Anna - Life is easy if you wear a smile!

Hösten är som finast nu, och man kan inte annat än njuta. I helgen ska dessutom vädret vara kanon, så om allt går som tänkt blir huset färdigmålat i dagarna. Underbart!

 

Idag har jag och Ludde varit lediga, så vi passade på att åka och handla. Jag är inte speciellt förtjust i att handla, men älskar känslan av att ha fyllt kylen med mat. Kan tänka mig att det är en inbyggd överlevnadsgrej.

Ludde är så gott som jämt helt helt underbar att ha med sig i mataffären.

Hjälpsam, lugn, inget tjat och plockar gärna upp stackars frukter och grönsaker som hamnat på golvet. När jag betalar kravlar han upp vid rullbandets slut och håller koll på varorna tills jag kommer. Sen packar vi kassarna tillsammans, något folk brukar kommentera och berömma.

Blev lite extra stolt idag när vi handlade i en butik vi sällan besöker. Den vanliga har det mesta av godiset i en gång några meter från kassorna, men denna hade allt snask precis där man måste gå för att ställa sig i kö. Ludde tittar nyfiket på allt godis, jag förbereder mig på tjat.. Men inget kom. Inte ett ljud. Däremot blev han lite tjurig när jag började lägga varor på bandet utan honom.

 

Han kan vara både svår, tvär, busig och fjantig. Men han har väldigt bra sidor också ska ni veta.

 

Vi passade även på att plocka solrosor. Älskar att besöka dessa ängar med solrosor som man får plocka på när man vill. Så kallat självplock.

Mycket av anledningen till att jag älskar dessa är nog tilliten som ängens ägare har för sina kunder. Jag ser verkligen upp till personer som vågar släppa försäljningen så fri.

Innan man åker lägger man nämligen en bestämd summa pengar i en låda vid platsen. Undrar hur många som är hederliga?

Nu när vi besökte just denna äng var det verkligen i slutet på säsongen. Dom flesta blommorna hade blommat ut, men vi lyckades hitta några skönheter som fick följa med hem.

Ludde var förste sekatöransvarige och fick (som titeln skvallrar om) ansvara över sekatören och dess användning.

 

Nästa år ska jag också odla solrosor. Köpte hem frön till detta år men det blev aldrig av att jag sådde dom.

 

Sol ute och sol inne:

Resten av dagen har vi målat på huset, diskat, gjort bananpannkakor(första gången men inte sista, svingott!) och letat efter goda pumparecept. Kom gärna med tips om ni har något!

 

Under helgen hoppas jag att vi kan komma ut och plocka blåbär. Fick lite panik när jag insåg hur lite sylt jag har här hemma. Vi äter en del pannkakor så det förbrukas en del sylt, och köpesylt är inte alls lika god som hemmagjord.. Så jag vill hinna göra lite blåbärssylt innan bären blir övermogna.

 

Nu ska jag ta en liten kvällsmacka och sedan krypa till kojs för att sova bort förkylningen jag fått i kroppen.

 

I tisdags var det dags för röntgen.

Var ett tag sen nu, så det kändes faktiskt lite ovant att komma dit igen.

Det var helt vanlig röntgenundersökning, för att helt enkelt kolla läget i min kropp.

 

Allt var lugnt fram tills dagen innan då jag faktiskt började inse att det var dags. Jag blir nervös, sjukhus och allt däromkring gör mig nervös nuförtiden. Inget konstigt om man tänker på vad jag fått gå igenom under dom senaste åren.

Jag försökte hålla mig lugn, det var ju trots allt bara en helt vanlig röntgenundersökning. Men djupt inne i magtrakten började stressen öka.

 

Tisdagen kom. Blev lite extrajobb på förmiddagen men det gjorde inget. Var nog bara bra om jag fick tänka på något annat.

Efter jobbet åkte jag in till stan och mötte upp mamma som redan var där. Vi uträttade lite ärenden tillsammans och sen var det dags.

Klev vant in genom ingången till sjukhuset och visste precis vart jag skulle. När jag anmält min ankomst satte jag mig och väntade.

När det var min tur fick jag gå igenom de vanliga förberedelserna. Ur med ringarna i öronen och eventuella övriga smycken, byte av kläder till en sjukhusskjorta och berätta för sköterskorna att nej, jag har ingen metall i kroppen. Enbart en ståltråd bakom framtänderna efter att ha haft räls i 3 år. Tråden skulle hålla i tänderna lite efter att rälsen plockades ut. Tråden skulle få sitta så länge den satt fast, vanligtvis runt 5 år. Åren har gått och tråden sitter som berget, trots att över 10 år har passerat.

 

Hur som helst, dags för själva undersökningen. La mig på britsen och hade då redan förklarat att jag var svårtstucken. Men "röntgenfolk" brukar lyckas bra så enbart några försök att få in infarten brukar behövas. Infarten behövs för att spruta in kontrastvätska.

Fick sprutan i låret i vanlig ordning. Den är till för att lugna tarmarnas aktivitet för att sedan kunna få bättre bilder.

Sen var det dags för den förbannade infarten.

Dom två sköterskorna klämde och kände. Det var inte lätt för dom att hitta bra ställen att sticka på, det märktes.

Många minuter, 3 sköterskor och 7 försök senare satt infarten på plats.

Det var nog rekord i antal försök. Jag var inte ett dugg irriterad på sköterskorna efter alla dessa stick. Jag vet att jag är svår och dom gjorde sitt bästa. Dom var jättegulliga och det var nog värre för dom än för mig.

 

Undersökningen flöt sedan på bra. Efteråt var det dags att åka och äta. Jag måste fasta 4 timmar innan undersökningen och det där med att hoppa över måltider är inte min grej.

Vi gjorde ett snabbt ärende till innan vi skulle äta. Påväg till stället vi skulle äta på började jag må fruktansvärt illa, ett tecken på att jag verkligen måste få i mig mat.

Jag var till och med in på toa en sväng innan för att se om jag kunde spy. Då förstår ni hur dåligt jag mådde.

 

Vi fick maten snabbt och sen satt jag och pillade i mig den väldigt sakta. Om jag hade ätit fortare hade jag med all säkerhet spytt. Såhär fel kan det bli för mig och jag inte äter relativt regelbundet.

Efter maten återvände orken jag jag kände mig som en ny människa. Fast illamåendet höll sig kvar en aning fram tills dagen efter.

 

Ingen vidare dag för mig med andra ord. Var längesen jag mådde så dåligt efter att inte ha ätit ordentligt.

Nu hoppas jag bara att röntgenplåtarna visar att allt är okej.

 

 

Idag har jag målat på huset hela dagen lång. Jag har farit upp och ner på stegar, stått på knä, krypit över ett tveksamt bodtak och suttit uppe på själva hustaket. Ibland känns det som om jag nästan slog knut på mig själv.

Johnnie har skött mycket av pysslandet runt omkring, så jag har kunnat måla på för kung och fosterland. Ludde har skött sig utmärkt och Johnnies pappa var här och målade ett gäng fönsterfoder.

 

Nu är jag helt slut och mina handleder är glada över att det äntligen är dags att vila. Det är inte mycket kvar att måla på huset nu, så vi börjar se ljuset i tunneln.

Jag gillar att måla, framförallt nu när det blir sån skillnad. Johnnie berättade att en person stannat ute på vägen och frågat om huset var nybyggt. Måste vara ett gott betyg för oss som jobbat med huset!

Men även om jag gillar att måla så känner jag mig lite stressad. Jag vill ha huset klart i år, och vintern närmar sig med stormsteg.

Hade vi även hunnit med lillstugan och gräsmattan, då hade jag varit mer än nöjd. Lillstugan ska målas och gräsmattan fixas. Lite pyssel, men sätter man igång så tar det inte så värst lång tid. I vår familj är det startsträckan som är lite väl lång emellanåt.

 

Min köksträdgård vill jag gärna sätta igång med också, så att jag kan börja odla mer än bara i växthuset nästa år. Ni hör, vi har massor att göra och kommer troligtvis bara hinna med hälften. Om vi har tur.

 

På tal om mitt växthus: Det har skett en vandalisering/stöld här hemma. Någon har smugit sig in i växthuset nattetid och rensat en chilibuske på alla dess frukter. Och inte nog med det, tjuven har även varit så fräck att denne kalasat på stöldgodset i växthuset. På självaste brottsplatsen!

Jag blev paff och Ludde skrek rakt ut när vi gjorde upptäckten. Vem kan ha en sån stålmage att man kan kalasa på en hel hög chilifrukter? Inte jag i alla fall.

Började forska lite på internet, och det lutar mot att det är en fågel. Fåglar kan tydligen inte känna hettan i chilifrukter på samma vis som oss andra.

Har tänkt ha växthuset stängt i fortsättningen för att undvika fler stölder, men glömde i natt. Imorse hade rackaren snott ännu mer.

Sicken buse!(och idol, för skulle jag äta den mängden hade jag trott att jag skulle dö)

 

Idag har vi spenderat större delen av dagen ute på föräldrarnas gård.

Först sorterade vi upp koflocken i två grupper, vilket gick ovanligt smidigt. Jag och pappa skötte själva arbetet medans Ludde och mamma var åskådare/grindvakter.

Sedan har vi mest lekt och pysslat i trädgårdslandet. Dagen har varit sådär lugn och skön som en ledig dag ska vara.

 

Ludde klappar jättepumpan. Ska odla mer pumpor nästa år, det är ju så fruktansvärt roligt!

Dagarna rullar på. Redan september! Vart tog augusti vägen?

 

Jag har gått och blivit lite förkyld, så jag sov rätt oroligt i natt. Jobbade idag men kommer vara ledig både tisdag och onsdag(Jobbar som sagt 50% för tillfället) och det är nog bra så att jag får vila lite extra.

Det är full fart på Ludde som vanligt och i helgen har vi varit på lite olika ställen. I fredags åt vi ute på restaurang och Ludde skötte sig över förväntan. När vi väntade på bord stod han som ett ljus trots att det dröjde, och vid bordet åt han snällt.

I lördags åkte vi hem till min vän Heidi, och där var han däremot stökig. Annars brukar han sköta sig rätt bra när vi är borta, men inte denna gång. Egentligen borde jag nog sagt åt honom på skarpen ordentligt, men jag är lite feg när man är borta på middag sådär. Skärpning Anna!

 

Sen igår var vi hem till min bror en sväng så att Ludde skulle få leka med sin kusin Arvid. Om lekte jättefint tillsammans och det gick jättebra. Dom är så fina tillsammans! Ludde är för det mesta den som är framåt och energisk medans Arvid knallar efter och deltar i leken på sitt egna, lugna vis.

Jag tror att dom grabbarna kompletterar varandra väldigt bra.

 

Nu är grabben nästan helt blöjfri dessutom. Träningen skulle ha påbörjats för längesen, men av olika anledningar har det dröjt. Vet att jag började potträna förra året riktigt ordentligt med siktet inställt på att han skulle sluta med blöjan, men strax efter fick jag den där infektionen i buken och då blev det avbrutet. Johnnie hade fullt upp med jobb, Ludde och mig så inte heller han kunde jobba vidare på det just då.

Men nu under min andra semester(hade uppdelat i två) var det dags. Första dagarna blev det några olyckor, såklart, men sen har det gått oväntat bra.

Fortfarande händer det någon enstaka olycka och han har blöja på natten, men det går framåt!

 

Liten börjar bli stor! (Och lika glad nu som då!)

 

 

 

 

Efter en tråkig dag på jobbet och humöret i botten var det skönt att komma hem och ta en tur på cykeln. All dålig energi tappade jag på min väg över stock och sten i skogen och när jag kom hem var jag som en ny människa.

På vägen hem träffade jag även på en av mina äldre grannar, som blev så glad över den lilla pratstunden vi fick.

"Vad roligt att du tar dig tid att stanna och prata med en gamling som mig!" sa han glatt när jag skulle cykla vidare. Han är en fin man, sådär klok som bara äldre människor kan vara.

 

Eftersom jag inte är född här finns det massor av(för mig) outforskade stigar och vägar. Svängde in på en sådan stig idag, och det var en av dom mysigaste stigarna jag varit på. Stenmurar, husruiner, mossa och grönska. Vi bor så fint här, det är lätt att glömma det när vi rusar fram i vardagen.

 

Jag har börjat cykla allt mer på senare tid. Jag har egentligen aldrig varit speciellt förtjust i att cykla, men jag har verkligen fått upp ögonen för det nu. Mountainbiken tar mig ut på stigar jag kanske aldrig hade besökt annars, och jag får den där värdefulla tiden för mig själv.

Första gången jag gav mig ut på smala, steniga skogsstigar kunde jag inte låta bli att skratta åt mig själv. Balansen är obefintlig och jag höll på att ramla vid varje sten eller rot. Detta var för någon vecka sen.

Idag gick det bättre och för varje sten jag passerade utan problem växte självförtroendet och farten ökade. Jag gillar känslan av att utvecklas och göra framsteg, även om dessa må vara små och fjuttiga i andras ögon.

 

När jag kom hem åt jag en tallrik flingor med färska blåbär på innan jag och Ludde mös ner oss under en filt i soffan. Efter att ha sett sista avsnittet av "Sommar med Ernst" gick Ludde(Som är en aning Ernstfrälst) och la sig. Jag ska gå samma väg till mötes, men först en nattmacka!