Anna - Life is easy if you wear a smile!

Hur sent jag än går och lägger mig, vaknar jag ändå tidigt och är alldeles för pigg för att somna om. Igår gick jag och la mig 00.30, och ändå vaknar jag vid 07.30 och måste gå upp. Borde ju vila och ta det lugnt så mycket som möjligt nu när jag dels går på behandling, och framför allt har chansen att lata mig riktigt mycket, men nej..

 

I dag var jag dessutom väldigt hungrig när jag vaknade, och då kan man verkligen inte somna om. Nåt det inte är fel på just nu i alla fall, är hungern och suget efter mat. För var dag som går blir jag bara hungrigare och hungrigare. Kändes som om jag inte gjorde annat än åt igår!

Johnnie är nöjd över detta, för det är ett friskhetstecken. Känner mig faktiskt piggare än på väldigt länge. Kanske har jag accepterat mina gränser, eller så har kroppen helt enkelt vant sig vid cellgifter, sömnlöshet och tabletter.

Hur det än är så är det ett framsteg. Även folk i min omgivning reagerar och tycker att jag är piggare och gladare.

 

Idag har jag en tid att passa, för 10.30 ska jag vara på vårdcentralen och lägga om min picline(tror det stavas så). Min picline är den lilla slang jag har som går in i överarmen och vidare in i kroppen, som jag får behandlingen i.

Den ska läggas om, dvs bandaget ska bytas och det ska göras rent lite, en gång i veckan.

Detta skulle ha gjorts igår när jag var dit och lämnade blodprov, men sköterskan började tjafsa om att hon inte hade dom papper på det som behövdes. Nu ska det vara fixat och förhoppningsvis ska det bli gjort idag.

 

Usch, nu har den lilla börjat sparka i magen igen. Oftast är det trevligt, men inte när han i timmar ligger och sparkar på urinblåsan. Det känns väldigt obehagligt, och igår kväll låg han så i minst 2 timmar. Ska han börja bråka redan innan han kommit ut..

Får springa runt lite så att han lägger sig och sparkar åt ett annat håll!