Att ha råd med sport

Kollade lite på nyhetsmorgon nu under förmiddagen.
 
En kvinna berättade att hon bestämt sig för att åka Tjejvasan, tränade och när dagen kom genomförde hon loppet. Till allas(inklusive sin egen) förvåning kom hon på en 8:e plats. När hon sedan efter loppet pratade med sin far via telefon var han såklart stolt men också förvånad över dotterns fina tid i skidloppet. Han hade sedan avslutat samtalet med att be om ursäkt för att dom inte gett henne bättre möjligheter att sporta som barn. Men tyvärr hade ekonomin inte tillåtit det.
 
Hon började fundera mer över just det, att ekonomin ofta sätter stopp för många ungdomar som vill sporta, och samlade in prylar m.m. som nu resulterat i en auktion till förmån för barns sportande. Auktionen pågår just nu, och går ni in på Nyhetsmorgons hemsida kan ni vara med och buda.
 
Ett väldigt fint initiativ, och jag hoppas att dom får in massor av pengar. Alla barn ska ha möjlighet att sporta, så är det bara.
Både jag och Johnnie har egna erfarenheter inom detta ämne. Vi har båda 3 syskon var och ekonomin var inte den bästa när vi var små.
Mina föräldrar var bönder och det blir man inte rik på. Trots att vi var 4 barn och mina föräldrar inte hade mycket pengar över ska dom ha beröm för hur mycket dom faktiskt gjorde för oss. Vi alla fick möjlighet att sporta även om det som sagt var begränsat. Jag red till exempel på ridskola när jag var yngre, och det är inte billigt!
 
Men eftersom vi dessutom var ett helt gäng sportade vi en hel del där hemma på gården. Vi åkte skridskor nere på åkern, pulka bakom grannhuset och liknande. Oj, vilka fina minnen! Barn behöver inte mycket för att ha roligt och vardagsmotionen fanns det gott om på den tiden.
 
Men trots det finns det folk som inte har råd med det ett barn behöver för att sporta. När man är ung kan man dessutom behöva testa på lite olika sporter innan man hittar rätt. Att det då ordnas auktioner för att samla in pengar till just barn och ungdomars idrottande är underbart.
 
Vi har pratat om detta nu när vi har Ludde. Ludde är ensambarn och kommer därför inte ha den konkurrens om "sportpengarna" så som ett gäng på 4 syskon har. Dessutom är vi överrens om att stötta och uppmuntra Luddes sportande så mycket vi bara kan, vilket inte är självklart i alla familjer.
Men trots detta vill vi absolut inte skapa ett bortskämt monster som bara pekar och sen får. Det finns tillräckligt många såna här i världen..
Han ska få kämpa för det han vill ha genom att spara födelsedagspengar och liknande. Precis som vi fick göra som små. Det lär man sig enormt mycket av! Att bara få saker gratis utan problem gör att barnen inte lär sig pengarnas värde.
Självklart så kommer vi stå för det mesta av pengarna när han sportar, men "överflödet" får han betala själv. Vill han till exempel ha extra snygga och dyra sportkläder utöver det nödvändiga, får han betala med egna pengar osv. Det får finnas gränser för vad mamma och pappa betalar.
Sen har vi dom där föräldrarna som till exempel köper en dyr ponny till dottern att tävla på, men som hon inte gör annat med än just tävlar på. Resten får föräldrarna fixa. Barnen ska ha intresset och föräldrarna ska lära sina barn att ta ansvar för sina sportprylar. Vare sig det är en ponny, cross eller ett par längdskidor.
Det är mycket att tänka på när det handlar om barn och sport!
 
Jag gillar att sporta och hoppas verkligen att Ludde blir likadan. Men med hans energi vore det konstigt om han blev annat än aktiv som tonåring och vuxen. Jag håller tummarna!
 
 
 
 

Aron Anderson

Nu under helgen kommer tusentals män, kvinnor och barn springa Tjurruset/Kalvruset. Ni som har hängt med i mitt liv ett tag vet att det är ett terränglopp där arrangörerna siktar på att det ska vara så kladdigt och tufft som möjligt.
Man springer alltså en mil i riktigt tuff terräng. Vadar i midjehögt vatten, klafsar i djup lera, springer upp för riktigt branta backar.. Ja, ni fattar.
 
Det är, som ni också vet, ett lopp jag länge velat delta i. Var anmäld även i år(Fick stå över förra året på grund av väldigt ömma knän) och ja, det blir självklart inget lopp i år heller. Jag får köra "tredje gången gillt".
 
Någon som däremot deltog i årets lopp var Aron Anderson, en kille jag bara måste få lyfta fram.
 
Text från hans hemsida:
 
"När Aron var 9 år gammal opererades han för cancer och hamnade i rullstol. Han tog tidigt ett beslut att inte låta rullstolen stoppa honom utan att istället se vilka möjligheter den kunde ge honom. Sen det beslutet har Aron bland annat varit med på fyra Paralympics i tre olika sporter, han har åkt Vasaloppet sittandes, cyklat armcykel till Paris och som första person någonsin i rullstol bestigit Kebnekaise. Som om det inte var nog har han även simmat över Ålands hav med bara armarna och kört en Svensk klassiker på under 24h."
 
Och idag tog han sig alltså igenom Tjurrusets leriga bana. Inget kan stoppa den killen!
Jag beundrar hans kämparglöd något alldeles enormt och han har blivit en stor förebild. Ständigt bevisar han att man kan bara man vill tillräckligt mycket.
 
 

Besök gärna hans hemsida www.aronanderson.se och läs mer om denne fantastiske kille.
 

En fullspäckad lördag

Nyss hemkommen från en liten grillfest med grannarna. Jag har varit igång hela dagen och kände helt enkelt att det var dags att gå hem och sova för kroppen är slutkörd.
 
Först åkte jag, Ludde och min bror Jimmy till vår gymnasieskola Jälla. Dom har varje år en dag då dom har "öppet hus" så att folk och fä kan komma och kolla in skolan med alla dess djur och maskiner. Jällaskolan är ett naturbruksgymnasium om det är någon som undrar.
Träffade dock på ytterst få av dom lärare vi haft, och det var ju lite tråkigt. Det roligaste är ju just att träffa alla bekanta ansikten igen.
Ludde gillade framförallt skogsmaskinerna, vilket hans morbror(som jobbar i skogen) var mycket nöjd med.
 
Sen åkte vi in till Uppsala. Jimmy skulle springa Kung Björn-loppet tillsammans med min andra bror och hans sambo. Jag brukar vara med och springa, men förra året hade jag knäproblem och i år har jag helt enkelt inte kommit till joggingträningen än efter all sjukdom och smärta. När kroppen orkar med vardagen utan större problem, då är det dags att börja springa igen.
Visst känns det tråkigt att se alla andra springa iväg efter att starten gått, men var sak har sin tid. Snart är jag igång igen.
Ludde hade roligt och klappade händerna när folk sprang i mål.
 
När det var klart åkte vi(jag och Ludde) och hjälpte mamma och pappa att rensa i en trädgård. Om jag fattat det rätt är det en av mammas brukare(hon driver ett hemtjänstföretag) som bett om hjälp. Mamma bad i sin tur mig om hjälp, eftersom jag gillar att pyssla i trädgården. Hjälpte till ett par timmar innan vi fortsatte resan hemåt.
 
Hann bara hem och vända, för vi skulle vidare på grillfest. Helst ville min kropp ligga i soffan och vila, men en stund ville jag i alla fall vara med och grilla. Vi har en plats här i närheten som vi grannar brukar samlas vid några gånger per år för att grilla, ta några öl och ha trevligt. Jag och Johnnie har pratat om att dra ihop en träff under hela sommaren, men eftersom jag varit dålig har det inte blivit av.
Men nu när jag piggnat till något var det dags. Johnnie bjöd in folk genom facebook, och trots att det blev med kort varsel kom det väldigt många. Jättekul!
 
Men eftersom jag äter lite smärtstillande fortfarande och just nu dessutom äter antibiotika mot den misstänka urinvägsinfektionen(som är fruktansvärd, med andra ord inga förbättringar än..) ville jag inte dricka speciellt mycket. Framförallt så vill jag inte dricka om Ludde är med, eftersom jag vill ha så bra koll jag kan ha på honom.
En öl blev det, min andra öl sedan midsommar. Sommarens infektion och all dess mediciner har gjort att jag inte ens kunnat ta en kall öl under dom varma sommarkvällarna. Eller ja, kunnat och kunnat. Visst hade jag väl kunnat, men jag är väldigt försiktig med alkohol och mediciner(med all rätt).
Vid halv nio tog Luddes krafter slut och tröttheten tog över. Det gjorde inte mig något då jag kände likadant.
 
Åter igen känns det tråkigt att tröttheten styr mitt liv, även om jag blivit piggare. Hade gärna stannat längre med tanke på hur många underbara människor som var där, men orkade inte. Jag vet att alla grannarna förstår, men jag känner mig så osocial och tråkig som måste gå hem så tidigt.
 
Ludde har varit jätteduktig hela dagen och skött sig nästan exemplariskt. Tittat på djur, maskiner och joggande människor, släpat ris i trädgården vi röjde upp i och sprungit och lekt med grannungarna under grillfesten. Inte undra på att han somnade med vällingflaskan i munnen nyss, det har varit en lång dag för honom med.
 
Nu ska jag ta en liten nattmacka, en antibiotika-tablett och sen krypa till kojs. Imorgon väntar några timmars jobb då jag ska gå dubbelt med Jens. Dags att lära sig "inre tjänst", dvs sköta om begravningar, dop m.m.
 
 

Rastning i regn

Halva familjen Wallin/Wahlström räds inget regn! Regnet öste ner under frukosten och när vi ätit klart åkte regnkläderna på.
Sen gick vi en liten sväng. Stannade till vid en av bondens åkrar och lät Ludde och Viggo springa av sig lite.
Ludde gillar rundbalar och inspekterade flera stycken innan han var nöjd. Han skrattade högt när jag gömde mig bakom balarna och kikade fram lite försiktigt då och då.
 
 
När min son och vovven var färdigrastade gick vi hem igen. Blev självklart lite bus i vattenpölarna här hemma innan det var dags att gå in. Obligatoriskt!
 

Nu hänger kläderna på tork, Ludde sover och jag ska röja upp lite här hemma.

Auktion och loppis

Igår åkte jag, Johnnie och Ludde både på auktion och loppis. Inte ofta jag besöker en auktion så det var roligt. Fanns en del saker jag gärna hade velat ha, men när man sedan inser att vi har ett alldeles för litet hus är det bara att ge upp idén om ett köp.
Dessutom ska vi renovera alla rum, mer eller mindre. Då känns det dumt att försöka inreda innan.. Alternativet är att ställa undan dom nya möblerna för att sedan plocka fram i den takt man renoverar, men vi har inte den förvaringsmöjligheten heller. Surt..
 
Men man kan alltid titta och bli inspirerad, så vet man vad man vill ha senare i framtiden.
På loppisen hittade jag dock lite saker. En boxningssäck, boxningshandskar och en vattenbytta till föräldrarna. Allt för 100 kr, vilket jag nog inte ens skulle få handskarna för om jag handlade nytt. Bra skick var det i också.
Har faktiskt sneglat på just en boxningssäck och handskar på stadium regelbundet. Har en liten dröm om att kunna ordna ett litet gym här hemma, vilket Johnnie inte låter helt negativ till.
Tills dess får väl säcken hänga i garaget eller liknande. Kanske något för Johnnie att slå på när livet känns motigt?
 
Ludde har under morgonen jobbat med att sätta fast själva kedjan i säcken:
 
 
 Förövrigt så älskade Ludde att vara på både auktion och loppis. Mycket folk att titta på vid auktionen och gott om plats att springa på vid loppisen. Dessutom känner vi paret som höll i loppisen så Ludde hade många människor runt sig som han kände igen och kunde busa med.

Söndag

Ludde ska egentligen sova nu men jag hör hur han ligger och pratar oavbrutet. Undrar vad han säger?
 
Igår var Johnnie på fest så det blev en lugn kväll här hemma för mig och Ludde. Jag bestämde mig för att stanna hemma av två anledningar. För det första hade vi svårt att hitta barnvakt då våra ordinarie barnvakter var upptagna med annat, och för det andra vill/kan jag inte dricka nu när jag äter smärtstillande.
Visst kan man vara nykter på fest, men jag hade inte lust med det denna gång. Tycker att det är lite jobbigt att vara nykter bland berusade människor, men beundrar folk som kan vara nyktra och ha superkul på sådana ställen.
 
Dessutom var det friidrott på tv, och det vill jag gärna se. Har blivit en lite mysig vana att titta på den sena reprisen av dagens VM-tävlingar när Ludde gått och lagt sig.
Sitter där i soffan och broderar medans jag lyssnar/tittar på tävlingarna.
Oj, vad jag låter gammal! Jag väljer hellre att sitta hemma och brodera än gå på fest. Haha!
 
Har inte varit ute på speciellt mycket denna sommar, och det har ju sina skäl. Ingen semester(bara sjukskrivning..), inga marknader och inga fester. Inte ens traktorracet kom jag iväg på eftersom jag var alldeles nyopererad då.
Känns som om jag missat nästan hela sommaren.
Pratade med min chef om att göra ett nytt försök med semester senare. Hon tyckte absolut att jag skulle försöka komma iväg en sväng senare i år med familjen. Håller tummarna för att vi kanske kan komma iväg när hösten är som finast, men vi får se. Vill komma igång med jobbandet också. Känns som om allt kommer krocka.
Vi tar det som det kommer.
 
Var ute och cyklade med Ludde häromkvällen. Trots att det var en kort runda började jag känna av mitt dåliga knä igen. Snacka om bakslag.. Hade hopp om att dom problemen skulle vara borta nu. Men jag ska leta fram papperet med övningarna jag fick av sjukgymnasten, och träna upp knäna försiktigt innan jag motionerar på annat sätt än korta promenader.
Ludde gillade cykelturen i alla fall, och vi tittade på allt från rundbalar och kor till traktorer och bilar. Ludde hade massor att berätta och fråga om, så han pratade ständigt. Härlig ålder!
 
Nu ska jag sätta mig och titta på friidrott, bäst att passa på nu när VM håller på att ta slut.

Ny cykelhjälm

Jag och Ludde cyklade mycket förut och det är något vi båda gillar. Har inte cyklat på flera månader nu och jag vet att Ludde saknar det. När vi är ute i trädgården pekar han ofta på cykeln och försöker ibland klättra upp på den för att sätta sig.
 
Anledningen till att vi slutade ta våra regelbundna cykelturer var främst att min cykelhjälm blev så fruktansvärt obekväm. Den började klämma i tinningarna vilket snabbt gav mig huvudvärk.
Vore enkelt att lämna hjälmen hemma och cykla utan, men har jag Ludde med mig vill inte jag göra det. Jag vill vara ett bra föredöme för Ludde och det är jag inte om jag cyklar utan hjälm(är min åsikt).
Visst händer det att jag skippar hjälmen, men inte om jag har Ludde med (vilket jag har 98% av gångerna) eller om han helt enkelt ser på när jag cyklar iväg.
 
Hjälm borde vara en självklar sak, precis lika nödvändig som cykeln själv. Men ser man sig omkring är det inte så. Fast jag har märkt att dom som cyklar mer på allvar(cyklar mer seriöst och målinriktat), om man får uttrycka sig så, oftare har hjälm. Medans övriga gärna hoppar över den detaljen.
 
Ja, ni vet redan min åsikt, så nog om det. Hur som helst har jag äntligen tagit mig in till stan och hittat hjälmen jag letat efter.
Sökte först på internet för att hitta så många cykelhjälmstester som möjligt och på så vis få tips om dom säkraste hjälmarna. Sen letade jag i butiker som Intersport, Stadium och XXL utan att finna vad jag sökte.
Men häromdagen klev vi in på Sportson och där hade dom ett väldigt bra utbud.
 
Folksam gör årliga tester och dessa hamnade bäst till i år av dom testade hjälmarna:

För min del blev det en Giro Savant, som även var det av dessa som såg bäst ut om ni frågar mig. Utseendet är trots allt en stor det i det hela.
Väldigt skön och smidig dessutom. Fanns en liknande som både var billigare och hamnat bra i testerna, men den jag köpte kändes helt enkelt bättre.
 
Frågade i butiken om bytesrätt, då jag ville ta hem hjälmen och känna efter lite ordentligare. Inga problem, bara att komma tillbaka om jag ville byta, ingen tidsgräns tydligen. Självklart ska jag bara testa den inomhus tills jag är säker på att jag vill behålla den, men jag tycker det är skönt att komma hem och testa i lugn och ro.
 
Förr när jag handlade joggingskor gjorde jag alltid det klassiska nybörjarmisstaget att välja det snyggaste paret, utan att tänka speciellt mycket på att det ska passa ens fot för att undvika skador.
Nu är jag(tro det eller ej) äldre och något visare, så jag ville inte göra samma miss när jag köper hjälm. Säkerheten först, och självklart ska den sitta bra och bekvämt. Sen kommer utseendefrågan.
 
Den här hjälmen var inte den snyggaste av dom i butiken, men en av dom säkrare och det gör mig trygg. Har ju trots inte till avsikt att cykla runt och vara vacker. Man är ju så sjukt snygg när man, otränad som man är, kämpar sig upp för dom branta backarna och flåsar som en galning samtidigt som svetten forsar.
 

Kanske blir invigning idag, för nu känner jag mig redo att börja med korta cykelturer igen.

Kvällspromenad

Glada miner på gårdagens kvällspromenad!
 

Går bara 1-2km per gång, för att inte pressa kroppen för hårt nu i början. På hemvägen började jag känna av ryggen lite, och kom på att jag missat att ta tabletter mitt på dagen. Är man glömsk så är man!
 
Det är lite svårt att veta hur mycket man ska röra sig nu när jag tar så mycket värktabletter. Värktabletterna tar ju bort trötthetskänslan och ryggvärken som jag får när jag nått min nuvarande gräns. Men jag försöker vila regelbundet och inte röra mig allt för mycket.
 

Orkeslös

Idag har det varit en tung förmiddag. Vi satt uppe och kollade på Jägarna 2 igår, så jag hade nog fått lite för lite sömn.
Jag har inte haft vare sig energi eller motivation, men lyckades städa och diska lite här hemma i alla fall. Fast helst hade jag velat ligga på soffan och stirra upp i taket. Men efter en värktablett och lite mat med glass o blåbär som efterrätt kändes det lite bättre.
 
Nu sover Ludde en stund och jag satte mig här. Ska fortsätta pyssla lite här hemma tror jag, för det behövs verkligen. Husets insida har liksom inte prioriterats den senaste tiden som ni säkert förstår.
 
I natt sprang folk Midnattsloppet i Stockholm. Jag är avis, för det är ett lopp jag skulle vilja springa i framtiden. Har tänkt på det länge men det har inte blivit av än.
Blir inga lopp alls för mig i år, förutom Vårruset som jag deltog i under våren. Gick dock runt då jag var förkyld och otränad. Knäna var ju dessutom "nyläkta" och jag ville inte riskera något genom att springa.
 
Är anmäld sedan länge till Tjurruset(i år igen) men jag har gett upp den tanken. Chansen att jag skulle kunna pallra mig runt en mil i knepig terräng i oktober känns liten. Känns värdelöst att åter igen få avstå.
Men jag får ta en sak i taget. Tjurruset är ett av mina mål och man brukar ju säga att vägen fram mot målet är det bästa.
Så även om allt känns värdelöst just nu så ska jag försöka njuta av resan mot mina mål, även om resan just nu bara handlar om promenader.
 
 

Träning

Nu har jag satt igång med träningen igen. Men träningen handlar inte längre om svettiga löprundor längs grusvägarna häromkring, utan om enkla promenader.
Förra gången jag skulle köra igång träningen gick allt för fort, vilket resulterade i ett halvår med ömmande knän. Jag är en tävlingsmänniska och vill alltid ge allt jag har, men nu har jag lärt mig av mina misstag och måste skilja på huvud och kropp.
Bara för att huvudet vill gå ut hårt betyder inte det att kroppen är redo för det.
 
Den här månaden kommer träningen bara handla om promenader och helt enkelt vardagsmotion. Viktigast är trots allt att vardagen börjar funka ordentligt så att jag kan börja jobba igen.
Jag förlorade så otroligt mycket muskler nu när jag var sjuk att jag verkligen får börja om på noll.
 
Just nu går jag promenader på ca 2 km, men självklart bara om det känns bra. Dom senaste gångerna har både hunden och Ludde hängt med, så jag får lite sällskap.
Det känns bra att vara så pass pigg att jag kan börja gå igen. Tidigare har jag nämligen inte orkat och kunnat gå så långt.
 
Jag ska klottra ner ett litet träningsschema så att jag har nåt att gå efter. Så jag inte lockas att skynda på träningen igen och driva på mig själv mer än jag klarar av. Jag är otålig av mig..
 
Har testat att springa lite, när jag jagar Ludde till exempel. Benen känns som bly under mig och orken finns inte alls, så det kommer dröja flera månader innan jag kan löpträna igen. Men då har jag något att sikta på och se fram emot. Löpningen är en av dom saker jag drömt om när sjukhusvistelsen har varit jobbig och tung.
 
Keep your eyes on the prize.
 
 

Gymkort

Åkte till samhället idag för att uträtta några ärenden. Handla på Ica och Apoteket, slänga återvinning, hämta urinprovsrör hos vårdcentralen, kolla kvigorna och köpa gymkort.
Allt gick strålande förutom inhandlandet av gymkort, för karln jag skulle handla av var precis på väg därifrån och hade dessutom brådis. Jag försäkrade honom om att det inte var någon fara, och att jag kunde återkomma. Han skulle vara där på torsdag förmiddag så jag gör ett nytt försök då.
 
Egentligen är gym inte speciellt lockande för mig. Ligga där i konstiga ställningar och flåsa samtidigt som svetten rinner.. I ett litet instängt rum dessutom. Föredrar att jogga en sväng ute i naturen.
Dessutom har vardagsmotionen jag fått av att jobba på en mjölkgård och sen leka med Ludde räckt bra för mig för att hålla igång musklerna.
Men i slutet av förra året bestämde jag mig för att börja på gym för att, på ett effektivt sätt, bygga upp all styrka jag tappat under sjukdomsperioden. Fick till och med stipendium för det från "Ung Cancer", så själva kortet är gratis för mig den här gången.
Valde att vänta tills dom värsta "Jag-har-gymkort-som-nyårslöfte-människorna" tappat motivationen och slutat träna(för alla vet att gym och andra träningslokaler har en tendens att vara väldigt fulla efter nyår) och sen har tiden bara gått. Nu måste dock kvittona skickas in till "Ung Cancer" så att dom ser att pengarna används rätt.
 
Gym är som sagt inte min grej. Jag tror i alla fall inte det.. Har aldrig varit på gym regelbundet så jag vill ge det en chans i alla fall, innan jag bestämmer mig för att det inte är min grej. Det var ju roligt att hänga på gymmet under senaste semestern i Östersund, men då var jag nästan alltid själv där. Är nämligen lite folkskygg, framförallt när jag tränar!
Inte har man några kompisar som går till gymmet regelbundet heller, som man kan "ta rygg på". Kan ju inte maskinerna alls.
Äh, det löser sig. Alla är vi barn i början!
Hoppas bara att jag får tid till att åka till gymmet, det är det svåraste av allt. Hästar, barn, jobb, hem och nu gym. Vardagspusslet blir allt svårare att lägga.
 
För övrigt så fixade jag alla ärenden jag hade. Men kom hem med trött och ömmande rygg efter att ha stått och gått en del. Det gör även ont på vänster sida nere vid höften, på kroppens framsida. Kollade upp vart blindtarmen sitter, men det är höger sida. Kollade sen vilken äggstock jag har kvar. Visade sig vara vänster. Är det den som bråkar?
Imorgon ska urinprov lämnas för att utesluta infektion. Vi tar en sak i taget.
 
Ett exempel på vardagsmotion är grästrimmning:
Bilden är tagen för mer än en vecka sen, kör självklart ingen trimmer här hemma i det här skicket!

Sugen på träning

Satt igår och bläddrade i en av mina träningsböcker. Sen satt jag och tittade på träningsglada människors facebook och instagram på Johnnies mobil. Älskar att se andras träningsbilder, det får mig motiverad och taggad.
 
Träning känns just nu väldigt avlägset, men jag roar mig med att drömma om framtiden. Under tiden jag väntar på att få köra igång ska jag både plugga på om hur man skaffar sig ett bra löpsteg och klottra ner en liten plan över hur jag ska lägga upp träningen när jag väl får köra igång.
 
Jag är en typisk "allt eller inget-person" så risken är alltid stor att jag kör igång lite väl hårt när det väl är dags. Nu har jag blivit mycket bättre på detta efter problemen jag hade med knäna, men det är alltid bra att ha en plan att följa.
Knäna känns numera kanon och jag har inte känt något obehag alls under flera veckor. Fördelen med att vara sjuk i ständiga förkylningar har varit att knäna fått vila ordentligt, för få regler håller jag fast vid så hårt som "träna inte om du är sjuk eller bakis-regeln".
Sen har jag inte riktigt vågat träna heller eftersom jag är rädd att knäna ska fortsätta bråka. Det var ju trots allt i höstas problemen kom och det är först nu under våren som det försvann.
 
Det här året har jag i första hand prioriterat vardagsmotionen jag får av att pyssla med hästarna, jobba i trädgården eller leka med Ludde. På så sätt har jag kunnat ha en bra "vardagskondition" vilket har varit viktigt inför min jobbstart.
Jobbandet har gått över min förväntan och även om benen och fötterna var riktigt trötta i början trodde jag att det skulle vara värre. Nu har kroppen vant sig och jag kan riktigt njuta av att vara igång igen. Som jag har längtat!
 
Nu får vi se hur det går med ryggen, känns nämligen inte ett dugg bättre idag. Jag hoppas att det är en överbelastning eller något, så att vila ska göra susen. Men jag är tyvärr tveksam. Jag vilar så mycket jag kan, och trots det känns det inte bättre. Att stå och gå gör ryggen trött och ännu ömmare.
Ludde blir allt tyngre och jag försöker att inte lyfta honom, men ibland har man inget val. Har haft lite ont i ryggen i perioder vilket har berott på Ludde, men dels är det inte ens nära denna ömma punkt och dessutom känns det helt olika. Men som sagt, hoppas att det beror på Ludde ändå, vore mycket enklare än övriga alternativ!
 
Johnnie kämpar på med takbytet på egen hand och jag får dåligt samvete för att jag inte kan hjälpa till. Tanken med denna semestervecka var ju trots allt att vi skulle få mycket gjort här hemma, men nu kommer den gå åt till vila, vila och åter vila.
Passar Ludde gör jag i alla fall så gott jag kan, även om jag inte är landets roligaste mor just nu. Sitter mest och kollar på när han leker.
Kanske vi kan ta oss ut på en lugn cykeltur senare idag, får se hur ryggen känns.
 
Det är väldigt frustrerande att vilja så mycket men inte kunna göra något. Eller ja, "kunna" är fel ord. Visst kan jag, men kostnaderna för att ignorera kroppens signaler kan bli dyra.. Vi såg ju hur det gick förra gången!
 
Jaja, jag får sätta mig i trädgården och drömma mig bort en stund istället.
 
 

Trötta ben

Idag är jag riktigt trött i benen! Men även om benen känns helt slut efter dagens jobb är det ändå en skön känsla på något vis. Kroppen utsätts för en(för mig) ovan rörelse och försöker vänja sig. Om några veckor kommer kroppen säkert ha byggt lite nya muskler och kan hantera jobbets påfrestningar bättre.
Hoppas att mina nya arbetsskor kommer snart(dom är beställda) så att jag slipper mina nuvarande. Dom är alldeles för hårda och jag får onödigt ont i fötterna. En muskel på ena fotens undersida ömmar speciellt mycket så jag har inte vågat jogga någonting dom senaste dagarna. För tro det eller ej, men jag är ovanligt frisk från sjukdomar just nu!(peppar, peppar..)
 
Har vid flera tillfällen även hoppat över träningen på grund av att kroppen varit så trött efter jobbet. Under och efter sjukdomen tappade jag nästan all den grundkondis och fysik jag hade, så allt jag gör nu efteråt är ett steg tillbaka till där jag var(rent fysiskt). Det kommer ta tid, men jag kan ärligt säga att jag njuter av varje steg. Aldrig har jag känt mig så levande och glad som nu!
 
Igår besökte jag och min syster Thun´s och handlade lite smått och gott. Jag handlar nästan aldrig kläder, så jag unnade mig en del. Bland annat så inhandlades ett par nya träningstights, jättesnygga! Ska bli ett rent nöje att inviga dom.
Testade även ett par korta, tighta joggingshorts. Har länge velat ha ett par som jag kan ha under varma sommardagar. Men nä, samma visa som alltid. Tycker att min rumpa ser hemsk ut i den typen av träningsplagg. Låren har, även om det inte syns för er andra, blivit något fluffigare och det syntes väldigt bra där i provhytten när shortsen testades. Nix, nöjde mig med dom långa träningstightsen. Sökandet efter dom perfekta korta shortsen fortsätter..
 
Förövrigt så var tanken att jag skulle starta i Blodomloppet idag, men jag fick tyvärr hoppa över det. Inte på grund av vädret, utan på grund av att min kropp inte känns redo. Är det något jag lärt mig efter det senaste halvårets skador och problem är det att lyssna på kroppens signaler. Dags att bli klok och inse att det inte är värt att ta risker när det handlar om såna här saker. Det kommer fler lopp att springa.
 
Nu ska jag krypa ner i sängen och plugga på lite inför röjsågsprovet samtidigt som jag vilar mina trötta små fossingar!

Cykelhjälm och annan säkerhet.

Nu på eftermiddagen bestämde jag mig för att ta en cykeltur med Ludde, något han älskar. Han har det kanske i blodet, för hans morfar och morbror gillar att cykla. Själv har jag alltid tyckt att det inte riktigt är min grej, men har blivit allt mer intresserad. Framförallt nu när Ludde kan sitta bakom.
 
Innan vi hann sticka iväg kom Johnnie hem från en kurs, och han hade tänkt lite i samma bana. Han hade nämligen planerat att gå en promenad med Ludde i sittvagnen.
Det slutade med att jag och Ludde tog ena cykeln och Johnnie den andra med hunden i koppel. En riktig familjetur alltså, om man bortser från att katten saknades. Men hon vill nog inte vara med och cykla heller, så hon misströstade troligen inte.
 
På hemvägen mötte vi en av Johnnies bekanta som var ute och luftade motorcykeln, så vi stannade för att prata en stund. Ludde hade gott om tålamod och satt nöjt och väntade. Under tiden vi stod där märkte jag att huvudvärken kom krypande. Hjälmen sitter inte riktigt bra längre utan trycker mot framförallt tinningarna. Det är själva plastdelen man reglerar för att få hjälmen att sitta bra som börjat bukta inåt mot bärarens huvud. Inte skönt, framförallt inte under längre stunder.
Har märkt att jag lätt får huvudvärk när jag cyklar, men det var först nu jag insåg att hjälmen är den stora boven. Trodde att det var min nacke som i vanlig ordning är stel och att cyklingen på något vis irriterade nacke och huvud. Hur som helst, dags för ett hjälmköp alltså. Hjälmen jag har är från Biltema, så att den inte funkade längre förvånar inte. Men jag har varit nöjd fram tills nu i alla fall(ca 5 år?).
Kollade hur länge man bör ha sin cykelhjälm innan den ska bytas, och man rekommenderade 10 år om den inte fått någon hårdare stöt. Då ska den nämligen bytas direkt.
 
Fick cykla sista biten hem utan hjälm, och som jag skämdes! Jag avskyr när folk inte har hjälm, framförallt när dom satt på sitt barn hjälm men skippar det för egen del.
Man ska först och främst vara rädd om sig själv, och framförallt ska man vara ett gott föredöme för nästa generation. Vill inte stå där en vacker dag och försöka svara på Luddes fråga när han undrar varför inte jag har hjälm. "För att jag är vuxen" skulle nog många säga. Tragiskt.
Är man rädd om sina barn ska man inte bara uppmana dom att tänka på säkerheten, utan även visa dom hur man gör.
Barn gör inte som du säger, dom gör som du gör. Uppfattat?
 
När jag kollade upp cykelhjälmens livslängd hittade jag även meningen: "Ungefär hälften av alla som dött i cykelolyckor hade överlevt om dom haft hjälm". Ha det i åtanke när du tar cykeln nästa gång, och lämnar hjälmen hemma.
 
Nästa gång jag åker till stan ska jag skaffa mig en snygg, skön cykelhjälm. Som inte ger mig huvudvärk!
 

Märker att folk som själva inte uppmanats att tänka på säkerheten i yngre år även följer detta mönster som vuxna. Vi skulle alltid ha cykelhjälm, bilbälte och liknande, så det sitter i ryggmärgen. Visst har det hänt att jag skippat hjälmen, men det är inte ofta.
Tror att jag tänker extra mycket på säkerheten nu när jag både fått barn och varit riktigt sjuk. Vore ju snopet att stryka med i en cykelolycka när jag just överlevt en cancerdiagnos..

Årets första joggingtur!

Som jag har längtat efter den här dagen! Äntligen kändes knäna så bra att jag kunde testa på att jogga lite på riktigt, inte bara fram och tillbaka i huset.
För säkerhetsskull tog jag på mig knäskyddet på det knä som bråkat mest, för att på så vis stabilisera det lite.
Viggo(vår hund) brukar vanligtvis inte vara med när jag joggar, eftersom vi inte kan samarbeta. Han vill nosa i diket, kissa revir och ta det lite lugnt medans jag vill pressa mig själv och hålla relativt högt tempo. Dessutom är han en sån hund som inte riktigt gillar att gå hem, vilket resulterar i att man antingen måste gå sakta eller släpa honom hem.
Men en dag som denna då jag bara ska jogga litegrann och då väldigt långsamt, får han gärna följa med. Vi valde mellan mjuk skogsväg eller asfalt, och då blev det självklart skogsvägen. Asfalt sliter mer på knäna eftersom det är hårdare.
 
Vi gick mest, men varvade med att jogga någon minut då och då. Vi stannade sen till vid vägkanten och joggade några gånger upp för en backe i skogen. Mjukt, lite ojämnt och sluttande. Knäna kändes kanon och kroppen fick jobba lite. Kondisen är inte den bästa just nu som ni säkert förstår. Har inte tränat ordentligt på ungefär ett halvår, om man räknar bort lite längdskidåkning i vintras.
 
Det känns inte helt bra att gå hem utan att ha tagit ut sig helt, då jag vill ge allt när jag väl tränar. Men för knänas skull måste jag hejda mig. Allt har sin tid!
 
 

Förkyld, igen..

Ludde blev förkyld häromdagen, blev antagligen smittad av antingen sin far eller morfar. Efter några dagars nysande, hostande, snorande och lite gnäll har nu denna sjukdom intagit även min kropp. Typiskt!
Perfekt längdskidåkningsväder ute och jag blir förkyld. Så nu är det vila och sömn som gäller några dagar framöver.
 
Känns alltid lika surt att bli sjuk, även om det bara är en liten förkylning. Jag vill träna nu när jag har viljan och motivationen på topp!
Ska gå och lägga mig nu vid 10, så jag förhoppningsvis får sova många timmar innan Ludde vaknar imorgon. Sömn är(för mig) det utan tvekan bästa botemedlet mot förkylningar.
 
När förkylningen är borta ska jag våga mig på att börja jogga igen. Om det inte är svinhalt på vägarna alltså.
Börjar dessutom bli dags att handla gymkort, nu när den värsta "jag-ska-börja-träna-efter-nyår"-folkmassan börjar ge upp träningen. Ska nog avvakta någon månad till..
 
Nä, klockan går. Dags för att borsta tänderna!

Effektiv träning

Kom precis in efter att ha åkt lite längdskidor. Johnnie har verkligen lyckats med spåret denna gång, det ska han få beröm för! Var riktigt roligt att åka, men balansen är något jag verkligen måste öva på. Vinglar till oroväckande mycket emellanåt, men det blev ingen vurpa idag.
Spåren var som sagt bra, men det är synd att vovven måste springa mitt i spåren hela tiden. Det finns plats på sidorna, men nä, mitt i spåret är tydligen bäst. Hade självklart kunnat lämna honom inne, men jag gillar sällskapet och han har väldigt roligt han med. Emellanåt måste man till och med stanna för att det ligger en hund och RULLAR i spåret. Undrar om Kalla också har såna problem..
 
Johnnie kunde tyvärr inte njuta av kanonspåret i dag, för han jobbar.
 
Igår cyklade jag på träningscykeln medans jag kollade på "Biggest Loser". Körde på i en timme, men tog pauser vid reklamavbrotten för att gå ut i köket och diska. Ska man hinna med åtminstone en del av allt man måste göra, får man vara lite smart. Så jag kollar på tv, tränar och diskar samtidigt. Vi har ju ingen diskmaskin, så vi(läs: JAG) får köra på det gamla hederliga sättet. Då är det perfekt om jag fyller diskhon med vatten och disk, låter det ligga och blötas upp lite fram till reklamen, diska, i med ny disk och när reklamen slutar tittar och tränar jag vidare.
 
Sover så otroligt bra nu när jag kommit igång med träningen. En del påstår att man inte ska träna för sent på kvällen eftersom kroppen blir piggare av träningen, men för mig funkar det bra. Jag måste passa på när Ludde är nattad, så det blir oftast någon gång mellan 20.00-23.00.
 

Innebandy

Nu är jag bra mör i kroppen! Jag har varit och spelat bandy med dom andra tjejerna, och det gick verkligen vilt till. Vi var endast 6 stycken idag, vilket innebär två lag(lokalen vi spelar i är liten). Är man endast 2 lag innebär det att vi spelar 10 minuter, sen kort vila, spela igen osv. Är man flera lag får ett lag vila medans dom andra spelar.
Tycker att det är bäst när vi bara är 2 lag, för då får man spela så mycket som möjligt.
Märkte dock pinsamt fort att kondisen inte är vad den borde vara. Tog bara några minuter innan man kände tröttheten smyga sig på..
Jag blev helt slutkörd, och mot slutet hade jag dåligt samvete eftersom jag inte tyckte att jag gjorde mitt lag rättvisa. Men bra träning var det!
 
Den stackars bollen fick flyga ordentligt idag. Vet inte när vi spelade så hårt och högt senast! Jag fick en hel del hårda bollar på benen, en i skallen, en i magen och en snuddade hästsvansen i bakskallen. För att inte tala om alla som varit nära att träffa.. Men trots alla bollar här och var var det ingen som skadade sig. Lite tillfällig sveda bara. Som man brukar säga: "Den som är med i leken får leken tåla".
 
När jag kom hem hittade jag ett gång grabbar i soffan. Ludde, Johnnie, Hakkis och Peter. Johnnie hade varit duktig och lagat mat, så det var bara att värma.
Hakkis och Peter åkte hem, och jag slog mig ner med en öl i soffan. Dricker väldigt sällan, men jag var sugen på en kall öl efter all innebandy.
Det är nästan pinsamt så lättpåverkad jag är! En öl och man är en bra bit förbi de där första ruset. Billig i drift i alla fall, som Johnnie glatt påpekade. Minst sagt..
 
Nu ska jag skutta in i duschen och sen sova. Kan lova att jag kommer sova gott i natt med tanke på hur trött hela kroppen är. Varje muskel känns sliten, fast på ett skönt sätt.
 
 

Motion ute i snön.

Kom nyss in från en motionsrunda med skidorna. Bra glid, tyvärr lika bra glid framåt som bakåt.. Därför blev det inte riktigt så kul som jag hoppats. Skulle tippa på att det är vallan, för såhär dåligt fäste har jag inte haft tidigare. Den som är på nu är nog inte anpassad för tövädret som pågår. Ska kolla vad som står på förpackningen sen.
 
Åkte två varv i vårat lilla skidspår sen gav jag upp för idag. På slutet började jag bli väldigt trött, är ju inte alls van vid skidåkning och dessutom hade jag som sagt dåligt fäste, så jag avslutade mitt andra varv med att av trötthet sätta ner staven på insidan av ena skidan. Detta är inte att rekommendera eftersom jag flög pladask ner i snön framför mig.
Då kände jag att det var dags att ge upp, innan jag lyckas bryta något ben i kroppen.
 
Men jag var inte riktigt nöjd med motionen, så jag bestämde mig för att jogga lite. Känna på knäna nu när dom blivit bra igen. Besökte sjukgymnasten igår för att göra en uppföljning på förra besöket. Sökte ju hjälp där i början på januari eftersom att knäna inte ville sluta ömma.
Jag har gjort övningarna han rekommenderade men när han frågade om jag joggat något svarade jag att jag inte vågat än.
Han tyckte att jag skulle testa, och börja med ca 100 meter för att sen sakta trappa upp distansen.
Så jag passade på nu när jag ändå hade träningskläderna och pannlampan på. Joggade fram och tillbaka framför huset några gånger, bara för att känna på.
Ludde sov inne i sin säng, så jag ville inte jogga iväg någon längre sträcka. Barnvakten vi har räcker visserligen 800meter innan den börjar larma på grund av brusten kontakt, men jag skulle ju ändå inte jogga så långt och länge.
 
Knäna kändes bra, ingen smärta alls. Nu gäller det bara att trappa upp LÅNGSAMT. Tävlingsmänniska som jag är vill jag gärna pressa mig själv så mycket det går, men knäna måste hänga med också, annars blir det som förra gången..
 
Nu kurrar magen, så det är dags för en "nattmacka". Sen ska jag hoppa in i duschen innan det är dags att krypa till kojs.
 
Det är inte bara vårat svenska skidlandslag som har ett eget vallateam! Såhär såg det ut häromdagen när Johnnie och Hakkis vallade mina nya skidor:

Frågan är.. Var är mitt vallateam när jag behöver dom!? (dom är ute och roar sig med sina snöskotrar)

Inhandling av längdskidor

Idag har jag slagit på stort och handlat grejer ska ni veta!
Eftersom det inte kommer in speciellt mycket pengar på kontot för tillfället är jag normalt försiktig med utgifterna. Men idag åkte vi in till stan och handlade längdskidor åt mig. Peter, vars skidor jag hittills lånat, blev sugen på att åka och ville därför ha tillbaka sina.
Och tanken har ju varit att jag ska köpa egna om jag fastnat för sporten, och nu när jag åkt några gånger vill jag gärna fortsätta! Det är både nyttigt och roligt att variera träningen, och längdskidåkning var till och med roligare än jag trodde.
Tanken är också att jag ska kunna ha dessa skidor några år. Jag pendlar varken i vikt eller satsar(i skrivandets stund) på att bli riktigt bra. Självklart vill jag bli duktig, men jag syftar på att bli så pass bra att jag behöver "värsting-skidor".
 
Jag köpte mina på samma ställe som Johnnie, och är nöjd med sakerna jag kom hem med. Blir alltid lite nervös när det handlar om dyrare saker, eftersom jag verkligen vill vara säker på att jag fattat rätt beslut. Dessutom är det svårt att stå i affären och på några minuter bedöma om till exempel ett par skor(i det här fallet pjäxor) är rätt för mig.
Många saker måste man testa innan man kan ta ett beslut, och använda grejer kan man sällan lämna tillbaka.
Men som sagt, jag tror att dagens köp blev bra.
Allt gick på ca 3600kr, vilket kändes lagom. Rea dessutom, inte helt fel!
 
Tänkte åka ikväll, men vi kom hem så sent. Får vänta med premiärturen tills imorgon.
 
Tack Peter för lånet av skidorna!
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0