Syskonsemester i Smögen

Min syster säsongsjobbar nere i Smögen nu i sommar(precis som förra sommaren) och har sällan tid att komma hem och hälsa på.
Oberoende av varandra började jag och mina två bröder fundera lite på att åka ner och hälsa på henne nu i semestertider.
Det föll sig så bra att vi alla tre kunde åka tillsammans, så snuskigt tidigt på fredag morgon bar det av. Jag klev upp 01.30(!!) för att kunna vara hos Jimmy klockan 3.
På vägen hämtade jag upp Robin, och i samlad trupp studsade vi in hos Jimmy och ropade: "Roadtrip!!". Sen bar det av.
Omkring 6½ timme senare, timmar fyllda av fniss, skämt och skratt, anlände vi.
 
Syrran visste att vi skulle komma, eller rättare sagt: Hon visste att våra bröder skulle komma. Det bestämdes rätt sent att jag kunde följa med så min närvaro blev en överraskning.
 
Vi stannade endast 1½ dygn, men trots den korta vistelsen blev det verkligen en superbra minisemester!
Vi fikade, åt glass, åt kanongoda hamburgare, åt ännu mera god mat, badade i havet flera gånger, snorklade, tittade ofrivilligt närbild på brännmaneter(och lyckades bli bränd flera gånger), åkte vattenskoter, klättrade och vandrade långa sträckor på klipporna, sov på syrrans golv och tog en hel del bilder.
Helt klart ett minne för livet! Jättekul att komma iväg på en liten resa med syskonen. Det var längesen!
 
Jag älskar aktiva semestrar, så en sån här semester passar mig perfekt. Mycket mat och godsaker, men samtidigt mycket rörelse.
Kan tillägga att jag fick en fruktansvärd träningsvärk dagarna efteråt, värsta på länge! Det tog uppenbarligen på låren och vaderna att vandra på klipporna.
 
 
Mina två bröder under fredagens promenad på klipporna.
 
Jimmy spanar ut över landskapet.
 
Mina favoritsolglasögon gick sönder häromdagen efter lång och trogen tjänst. Då fick sportsolisarna rycka in och vikariera tills jag köpte nya.
 
Mysiga små gator.
 
Vattenskoter. Superkul!
 
Klippklättring med bröderna.
 
På lördagen blåste det rätt ordentligt. Då kom alla brännmaneter in mot land.
 
Bröderna spexar!
 
Hade inte alls föreställt mig att det skulle vara så vackert landskap!
 
Blåsig lördag, som sagt..Och med håret som en stor knut efter två saltvattensbad.
 
Ja, då fick ni en liten uppdatering på vad jag pysslat med.
 
 
 

Mårdseleforsen

Lite mer bilder från semestern.
 
Vissa ställen är värda att besöka igen om man är i närheten. Mårdseleforsen är ett sådant ställe för oss.
Vi var där för några år sedan innan Ludde kom till världen, och vi tänkte att det kunde vara kul för honom att kolla på forsens vilda vatten.
Det finns en bra parkering att stå på, och sedan är det bara att börja gå. Vill man gå hela slingan runt så tror jag att den var strax över 1 km.
Finns mycket att se längs stigen och broar att gå över. Ludde tyckte att det var roligt men vi var noga med säkerheten. Vattnet rinner på bra och man vill absolut inte ha ungar i forsen.
Men Ludde börjar lära sig och tar ofta våra händer när vi närmar oss vatten. Finns även platser med stillastående vatten för ungar som gillar att kasta sten eller plaska med pinnar!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det finns även gott om grillplatser längs slingan för den som vill grilla eller har med sig en smörgås.
 
Intresserad av att besöka platsen?
Gå in på deras hemsida och läs mer: www.mardseleforsen.nu

Ett spontant stopp längs vägen

Dags att berätta lite mer om vår semester!
 
På vägen till älgparken vi besökte utanför Umeå åkte vi över en bro högt över marken. På hemvägen valde vi lite spontant att stanna till på en rastplats och se om vi kunde ta oss ner till vattnet där nedanför.
Efter en stund kom vi och 5 miljoner myggor ner och kunde njuta av den lugna och vackra platsen. Helt klart värsta platsen vi besökte under semestern om man ska se till antalet myggor!
 
 
Marken var täckt av rundade, mjuka stenar. Vattnet flöt långsamt förbi och det var inte alls speciellt djupt. Hade jag vadat över på det grundaste stället hade vattnet nog knappt nått mina knän.  
 
 
 
Ludde älskar att kasta sten i vatten just nu, så det var verkligen hans drömplats. Vi lät honom kasta hur mycket han ville, för det gjorde ju inget. Han kastade sten från att vi kom dit tills att vi gick.
 
 
Familjefoto!
 
 
 
 

Älgfarmsbesök

Första natten på våran semester spenderade vi på Hotell Södra berget. Som namnet antyder så ligger hotellet på ett berg, och ni har säkert sett det när ni besökt Sundsvall.
Det var inte farligt dyrt och vi var väldigt nöjda med besöket.
 
Utsikt från bergets topp:
 
När vi kände oss nöjda åkte vi vidare norrut. Tanken var att vi skulle göra några stopp på vägen, men regnet öste ner så vi körde på.
Tillslut bestämde vi oss för att sova i Umeå. Vi kollade upp vad som kunde intressera oss där i området, och valet föll på att bland annat besöka en älgfarm i närheten.
Jag har alltid gillat älgar då det är väldigt stora och pampiga djur, och vi tänkte att den aktiviteten skulle uppskattas även av Ludde.
 
Vi åkte till "Älgens Hus" och väl där mötte vi på en tv-kändis. Det är nämligen den älgfarmen som Daniel från "Bonde Söker Fru" jobbar på. Det var han som tog inträde och vi pratade lite med honom. Trevlig kille.
Jag hade fått för mig att hans älgfarm låg mer norrut, men jag hade fel.
 
Vi blev visade runt och fick klappa både älgkalvar och dom stora djuren. Jag trodde att vi bara skulle få titta genom ett staket eller som max hälsa på dom med staketet emellan, men vi fick verkligen ställa oss bredvid och klappa, precis som med en häst eller ko. Jätteroligt!
Jag passade på att både känna på deras päls, mule och dom lurviga hornen på tjuren. Verkligen ett minne för livet.
 
 
 
 
 
 
Den här bilden är rätt rolig då det ser ut som om kvinnan fotar älgens rumpa. Kan dock meddela att hon fotade mot älgens huvud!
Kolla älgens höjd jämfört med människorna runtomkring. Imponerande!
 
Kalven bortom Ludde var bara 4 timmar gammal. Han vågade klappa både den och dom lite störra kalvarna. Dom vuxna djuren ville han dock inte hälsa på, dom var lite väl stora!
 
Vi var mycket nöjda när vi åkte därifrån. Trevlig personal, trevliga djur och trevligt ställe.
 
På vägen därifrån mötte vi på en nallebjörn som körde lingrävare. Tänk vad man får se i landets norra delar!
 
 
 

Hemma igen!

Igår kväll klev vi in genom dörren här hemma efter en veckas semester uppe i norr. Visst ver det skönt att åter igen vara hemma och få sova i sin egna säng, men samtidigt är det lite vemodigt att vår tripp norrut är slut.
 
Vi har klappat älgar och killingar, kastat småsten i storsjön, ätit god mat, blickat ut över storslagen natur och besökt ett lekkand.
Årets rutt började i vanlig ordning med en hotellnatt i Sundsvall. Sedan valte vi att stanna två nätter i Umeå innan vi åkte vidare till Lycksele för att slutligen spendera dom två sista nätterna i Östersund.
Vi hade inga speciella mål för turen utan tog det lite som det kom. Vi kollade upp sevärdigheter på vägen och planerade följande dags aktiviteter kvällen innan.
 
 
Jag valde att inte berätta om semestern innan vi åkte eftersom det blir allt vanligare med inbrott där tjuvarna helt enkelt kollar sociala medier och på så vis får reda på vilka hus som står tomma.
Något för folk att ha i åtanke nu när alla påbörjar sina semestrar.
 
Nu på måndag börjar jag jobba igen och kommer köra på till och med vecka 30. Sedan är mitt liv helt oplanerat. Kanske blir det lite mer ledigt då, eller kanske ett nytt jobb? Vi får se.
 
Semestern kommer jag berätta om lite i taget, för annars blir inlägget så långt!
 

Åre

Förra gången vi var i Östersund åkte vi till Åre en sväng då Johnnie ville visa mig Åreskutan. Vi åkte upp en bit och gick sen sista biten till toppen. Det var stenigt, ojämnt och väldigt bra träning för benen.
 
I år ville jag dit igen, eftersom det var så härligt att stå på toppen och njuta av utsikten. Sagt och gjort, vi packade in Ludde i bilen och åkte. Vädret såg tveksamt ut men vi chansade, vi kan ju inte sitta på hotellrummet hela semestern för att dom tror att det ska bli regn..
 
Det var mycket mer folk den här gången än förra, men vi hittade en parkering och åkte upp. Vi hade först inga ordentliga planer på att knalla upp till toppen, men vi skulle i alla fall gå en bit. Men tävlingsmänniskan i mig vaknade och det blev fullkomligt självklart att vi skulle nå toppen, något som Johnnie ställde sig tveksam till.
Vi hade fått låna en bärstol/bärsele eller vad man nu kallar det, så vi slapp bära Ludde i famnen. Dock fick jag bära honom ensam eftersom Johnnie har så dålig rygg, men lite extravikt är bara bra. Det innebär större utmaning och ordentligare träning!
Ludde gillade att sitta på ryggen så utsikten var god och han kunde ha koll på omgivningen. Fast helst hade han velat gått/krupit själv, men det dröjer några år innan han orkar upp på toppen för egen maskin.
 
Luddes tyngd gjorde att mina axlar ömmade, men jag har lätt för att få ont i axlar och rygg vid den typen av belastning. Kan dock ha berott på felaktig inställning av alla remmar och spännen, ställde in den så gott jag kunde men man kanske kan göra det bättre...
Men med några korta pauser gick det bra att bära den ca 10kg tunga extravikten.
Det sög bra nog i låren, men upp kom vi. Johnnie konstaterade att hans kondis var sämre än förra gången, men det är inte så konstigt. Även han har varit extra stilla sen jag blev sjuk eftersom han inte kunnat jobba och stå i som han normalt gör.
 
Ett gäng bilder från "bergsklättringen":
 
En och en annan ren travade förbi under promenaden upp och ner från toppen. 
 
En viss liten grabb blev tjurig när vi kommit halvvägs, så det blev lite "nödvälling".

Inte ens på semestern kan folk låta bli att ringa, så det blev en hel del telefonprat för Johnnie. Vissa samtal var självklart viktiga, men en del annat folk verkade inte kunna respektera det där med semester...

Bergsbestigare!

Familjen samlad på en och samma bild. Inte ofta det händer!

Jag och Ludde på väg neråt.

Det märktes vem som inte behövt klättra över stock och sten. Ludde var superpigg medans vi andra var lite möra..

Fin utsikt!

Kan även meddela att både jag och Johnnie hade en fin träningsvärk dagen efter. Jag bättrade på min innan den ens kommit genom att knalla ner till hotellets gym och springa 5 km+styrketräna samma kväll som besöket i Åre. Behöver jag skriva att jag sov gott den natten?
 
 

Semester i Östersund

Nu är jag tillbaka här på bloggen igen. Vi smet iväg på en efterlängtad semester, därav pausen från skrivandet. Förr brukade jag blogga under tiden vi var borta, men efter att jag fått klart för mig vilken risk det är har jag valt att sluta. Skriver man på internet att man åker bort en vecka är risken för inbrott mycket större eftersom huset nästan står helt obevakat. Tänk på det nästa gång ni ska åka bort..
 
Hur som helst, nu är vi hemma igen. Johnnie har smitit över till grannen och Ludde sover. Jag ska skriva klart detta och äta nåt, sen ska även jag krypa till kojs.
 
I år var resan helt och hållet oplanerad. Vi visste att vi skulle åka bort denna vecka, men inte vart eller vad vi skulle hitta på. Vi åkte uppåt i landet, vilket vi båda var överrens om. I Sundsvall stannade vi till och tog in på hotell över natten. Sen, när vi satt oss i bilen och fortsatt, bestämde vi oss för att åka till Östersund igen. Vi var där 2012 och hade en kanonsemester tillsammans, så vi valde att åka dit. Vädret såg först tveksamt ut, men det har varit kanon. Ett ordentligt oväder drog fram med ösregn och åska, men det var bara mysigt.
 
Jag kommer lägga ut mer bilder och berätta om vad vi hittat på sen, tar bara semestern i grova drag i detta inlägg.
 
Ludde har skött sig fint, förutom under ett restaurangbesök då han var totalt omöjlig. Aldrig har han varit så hemsk ute bland folk. Han var antagligen trött, så han hade ju en anledning i alla fall. Sen har han haft svårt för att komma till ro på kvällarna, men det var nog bara för att vi inte var hemma. Dessutom brukar han ogilla att somna på kvällarna, vart han än är..
Men han hann i alla fall charma alla på hotellen ändå. Framförallt ett par unga tjejer(ca 15-17 år) en morgon vid frukosten. Han började sitta och flina åt dom, och ju mer han tittade på dom och log desto mer fnissade tjejerna och vinkade åt honom. Tillslut satt Ludde och skrattade med ett stort flin åt dom och dom var överlyckliga.
När familjen gick vinkade dom åt Ludde och jag hann uppfatta några meningar av samtalet mellan föräldrar och deras döttrar. Dom hade nämligen blivit sugna på att skaffa barn trots sin unga ålder, vilket deras föräldrar inte riktigt uppskattade..
 
När jag "motionerade" Ludde i korridoren kom flera fram och började prata. Vilken isbrytare ett barn är! En av dom som kom fram hade passerat flera gånger, och tillslut stannade han och frågade om Luddes ålder. Sen berättade han glatt att han blivit morfar och ville ha lite koll på när det lilla knytet skulle bli lika pigg och rolig som Ludde är nu. För även om det är mycket passande, så är han väldigt rolig att vara med nu när han "ger tillbaka" på ett annat sätt. Man kan visa honom saker och leka med honom, och man får så mycket tillbaka.
 
Hotellet i Östersund hade ett kanonfint gym, och självklart(förberedd som man är) hade jag med mig träningskläder. Jag har aldrig tränat i ett gym förr, så detta var en ny upplevelse. Lärde mig snabbt maskinerna och tränade varje kväll. Gymmet stängde kl. 22 så jag var där sista timmen. Nästan hela tiden ensam i rummet, underbart!
Då kunde jag jogga på bandet och samtidigt kolla på bra program på tv:n. Jag kunde träna hur och var jag ville, när jag ville och hur länge jag ville.
Sen sov man som ett barn hela natten!
 
Nä, nu kurrar magen ordentligt. Dags att rota fram något ätbart i kylen. Återkommer inom kort med mer från semestern!
 
Verkar som om datorn inte vill lägga till en bild i inlägget idag, så det blir inga alls. Får bli nästa gång, då kanske datorn har tagit sitt förnuft till fånga..
 
 

CCW 2014

Nu är jag hemma igen efter några dagar uppe i Rättvik där Classic Car Week pågår för fullt. Egentligen är jag inte ett dugg intresserad av den typen av bilar, men Johnnie är så det var därför jag började hänga med upp dit. Det var roligt att komma iväg på lite äventyr tillsammans med sambon och hans bekanta. Att jag sen "råkade" fixa en campingplats på Johnnies favoritcamping gjorde inte hans intresse svalare.
Egentligen var vi inte riktigt sugna på att åka upp i år, men eftersom vi hoppade över förra året(pga min sjukdom) så var vi tvungna att åka i år om vi ville ha kvar platsen på campingen. Man får nämligen hoppa över ett år, men inte två i rad.
 
Eftersom jag inte är intresserad av bilarna, men gillar att komma iväg lite, åkte jag och Ludde upp en kort sväng. Johnnie är däremot där hela veckan. Så Johnnie åkte i fredags, medans jag och Ludde åkte i söndags och kom hem idag. Kändes lagom då jag anser att en plats full av avgaser, drickande människor och emellanåt tveksamt trafikvett inte är någon bra plats för ett litet barn. Samtidigt tyckte jag att det var ovanligt lugnt i år, men det beror nog på att vi var uppe i början på veckan och dessutom inte var ute länge på kvällarna.
 
Det var roligt i alla fall, och Ludde har skött sig utmärkt. Förutom igår kväll då han inte ville sova på kvällen...
 
Men det var skönt att komma hem igen, borta bra men hemma bäst. Jag är lite folkskygg och är inte riktigt förtjust i att bo så tätt inpå andra. Men det kändes lite som hemma där på campingen ändå, för några av våra grannar bodde bara ca 10 meter ifrån oss.
 
Nu är det bäst att jag avslutar inlägget, för datorn laddar strax ur. Återkommer säkert imorgon!

Min medverkan i Nyhetsmorgon 8/4 2014

Jaha, då ska jag försöka klottra ner ett inlägg om gårdagens lilla äventyr i storstan! Ludde sitter på golvet och leker/pratar så jag hoppas att jag hinner skriva klart innan han tröttnar alternativt blir hungrig.
 
Gårdagen började med att Johnnie glömt stänga av ett alarm så att jag vaknade kl. 05 och kunde inte somna om. Mitt alarm stod på 05.45 så jag låg och drog mig en stund innan jag klev upp och började göra mig klar. Grabbarna sov sött fram tills att jag var tvungen att väcka dom, ungefär 06.30.
Taxin skulle hämta oss 07.00 och vi höll tidsplanen galant.
Det var väldigt skönt att ta en taxi, och inte försöka åka egen bil. Det var full fart på Stockholmstrafiken och vi visste ju inte ens vart tv4-huset låg.
När vi kom fram fick vi sitta och vänta några få minuter i väntrummet innan en kvinna hämtade oss och visade mig till sminket och grabbarna till fikarummet.
 
En väldigt trevlig kvinna fixade mitt smink och frågade sen om hon skulle göra något med håret. "Ja tack!" svarade jag och förklarade sen att jag har svårt att få ordning på det nu när det inte är någon ordentlig frisyr. Har inte klippt mig sen vi snaggade av det, utan väntar bara på att det ska bli långt igen.
Hon pysslade en stund, och tillslut fick hon till en ovanligt bra frisyr(för att vara mitt hår!) och sen var jag klar. Jag har alltid haft väldigt tunt och fint hår, men hon tyckte att det var rätt tjockt och framförallt så hade jag många hårstrån.
När man får cellgifter och tappar håret kan det nya håret vara helt annorlunda, och jag håller tummarna för att det nya är något tjockare!
 
Jag fick sen traska ner till fikarummet där resterande familjen väntade. Ludde hade fått välling och gullat med Tilde de Paula. Hon hade fått syn på honom och inte kunnat låta bli att mysa och leka med honom. Hon har ju själv en flock ungar och det märktes att hon var väldigt barnkär. Ludde hade varit på sitt bästa humör och älskade henne.
När jag kom ner var Peter Jihde precis på väg in i studion, men fick syn på mig och tvärvände. Hon hälsade glatt och vi utbytte några meningar innan han var tvungen att sticka. Studion kallade.
Tilde hälsade bara i farten, då hon också fick brådis, men hälsade sedan ordentligt i nästa paus.
Och herregud, vilken kropp den kvinnan har! Höga klackar, tighta svarta byxor och tight tröja. Slank och vältränad kropp. Och framförallt: hon är mor till 4 barn, och har den kroppen!
Det berättade Johnnie glatt för alla vänner han sedan pratade med(när vi åkt därifrån) och en del av dessa frågade lite fundersamt om han fick berätta om hur snygg en annan tjej är i min närvaro. "Vadå, hon tyckte ju också att hon var snygg" blev svaret från Johnnie. Ingen svartsjuka här inte, möjligtvis bara avundsjuka att man själv inte har den kroppen..haha!
 
Hursomhelst, jag fick sätta mig ner i fikarummet och ta en macka. Frukosten stod framdukad så det var bara att ta det man ville ha. Fick även prata en hel del med läkaren som skulle vara med. Han ville höra lite mer i detalj vad jag varit med om, så han var lite påläst.
När det var ca 10 minuter kvar var mackan uppäten och läkaren hade traskat iväg. Först då pirrade det till lite i magen!
Men alla var så trevliga och glada att man glömde att bli nervös, det var mest bara spännande! Och framförallt roligt att se allt bakom kulisserna!
 
När bara någon minut återstod kallades jag in och en kvinna visade mig fram till stolen jag skulle sitta på. Programledarna och läkaren slog sig ner och vi pratade lite snabbt innan kamerorna startade. Sen var det bara att prata på.
Jag trodde att dom skulle ge mig riktlinjer och regler att tänka på, i stil med "stirra inte in i kameran" eller liknande, men inget sånt. Det var bara att köra på.
Jag hade fått några förslag på frågor tidigare, alltså saker dom skulle fråga. Men dom sa också att programledarna styr det där som dom vill, så jag skulle absolut inte stirra mig blind på just dom frågorna.
 
Allt gick snabbt och jag tyckte att det gick bra. Det är nog tur att jag pratat om ämnet så mycket tidigare, för då flöt det på mer naturligt. Sen tyckte jag ju självklart att det var väldigt konstigt att se sig själv, men det tycker nog alla. Jag gjorde i alla fall inte bort mig helt, och det är huvudsaken. Så jag är nöjd med min insats.
När kamerorna stängdes av satt vi kvar vid bordet och pratade en stund till, och man märkte att dom hade kunnat sitta en bra stund till och prata om ämnet. Fick även beröm för att jag pratade så öppet om sjukdomen och vågat ställa upp i tv. Dom var väldigt imponerade, och Tilde verkade väldigt berörd eftersom hon själv varit gravid och kunde leva sig in i känslorna.
 
Efteråt packade vi ihop, pratade lite med Tilde och sen åkte vi taxin tillbaka till hotellet. Där låg vi i sängen och tittade klart på Nyhetsmorgon innan vi packade våra saker och tog bilen hem.
På eftermiddagen fick jag lite tid över och slog på datorn. Där var jag överröst med lyckoönskningar, beröm och stöttande kommentarer. Verkar som om dom flesta häromkring och i min bekantskapskrets kollat, vare sig som känner mig eller inte.
Ni ska veta att det värmer i hjärtat att ha erat stöd! Klart man vågar prata om cancer i tv om man har så underbara, stöttande människor runt sig!
 
Träffade mamma på kvällen, och hon var så stolt att hon inte kunde prata om annat!
 
Här kommer lite bilder. Blev inte många då vi hade så fullt upp, Johnnie med Ludde och jag med själva tv-grejen.
 
Fikarummet, där samlades programledarna, dom anställda och vi besökare för att vänta, fika och prata. Kul att alla höll till i samma rum! Två stora tv-apparater på väggen, några digitala klockor som visar olika tider(så programledare och övriga vet när dom ska in i studion igen osv), frukostbuffé och en hel del plats att slå sig ner på.
 
Frågade Tilde efteråt om vi kunde ta en bild och hon släppte direkt sin macka, grabbade tag i Ludde och ställde glatt upp på en bild. Eller faktiskt flera, för hon tyckte att hon såg galen ut på dom första två.. Härligt med "kändisar" som är så trevliga. Peter var tyvärr inte där, så han fick inte vara med.
 
Dags att åka hem! Ovanligt välfriserad i håret dessutom.
 
Mys på rummet innan utcheckning. Johnnie vilar, Ludde försöker sno hans mobil och jag tittar på tv.
 
 Vill bara tillägga att Ludde skötte sig utmärkt hela tiden. Duktig pojk!
 

Myser på hotellet

Hejsan allihopa! Nu sitter vi här på rummet och jäser efter en god middag i hotellets restaurang. Ludde fick en liten skål mos att äta vid sidan av vällingen, och det slutade med att vi alla åt av den då den var så god!
 
Nu tittar Johnnie på tv, jag sitter här vid datorn och Ludde ligger i sin säng och surar(trött men vill inte inse det). Jag tänkte ta och borsta tänderna nu och krypa till kojs, för imorgon kommer det vara full fart.
 
Jag är fortfarande inte nervös, men det närmar sig. Nu börjar det bli verkligt och dom flesta i min bekantskapskrets ska kolla. Hoppas bara att man inte klantar till det!
 
Kan i alla fall meddela att vi har fått ett litet, men väldigt fräscht och mysigt, rum. Sängen känns mjuk och skön och Ludde har glatt utforskat golvytorna. Detta är våran första lilla "semester" tillsammans alla tre. Känns lagom med en natt borta första gången.
 
Johnnie kollar hotellresturangens meny och Ludde leker med tv-kontrollen. Allt är precis som det ska!

Nu ska i alla fall jag sova, och förhoppningsvis följer grabbarna mitt exempel.
 
 

Sommaren 2012

Här kommer några bilder från vår semester till Jämtland sommaren 2012. Det var helt klart min bästa semester tillsammans med Johnnie!
Jag ville gärna ha en relativt aktiv semester, och att det blev just Jämtland var en ren slump. Satt med en karta i knät några veckor innan vi tänkt åka, och eftersom vi inte ville åka så långt valde jag att styra färden mot fjällen.
 
Jag ville som sagt röra på mig under semestern då jag annars blir för rastlös, men Johnnie tycker att semestrar är till för att vila upp sig. Så det blev en lagom semester.
 
Vi klättrade, vandrade, besökte sevärdheter som forsar och liknande, paddlade kanot m.m. Ville cykla mountainbike också, men där sa Johnnie nej. Istället gick vi några km genom en stenig, lerig, gammal skog för att titta på en fors. Minns att jag hade så mycket överskottsenergi den dagen att jag joggade några hundra meter fram på stigen, joggade tillbaka till Johnnie som promenerade stigen fram och sen iväg igen några gånger. Tänk att Johnnie har tålamod att stå ut med mig.. Och tänk vad härligt att ha så mycket energi! Så är det inte nu längre..
 
Uppe på Åreskutan. Var lite flåsigt att ta sig upp, men det var helt klart värt de när vi såg utsikten!
 
Jag och Johnnie tog en tur i en hyrd kanot. Härligt med lite lagarbete! När vi kommit iväg en bra bit stannade vi och njöt av solen. Johnnie tog bilden, därav den dåliga kvalitén. Men man ser mina ben när jag ligger och solar. Intressant ställning, men väldigt bekväm!
 
En fors vi besökte i Åre.
 
En söt bild på mig och Johnnie. Ser ut som om jag försöker tala honom tillrätta, men i själva verket var han nog inte beredd på att jag tog en bild. Det är dom icke-perfekta bilderna som är härligast att titta på!

Åh, det riktigt kliar i kroppen när jag ser dessa bilder. Vill tillbaka! Hoppas på att komma iväg i sommar. Med Ludde såklart, han ska också ut på äventyr.
 
Måste bara tillägga att det var väldigt skönt att ha varit på denna semester innan jag blev sjuk, för när jag låg i sjukhussängen och mådde som värst drömde jag mig bort med dessa bilder i huvudet. Jag skulle bli frisk och jag skulle få uppleva fler härliga dagar i Norrland. Nu är jag på god väg mot de målet.

Gotland!

Ska berätta lite om resan till Gotland. Jag och min kompis Camilla åkte på en liten minisemester till Gotland från torsdag till söndag.
Camilla skulle ta en titt på en skola hon är intresserad av att söka till, och jag erbjöd mig att följa med.
 
Snön började falla under onsdagen och det var tal om riktigt busväder. Bådade inte gott inför torsdagens bilresa till båten. Resan till Gotland gick bra, även om båten gungade väldigt mycket. Tur att man inte är känslig!
När vi kom fram till ön var det helt snöfritt där. Snön kom istället dagen efter, på fredagen.
 
Vi hade en jättemysig stuga med golvvärme, dusch och toa. Stugan var inte gammal, så den var dessutom fräsch.
 
Vi besökte flera mysiga små butiker och jag passade på att handla lite julklappar. På söndagen var det julmarknad i Visby och då fylldes stan av folk :)
 
Mysig resa men ändå väldigt skönt att komma hem! Borta bra men hemma bäst :)
Dygnet efter resan var lite småjobbigt, men det kan jag berätta om sen..

Rättvik!

Har varken haft tid  och ork, så jag har inte brytt mig om att uppdatera så mycket. Semester är ju trots allt semester :)
 
Idag har vi varit i orsa och besökt björnparken. Glömde dock mobilen så det blev inga bilder!
 
Sen åkte vi tillbaka till husvagnen där vi grillade och tog det lite lugnt. Sen begav vi oss ut på stan för att kolla läget lite. Hade gärna tagit lite bilder då, men det hade hunnit bli så mörkt. Hösten närmar sig..
 
Fotade däremot lite egobilder inomhus.. Kände för att ta det lugnt helt och hållet idag, så jag var spiknykter och sminkade mig väldigt enkelt. :)
 

?

Nåt speciellt ni vill se eller höra om  här på bloggen nu när vi är i Rättvik? Tyck till i så fall!

Trav

Jag och Lina är båda hästintresserade, så när i såg att det skulle vara travtävlingar här på travbanan bredvis(bor alldeles vid en travbana) så visste vi precis vad vi skulle göra.
Vi knallade dit, medans grabbarna fick roa sig bäst dom ville. Såg några lopp, och det är häftigt att se hästarna flyga förbi!
 
 
 
Vi kollade ett tag, sen gick vi tillbaka till husvagnen. Skönt att ha fått se lite hästar mitt bland alla bilar!

Semester

Jag är så otroligt nöjd med den här semestern!
Jag har ätit gott, gjort en massa kul och sett så mycket fint/häftigt/intressant. Dessutom har jag känt mig så otroligt fin, trots att jag inte försökt speciellt mycket. Har sminkat mig sparsamt och haft väldigt enkla kläder. Trots det har jag känt mig finare än vanligt! Enkelt är ofta det bästa..
 
 
Men jag känner mig ju ofta som finast när jag tränat och rört på mig, och detta är våran hittills aktivaste vecka. Dessutom har vi haft väldigt kul, så det är nog alla "må-bra-hormoner" som flödar :)

4 km promenad

Här kommer bilder från idag då vi besökte Storfallet. Stigen var stundtals väldigt ojämn som sagt, men det var superbra träning!
 
 
Det sög bra i benen när jag joggade vissa bitar, vore super om man kunde komma hit och jogga på somrarna :) och åka snowboard på vintrarna!

Bilder från torsdagens äventyr!

Här kommer fler bilder från torsdagens äventyr uppe på berget i Åre :)
 
 
 
 
 
 
 
Toppstugan, där vi fikade innan vi gick ner igen.

Bilder

Bilder från vattenfallet vi besökte igår, Tännforsen :)
 
 
 

Storfallet

Idag åkte vi till ett närliggande fjäll(körde dock fel så det blev inte så nära) för att hyra cyklar och ta en sväng i nåt spår. Vädret var ostadigt och Johnnie hade inte alls lust att cykla.
Jag gav honom chansen att välja, och sa att vi antingen skulle cykla eller klättra upp för ett berg en liten bit från där vi parkerat bilen.
 
Vi var in på ett ställe för att fika, och såg där en lapp om en fors man kunde vandra till 2 km bort. Blev det istället. Marken var väldigt ojämn och stundvis väldigt blöt, så vi var bra trötta när vi kom tillbaka till bilen. Jag sprang dock en hel del på hemvägen då jag hade en massa överskottsenergi.
 
 
Mer bilder kommer sen :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0