag borstade hans ben.

För att vara gammal tävlingshäst har han hittills hållit sig väldigt frisk. Travhästar som tävlat har ofta dolda förslitningar och liknande, så man vet aldrig vad som kan dyka upp. Han börjar dock bli stel, men han fyller ju snart 20 år så det är inte så konstigt.

 

Gubben blev dock ledsen när inte han fick följa med ut på promenad. Vi tränsade Mirran och red henne barbacka, och den av oss som inte red promenerade bredvid med Mirrans helbror Oliver. Han är en riktig liten tjockis och behöver motion!

Syrran red först, och när vi vände bytte vi så att jag red på hemvägen. Vädret var inte det bästa, utan det regnade hela tiden. Men vad gör det när man har så trevligt sällskap?

 

Syrran rider inte så värst ofta, hon blev aldrig lika intresserad som jag. Men då och då tycker hon att det är kul att hänga med mig ut. Med tanke på hur sällan hon är med ser hon riktigt hästvan ut. Hon borstar, kratsar hovar, tränsar och sadlar själv.

 

Blev alltså inte riktigt som tänkt med dagens ridtur, men det gick bra ändå. Får rida ordentligt när syrran kommer hem nästa gång. Hennes hjälm gick sönder också, som om någon har en billig till salu är vi intresserade!

 

Efteråt blev det risgrynsgröt, kanel och mjölk. Mums!

 

Idag var det ridning som stod på schemat så jag åkte hem till föräldrarna och gjorde iordning Mirran. Hon har blivit ordentligt tjock om magen sen jag slutade rida henne för ett år sen, så jag fick byta till en längre sadelgjord innan hon var redo för avfärd.

 

Det var lite kyligt, men jag hade pälsat på mig ordentligt och frös inte ett dugg. Mirran fick på sig broddar också, så hon hade suveränt grepp även i galoppen. Hon är alltså bättre utrustad än vi nu, för vi har fortfarande sommardäck på bilen...

 

 

Idag har hovslagaren varit på besök och tagit hand om hästarna. Nu är äntligen både Mirran och Bullen ordentligt skodda, och jag hoppas att dom förblir det. Bullen tappade ju en sko för ca 2 veckor sen så det är därför jag inte ridit honom på den senaste tiden. Och Mirran har varit helt oskodd sen jag blev sjuk.

Men nu ska jag verkligen komma igång med ridningen igen. Hoppas inte att det blir knepigt väglag nu direkt bara..

 

Syrran har även frågat om vi ska ta en ridtur snart, och nu när hästarna är skodda kan vi fixa de!

 

 

Fick frågan igår om jag möjligtvis kunde presentera hästarna lite närmare. Självklart!

 

Presenterar dom två bortgångna hästarna också, för deras namn nämns ju emellanåt. Förutom dom har familjen under min uppväxt även ägt ett arabiskt fullblod och en nordsvensk brukshäst( Kifissos ox, även kallad Kiffen och Pajas). En salig blandning av raser alltså..

 

Först och främst har vi Pontussa, smeknamn Tussa.

Ras: Welsh mountainponny  

Avlivades i december-13 på grund av hög ålder och en eventuell hjärntumör. Damen nådde den respektabla åldern 34½ år, och hann få 3 avkommor hos oss(Tara, Oliver och Miranda) och 3-4 stycken innan mamma köpte henne.

Mamma köpte henne för att jag skulle ha en ponny i lämplig storlek att rida på när jag var liten. Både inkörd och inriden. Het och framåt, men otroligt snäll.

 

 

Eftersom Johnnie har varit hemma med en skadad fot(han har äntligen gått med på att ringa vårdcentralen imorgon efter att ni läsare tjatat. Tack!) kunde jag smita iväg till stallet en sväng.

 

Blev en barbackatur på Mirran igen, trots att vädret inte var det bästa. Hon hade förberett sig genom att rulla i leran, så några fläckar var fortfarande för blöta för att borsta rent. Därför kastade jag på ett schabrak för att slippa bli lerig i rumpan under ritten.

 

Idag tog Johnnie hand om Ludde så att jag kunde åka och pyssla med hästarna. Alla fick jobba lite idag, fast inte speciellt ansträngande...

 

Började med Mirran då hon kräver mest av mitt tålamod. Var tänkt att jag skulle tömköra henne först, men ändrade mig. Blev en barbackaritt istället. Hon har blivit bra rund under sommaren(trots knapert med bete..) och man satt som i en mjuk soffa!

Blev dock bara skritt, vågar inte mana på den damen då hon är som en kapplöpningshäst. Men trevligt hade vi i alla fall, och när vi nästan var hemma igen kom jag på att detta måste vara första gången jag red henne på nästan ett år!

 

Nästa häst till "rakning" var unghästen, som vi hemma kallar Skruttan. Hon är nämligen en skrutt, fast en stor en. Tog in henne och Oliver, hagkamraten. Borstade, kratsade hovar och tränsade Skruttan innan vi alla 3 begav oss ut på promenad.

Oliver följde nämligen med som moraliskt stöd. Allt gick bra förutom ett litet "spanska ridskolan" skutt som Skruttan gjorde när en bil kom körande. Föraren var måttligt road(såg livrädd ut) men hästarna passerade snällt bilen utan problem.

 

Till sist hämtade jag Bullen i hagen. Han var lerig från topp till tå, så jag försökte inte ens borsta honom. På med grimma och så gick vi på en promenad.

Bullen kollade mängden käk i vägkanterna och jag gick och sjöng högt för mig själv. Solen var påväg ner och jag njöt till fullo, även Bullen verkade nöjd.

Vi följde några traktorspår in i kohagen där jag ägnade mig åt att kolla in en förfallen lada och fota min travhäst. Bullen ägnade sig åt..mat.

På hemvägen tävlade jag med honom om vem som sprang fortast genom kohagen. Det tyckte han var kul för han längde travstegen, krökte på halsen och körde upp svansen i vädret. Men han höll sig jämsides med mig hela tiden och saktade in när jag började bli trött.

 

Bullen hade tappat en sko ute i leran, så det blev ingen ridning idag..

 

Tömkörde Mirran istället, vilket uppskattades! Hon tyckte det var roligt att för en gångs skull få släpa mig EFTER sig, istället för att släpa på mig. Jag fick motion också, för vi joggade en bit. Regnet började falla när vi kommit halvvägs, och jag hade självklart lämnat jackan hemma. Så vi båda var sådär härligt blöta(av både svett och regn) när vi kom hem igen.

 

Imorgon kan förhoppningsvis Johnnie ta hand om Ludde några timmar, för jag skulle behöva städa stallet ordentligt och gärna träna några pållar. Får se vad de blir.

 

Bullen får slöa två veckor tills hovslagaren kommer. Känns onödigt att slösa pengar på att ringa hit hovslagaren när jag ändå inte hinner rida så mycket på två veckor. Annat hade det varit om jag ridit varje/varannan dag.

Ska nog ta och tömköra honom också, för jag tänkte göra ett nytt försök att komma igång med körningen. Han är ju inkörd, eftersom han är travhäst, så det vore kul för oss båda att varva ridningen med de.

Senast vi körde honom gick dock inte bra, för han blev rädd och backade ner i ett dike. Han stegrade samtidigt som han vände på en femöring vilket resulterade i att skacklarna hamnade på samma sida och selen slets sönder.

Han stannade dock kvar på platsen, tack gode gud för de. Hade han skenat hem med trasig sele och rockard hade risken varit stor att det gått mycket värre.

Men misstag kan vi alla göra, och nu är jag sugen på att göra ett nytt försök. Han är lugn och snäll, så risken att vi ska skada oss är i alla fall liten.

 

Måste dock laga rockarden och hitta en ny sele. Men sen är vi fit for fight igen!

Idag fick Johnnie passa lill-grabben så att jag kunde åka och rida. Vädret såg lite ostadigt ut, så jag drog på mig regnkläder.

Regnkläderna åkte dock av igen precis innan jag red iväg, för det var på tok för varmt att rida i så täta kläder. Dessutom blev himlen allt mer blå.

 

Bullen var väldigt nöjd över att få komma ut en sväng, och blev(hör och häpna) till och med lite het under ridturen. Bullen är ju otroligt lugn och slö annars, men han vaknade till ordentligt. Då kom travartraven fram, och jag fick vara på min vakt eftersom han skuttade lite fram och tillbaka på vägen. Han är ju lite småfjantig, och kan spela livrädd för stenar, träd, bilar, får..allt!

Vet inte vad som fick den gamla gubben att vakna till, kanske var det de något blåsiga vädret, hästarna i hagarna och bristen på ridturer dom senaste månaderna.

 

Trots att det var ljust ute pyntade jag Bullen med massor av reflexer. Det skadar ju inte att synas ordentligt. Framförallt såhär på hösten under molniga dagar syns mörkbruna hästar väldigt dåligt, även i dagsljus. Själv har jag alltid reflexväst på mig när jag är ute och går, varför inte? På somrar är jag dock inte lika duktig, men resten av året är jag väldigt noga med den biten.

Folk är extremt dåliga när det gäller reflexer. Vet inte hur många gånger jag varit nära att hissa ner rutan och skälla på personer för att dom inte har reflexer. Folk kan se till att sina ungar har västar och liknande, men inte nåt alls själva. Det är precis som när föräldrar klär ungarna i cykelhjälm men aldrig har det själva. Bra föredöme för nästa generation.. Man säger att vishet kommer med ålder, men det verkar inte gälla alla. Tyvärr.

 

Aja, nu kom jag ifrån inläggets handling. Bullen var i alla fall trött och svettig när vi kom hem. Stackarn har tappat all kondis under halvåret han skruttat i hagen.

 

När Bullen var omskött och utsläppt i hagen hämtade jag unghästen. Dags för promenad! All hennes träning har legat på is under min sjukdomsperiod, men nu ska vi komma igång med henne också. Damen börjar ju bli stor nu.. Gick en kort promenad med henne. Hon gjorde två "bus-försök", men matte är pigg och envis nu igen och vägrade låta henne fjanta sig.

Folk har börjat tjata på mig att hon ska ridas in nu, men jag kommer medvetet att vänta med det. Både jag och mamma har lärt oss att man ska vänta till dom är närmare 4 innan man börjar jobba ordentligt med unghästen från ryggen. Detta för att dom ska hålla bättre. Idag verkar alla hästar bli halta regelbundet!

Dessutom vill jag börja i rätt ände med hennes träning. När jag kan hantera henne utan problem från marken är det dags att klänga upp på hästryggen. Vill inte ha en rädd, knepig häst som flyger i lyften för plastpåsar, hästtransporter och soptunnor. Den här damen ska bli min framtid, inte min död!

 

Tog bilder idag, men mobilen samarbetar inte med överföringen till datorn..

När Ludde sen vaknade matades han och sen åkte vi hem till mina föräldrar som planerat. Lämnade över grabben till mamma och pappa för att sen kila ut i hagen.

Mirran kom fram och hälsade, och Bullen hälsade med en gnäggning. Vanligtvis brukar Mirran smita iväg(för att slippa bli fångad) och Bullen kastar en uttråkad blick innan han fortsätter beta. Så det verkar som om dom saknat mig.

 

Gjorde iordning Bullen med sadel, träns, benskydd och massor av reflexer. Den mörkare delen av året har trots allt anlänt, och man kan aldrig ha för mycket reflexer. Framförallt inte under jakttider. Fast någon sa att man inte får jaga älg i skymning, stämmer det? Får fråga min bästaste bäste chef om de, han är ju jägare.

Jag håller mig alltid borta från skogen under älgjaktens början, rider trots allt på en häst som har många likheter med en älg. Tror risken att bli skjuten är extremt liten, men jag vill inte chansa. Inte för att jag tror att dom skjuter första bästa bruna varelse som närmar sig, men man vet aldrig vart kulorna tar vägen..

 

Bullen tyckte att det var skönt att komma ut en sväng, och jag njöt till fullo. Tycker att det är mysigt att rida på eftermiddagarna när det börjar mörkna. Har alltid gillat att åka bil i mörker, så det kanske är samma sak med ridningen. Jag vet inte varför, det bara är så.

Blev dock jagad av en grannes hund IGEN. Vet inte hur många gånger det hänt nu. Nog för att dom(det är en hunduppfödare som bor där, och det innebär ett helt gäng hundar) alltid kastar sig mot staketet när man rider förbi samtidigt som dom skäller hysteriskt, men det har hänt flera gånger att dom kryper under staketet och springer efter oss.

Jag vågar inte fortsätta skritta, så jag driver alltid på hästen och galopperar ifrån hunden/hundarna. Det går bra med Bullen och Mirran som är relativt coola i temperamentet, men jag fasar för den dagen jag ska rida förbi med min unghäst där.

Idag blev jag så förbannad att jag bestämt mig för att skriva ett brev med väl valda ord och lägga i hennes brevlåda. Men jag får vänta till imorgon, annars blir orden nog lite FÖR väl valda..

 

Vi har inte världens mest väldresserade hund, men jag skulle ALDRIG tillåta att han jagar hästar. Nä, nu blev jag förbannad igen, hatar hundägare som inte har ordning på sina hundar! Ett ordentligt staket eller fastbundna hundar är väl det minsta man kan begära? Grrr...

 

Bullen skötte sig i alla fall exemplariskt, trots att han hade en hysterisk hund efter sig. Dags att börja träna unghästen att stå ut med ouppfostrade, lösa hundar.

 

 

Äntligen var den dagen jag längtat efter här. Första ordentliga uteritten på ett halvår! På Bullen alltså. Var med på en turridning nyligen, så det var andra uteritten sen jag blev sjuk om andras hästar också räknas.

 

Det var så härligt! För första gången sen sjukdomens utbrott fick jag en paus från allt som hänt. För när jag satt uppe på hästryggen och skrittade vägen fram var allt precis som vanligt. Ingen smärta, ingen gravidmage, ingen trötthet och inget litet barn att passa. Allt var som det en gång var.

Jag kunde slappna av och njuta. Känna dofterna hösten har att erbjuda och lyssna på lugnet som infinner sig på eftermiddagen ute i skogen.

 

Bullen verkade också nöjd med att för en gångs skull se något annat än hagen.

 

Sent igår satt jag och rensade lite bland mina mejl. Hittade då på gamla mejl från min ridtravare Bullens förra ägare. Travhästar har ofta flera delägare, och jag har haft kontakt med två av dessa.

Nu var det dock längesen, så jag skrev till båda dessa personer och uppdaterade dom lite om hur det går med Bullen.

Det finns människor som inte alls bryr sig om sitt djur när det sålts vidare, men båda dessa män har varit så glada över att ha fått kontakt med mig. Jag skulle själv utan tvekan vilja ha en bra relation till dom nya ägarna ifall jag sålt ett djur, vill vara säker på att allt går bra.

 

Men som sagt, uppdaterade dom lite och nu är det bara att vänta och se om dom svarar. Den ena har jag haft relativt regelbunden kontakt med, medans den andra sökte upp mig för ca 6 år sen men efter det har det varit tyst.

 

Jag åkte hem till föräldrarna, hämtade in Bullen från hagen, sadlade och tränsade. Sen var det dags att ta sig upp på hästryggen igen.

Det var en underbar känsla att sitta i sadeln igen, minst sagt!

 

Gjorde inget avancerat, ville bara känna vart jag har Bullen efter denna långa vila. Och jag måste säga att jag blev väldigt förvånad! För trots mer än ett halvårs vila gick han direkt ner i form i traven. Inte illa då han är en stel gammal travare.

Jag trodde att vi skulle vara tvungna att börja om från början med träningen, men det verkar inte som om det behövs. Dock hade han lika bra kondis som jag nuförtiden, så vi båda blev svettiga av ett kort, enkelt pass på en av åkrarna.

 

 

 

På hästtävlingen igår träffade jag på en hästmassör i farten. Pratade lite snabbt med henne och fick hennes visitkort.

Har nämligen länge velat kolla igenom Bullen så att han inte har ont någonstans. Travhästar som gått på travet länge kan ofta ha olika dolda problem, och Bullen är ingen ungdom längre. Jag har inte direkt märkt att han har ont, men tanken kom när jag upptäckte att han inte lika gärna vill galoppera på grusvägar.

Ska jag börja träna honom lite mer målmedvetet så vill jag veta att han inte har några problem. Har redan pratat med min hovslagare och hon säger att hovarna är okej i alla fall.

Helst vill jag att både en massör och en veterinär kollar på honom, för att vara säker.

 

 Gammal bild på mig och Bullen:

Tänk om djuren kunde prata, vad enkelt allt vore!

Dessutom har jag tänkt smörja upp Taras(min ponny) och Tussas(mammas ponny) grejer innan det hängs undan för gott. Båda dessa hästar har nämligen fått sista vilan.

Nu kanske ni tycker att det är slöseri på grejer att lägga undan det och aldrig använda det igen. Man ska aldrig säga aldrig, men i nuläget har jag ingen tanke på att använda Taras träns på någon annan häst. Resten av grejerna har dom andra hästarna tagit över, men tränset är speciellt på något sätt..

 

Har varit på westerntävling större delen av dagen, och eftersom Johnnie var på någon maskinmässa fick Ludde följa med mig.

Dom behövde funktionärer, så jag erbjöd mig och fick ta hand om cafeterian. Ludde var en riktig liten ängel och låg snällt i vagnen nästan hela tiden. Lite småtjurig några korta stunder, men med tanke på hur arg han varit senaste dagarna(efter vaccinationen) så var han riktigt snäll idag.

 

Såg många fina ekipage och det var väldigt intressant att kolla på westernridning då jag aldrig varit på en sån tävling förr. Blev otroligt sugen på att komma upp på hästryggen och börja rida igen.

 

 

Här kommer några bilder på Min unghäst Fire Princess, som bara växer och växer! Hon var så liten och tanig när jag hämtade hem henne, och nu är hon en riktigt fin häst.

 

Flamman strax efter att jag hämtat hem henne. Hon är då ca 6 månader.

Johnnie kom hem kl. halv 8 i morse efter festen, så kul var det där! Men han såg bra sliten ut, så han börjar nog bli för gammal för att vara ute hela nätterna. :)

Men när han kom och la sig var det bara för mig att kliva upp, för han började snarka så förbannat..

 

Åt frukost och la mig sen på soffan och kollade på tv ett tag. Men rastlösheten steg i takt med temperaturen ute, så jag var tvungen att hitta på något. Att rastlösheten ökar är på sätt och vis ett bra tecken, för det tyder på att jag håller på att bli piggare. Men det är väldigt frustrerande att känna en rastlöshet som kroppen sen inte kan tillfredsställa då den är för kraftlös..

Men idag kände jag mig bra i kroppen också, så nåt inte allt för kraftansträngande kunde jag i alla fall hitta på.

 

Bestämde mig för att åka hem en sväng till mamma och pappa. Johnnie sov ju och Ludde var kvar hos sin faster, fritt fram för mig att göra vad jag vill alltså. Bäst att passa på!

 

Pappa var hemma, men efter en stund pratande gav han sig ut för att kämpa på med höskörden. Han gör det mesta själv i år, till och med lastar av småbalar som ska upp på höskullen! Han berättade att det gick om han kastade på 7 balar på balbanan och sen gick upp och staplade. Normalt brukar vi vara 3 personer: en som kastar på balar på banan, en som tar emot uppe på höskullen och kastar vidare till den som staplar.

Pappa är helt klart den spänstigaste 60+ jag känner! Blir alltid lika imponerad av hans påhitt..

Jag erbjöd mig att hjälpa till, men han ville inte ha min hjälp nu när jag är sjuk och svag i kroppen..

 

Bestämde mig för att pyssla lite med unghästen. Nu när jag varit sjuk har jag inte kunnat göra det som jag velat. För vill man ha en bra häst ska man lägga en bra grund så man har nåt att bygga på. Så det gäller att man kan hantera hästen från marken utan problem och helst ska man kunna göra det mesta med den utan att den blir rädd/upprörd/arg.

Gick ut i hagen och ryktade henne, lyfte framhovarna(hon är lite bråkig att lyfta hovar på) och sprayade på flugmedel. Allt gick galant, så jag är nöjd. Testade inte att lyfta bakhovarna, då jag inte vill göra det ensam. Hon kan nämligen sparka ordentligt om hon misstycker..

 

Några bilder på Skruttan:

 

 

Kände mig pigg idag, så jag åkte och hälsade på hästarna under eftermiddagen. Framförallt Bullen verkade väldigt glad över att matte kom på besök. Han är inte så extremt gosig i vanliga fall, men fick inte nog av mig idag när jag kom ut i hagen. Det märks så tydligt på honom att han saknar matte.. Min fina travhäst!

Önskar att jag kunde förklara varför jag är borta så mycket, att jag inte bara övergivit dom för skojs skull.

 

Fotade hästarna en del, får visa fler bilder sen. Den här bilden gillade jag! Jag ser hemsk ut, men Bullen blev så fin :)