Anna - Life is easy if you wear a smile!

Träningsvärken börjar sakta men säkert komma smygande i framförallt överkroppen efter måndagens träningspass. Min bror Robin har nämligen flera gånger frågat om jag vill följa med och klättra på klätterväggar, och jag har inte kunnat förrän måndags.

Johnnie tog hand om Ludde så att jag kunde dra på mig träningskläder och åka till stan. Hittade rätt direkt och mötte upp Robin och hans kompis Anders där när dom kom från jobbet. Minns inte vad stället hette, men det var ett sorts aktivitetshus där man kunde klättra på väggar, åka skateboard/kickbike, testa parkour, gymma lite m.m.

 

Vi började med att klättra, och det gick inte att missa avsaknaden av armmuskler(för min del alltså)! Har gått en hel del promenader, spelat innebandy och även joggat lite under hösten, men armar och överkropp har inte tränats alls.

Dessutom hade jag glömt kapa av naglarna, så dom var lite väl långa. Skojade om att jag kunde ha en viss fördel av detta, då jag skulle kunna hänga mig fast på väggen likt en katt. När jag jobbade var det lättare att komma ihåg att klippa naglarna då man annars den hårda vägen fick veta att dom var alldeles för långa för det arbete jag utförde. Mina naglar går sällan av, utan jag slår i dom från undersidan om och om igen. Ni vet, så att det känns som om dom ska släppa från fingret. Inte skönt!

 

När grabbarna klättrat ett tag och jag försökt(all träning är bra träning för överkroppen just nu!) började vi söka oss mot parkourbanan som var så gott som tom. Slutade med att vi, vuxna människor, mer eller mindre lekte "följa John" och "inte nudda mark".

Men som sagt, all träning är bra träning. Tillslut var jag så trött i armarna efter allt klättrande, hoppande, svingande och balanserande att jag gav upp för dagen. Men kul var det! Och nästa gång SKA jag banne mig upp för den där höga väggen..!

 

När vi var mitt i vårat "parkourtränande" kom en instruktör fram. Ett gäng barn(ca8-10 år) tränade nämligen där med instruktörer samtidigt som oss. När instruktören kom fram blev jag rädd att vi på något sätt misskött oss eller var i vägen för deras träning.

Men istället för att skälla eller köra bort oss som jag nästan tagit för givet fick vi beröm för att vi var där och visade intresse. Han gav mig även tips på hur jag ska komma upp för väggen jag nyss nämnde, då han sett att grabbarna kom upp men inte jag.

Tror absolut inte att jag var ensam om att vilja fortsätta öva parkour lite när man ändå åker dit för att klättra. Killarna var som två barn på julafton!

 

Kände redan innan vi åkte därifrån att träningen skulle resultera i en saftig träningsvärk, och jag hade rätt. För varje timme som går känns det som att värken ökar lite.

Det är väldigt synd att jag inte testade på klättringen innan jag blev sjuk, för då hade jag mycket mer muskler än nu. Känns fortfarande jobbigt ibland att inse att kroppen inte orkar saker som jag lätt kunde fixa förr.

 

Hastig bild från lokalerna. Närmast ser man ett område där man kan vila, vänta på sin son/dotter som tränar, fika  m.m. I bakgrunden ser man klätterväggen och parkourbanan.