En dag hos föräldrarna
Idag har ryggen skött sig rätt bra. Eller rättare sagt så är det nog mina nya smärtstillande tabletter som skött sig bra.
Satt uppe länge och kollade på tv, är en riktig kvällsmänniska. Uppenbarligen har lillen i magen ärvt det, för även han är väldigt pigg på kvällarna!
På grund av detta sov jag fram tills klockan nästan var 10 på förmiddagen. Minns inte när jag gjorde det senast..
Åt frukost, kollade lite på tv och sen åkte jag hem till mamma och pappa. Tog med mig min cykel, som behövde lite service. Pappa är väldigt duktig på att ta hand om cyklar och har dessutom intresset, så han fick ta sig en titt. Visst, mycket hade jag kunnat gjort själv, men det var bland annat en broms jag ville att han skulle ta en titt på.
Har inte kunnat pyssla med hästarna på länge, och eftersom ryggen kändes okej passade jag på idag. Tog med mig några borstar och gick ut i hagen för att borsta av dom lite vinterpäls. Framförallt Bullen ser ut som en björn på vintern, och ser riktigt hemsk ut när denna björnfäll börjar släppa på våren.
Bullen kan vara lite småtjurig när man pysslar med honom, men idag njöt han till fullo av behandlingen. Han är alltid så likgiltig när man jobbar med honom, men när man inte rider och grejar med honom på ett tag märker man verkligen hur ledsen och nere han blir.
Så han njöt nog både av uppmärksamheten från matte och att bli av med kliande vinterpäls. Han stod nöjt och åt sin mat med öronen ständigt pekande framåt. Min fina travhäst :)
Har dock fått dåligt samvete för att jag inte kunnat rida honom på så länge. Han var så fin i somras, musklad och vacker. Nu har han tappat sina muskler och ser ut som ett gammalt ök. Fast det är han inte ensam om, hans matte har också tappat sina muskler och känner sig i alla fall som ett gammalt ök..
Hovslagaren kommer i början på nästa månad, funderar på om jag ska sko honom igen då. Frågan är om jag kommer hinna rida mer då.. Blir ju både barn och fortsatt behandling så det är nog dumt att försöka hoppas på den punkten. Jag ska ju jämt försöka vara så positiv och obotlig tidsoptimist..
Förövrigt så har min fina travare nyligen fyllt 19 år, en herre i sina bästa år alltså!
Kommentarer
Trackback
