Anna - Life is easy if you wear a smile!

Äntligen fredag! Skönt med helg så att jag hinner med lite mer sömn och intressen.

 

Veckan har handlat mycket om plantering av blommor på kyrkogårdarna och minneslunden har fått lite omtanke i form av nya buskar och klätterväxter.

Detta känns lite mer som mitt område då jag gillar att plantera, så jag har tycket att det varit roligt.

 

Tråkigt väder idag. Regn och snöslask.

 

Vi klev upp ungefär 7.30, så lite sovmorgon blev det. Det behövdes verkligen för min del, för jag har lite svårt att sova tillräckligt mycket i veckorna. Själva sovandet går bra, men att komma i säng i tid är svårare. Jag är en kvällsmänniska och får alltid lust att göra så mycket under kvällarna.

 

Den här veckan har varit min första som "heltidare" på länge. Mitt vikariat är på 75%. 100% på sommarhalvåret och 50% på vintern. Allt strul i somras med min hälsa gjorde dessutom att det inte blev mycket heltidsjobb för mig.

Att jobba heltid är väldigt roligt och jag trivs absolut med det. Jag tycker nämligen att det är svårt att ha koll på vad som händer på jobbet när man bara jobbar halvtid.

Sen är det klart att det är otroligt bekvämt att jobba halvtid. Man blir fruktansvärt bortskämd..

 

 

Varje dag efter jobbet denna vecka har jag varit fruktansvärt trött. Tidigare har jag haft tid att "ladda batterierna" mellan jobbpassen, men nu har jag inte haft tid för det.

Jag kommer förhoppningsvis in i heltidsjobbandet snabbt. Tills dess får jag själv och omgivningen stå ut med att jag är såsig i skallen om eftermiddagarna.

 

Just nu är jag lite förkyld så träningen får mer eller mindre utebli. Nu när våren varit så fin har jag varit fruktansvärt sugen på att jogga låååånga turer på sköna skogsstigar bland fågelkvitter och blåsippor. Tyvärr orkar inte mitt knä det än så jag får nöja mig med att cykla.

Då kan ju även Ludde följa med, så det är en klar fördel att ta sig fram på cykel. Han har dessutom blivit lite av en pt åt mig, för i tunga uppförsbackar peppar han och ropar "Hejhå Hejhå!"

 

Jaha, vad har jag mer att skriva?

Sommaren är delvis planerad. I juni kommer jag vara ledig i 2 veckor och förhoppningsvis åker vi på semester då. Dessutom så har jag precis skrivit på papper om jobb i sommar. Blir kvar som kyrkvaktmästare fram tills vecka 30, så det är skönt att ha dom veckorna säkrade.

Vad händer sen? Den som lever får se!

 

 

Förövrigt så är det lite tufft i min skalle just nu. Våren har alltid varit en underbar årstid för mig, men i år har den lockat fram jobbiga minnen från 2013 då jag hade cancer.

Har inga minnen av att det varit såhär 2014 och 2015, men i år är det lite tufft.

Som ni säkert har koll på så blev jag sjuk i början på året och det var i just mars- maj som det var som jobbigast. Tuff behandling och kejsarsnitt.

Ludde blir 3 år snart. Tiden går! Tack och lov verkar han ha klarat sig bra och är som alla andra barn i hans ålder.

 

Ni som följer min instagram vet att vi har gått och blivit med växthus här hemma.

Det dock inte vårat, utan vi har det bara till låns på obestämd tid då Johnnies mamma inte använder det för tillfället.

 

Växthuset är väldigt litet och har några år på nacken, men jag kände att det var bättre än inget. Mina föräldrar har ett växthus som jag använder, men det vore både roligt och praktiskt att ha ett eget här hemma.

I nuläget ville jag helst inte gå och köpa ett nytt växthus då jag dels inte känner att jag har pengarna nu när mitt vikariat åt kyrkan snart går ut. Dessutom vill jag gärna "testa på" att ha växthus innan jag smäller upp ett permanent i trädgården. Är plätten den står på en bra plats? Vilken storlek vill jag ha? osv..

 

Hur som helst. Nu står växthuset på plats och igår snickrade jag iordning själva odlingslådorna. Är mycket nöjd över detta då jag inte är speciellt van vid att snickra.

Nu fattas det bara jord och lite småfix innan växthuset är redo. Som ni ser på bilderna är omgivningen inte så rolig än. Detta beror på att trädgården inte är klar. Matjord ska på, gräs ska sås, vi funderar på att plantera en häck, buskar och träd ska få plats.. Ja, vi har en del att göra under sommaren och hösten helt enkelt.

 

Det jag ser fram mest emot är att få inreda min stora plätt här i trädgården. Trädgårdsland, pallkragar, blommor, grönsaker..m.m. Växthuset är som sagt på plats, och det är jag glad över.

 

I bästa fönstret här hemma har jag parkerat finbordet för att få plats med alla plantor. Där trängs tomater, gurka, chili, paprika, kryddor, blommor, ärtor och mycket annat roligt. Trots att jag har ett stort fönster med mycket ljus plus två växtlampor får allt knappt plats. Vill att alla plantor ska få så mycket sol och ljus som möjligt för att dom ska bli så stora och fina som det bara går.

 

Idag fyller jag 28 år.

 

Varje födelsedagsmorgon vaknar jag upp med den där barnsligt förtjusta känslan inombords. Idag är det MIN dag!

 

Det brukar ju inte hända speciellt mycket på mina födelsedagar, men att folk tar sig tid att höra av sig och gratta värmer lika mycket varje år. Så tack till alla er som grattat, ni är många! Telefonen har ringt och plingat till hela dagen, och på facebook hade folk grattat en hel del såg jag nu.

 

När jag kom till jobbet fick jag fika och paket av arbetskamraterna. Jag hade verkligen inte förväntat mig något, så jag blev faktiskt chockad när jag fick paketet i händerna.

Jag har tidigare berättat för mina arbetskamrater att jag vill bo på en gård i framtiden, och vad får jag då?

Jo, detta:

 

I lördags tog jag in min travhäst Bullen från hagen och gjorde honom klar för en ridtur.

Det är inte helt lätt att vara hästägare under höst och vår då hästarna mer än gärna rullar sig i leran. Och som alla hästägare vet tar det sin lilla tid att borsta av denna lera och få hästen relativt ren. Rätt ofta tar detta längre tid än själva ridturen..

 

När Bullen var klar hoppade jag upp och red iväg. Det var ett tag sen jag sist red på Bullen eftersom han tappat en sko ute i hagen och det tog ett tag innan hovslagaren kom. Var ändå dags för ett ordentligt hovslagarbesök så jag valde att ta det istället för ett snabbare tappsko-besök.

 

Det märktes på bullen att han gillade att komma ut igen. Vi hann bara ut från gårdens utfart innan vi såg att det var folk vid jaktkojan som byggts på grannmarken. Eftersom Bullen gärna blir lite extra fjantig när han inte ridits regelbundet märkte jag att han spände sig lite och hade all fokus på jaktkojans besökare.

Två små grabbar i åldrarna 3 och ca 5-6 fick snabbt syn på oss och började försiktigt gå mot oss. När våra vägar korsades stannade pojkarna och frågade blygt om dom fick klappa på hästen.

 

"Det får ni gärna göra!" svarade jag och stannade Bullen.

Grabbarna blev synligt förtjusta och kom närmare. Lill-killen började röra sig mot Bullens bakdel, antagligen för att klappa honom på "skinkan" men jag hejdade honom fort.

Jag berättade att dom kunde klappa honom på bogen och mulen, vilket dom glatt började göra.

 

Barnens far, som pysslat med en brasa, stod en bit bort och fotade. Sen ropade grabbarna till honom:

"Pappa, vill du också klappa??"

"Jättegärna!" Sa han och stegade fram till oss.

Han var jättetrevlig och förklarade att dom kom från Stockholm och var där för att kolla till jaktplatsen(Han är med i jaktlaget som jagar där) och samtidigt vara ute på en liten utflyckt med barnen.

Vi pratade en lång stund om hur viktigt det är för barn att komma ut i naturen och träffa djur, samtidigt som grabbarna klappade, kelade och matade Bullen.

Vad tyckte Bullen då? Jo, han njöt till fullo av uppmärksamheten.

 

Tillslut var det dags för familjen att grilla korv och vi skulle skritta vidare. Dom tackade så mycket och det syntes att dom var väldigt nöjda.

Egentligen hade jag lite tidspress då vi skulle på festligheter senare på kvällen, men det värmde så gott i hjärtat att se pojkarnas glittrande ögon att jag helt enkelt inte kunde låta bli att ta mig tid åt dom.

Som ni vet är jag väldigt mån om att barn ska få en bra uppväxt, och tycker det är väldigt viktigt att både vara öppen och tillmötesgående, samtidigt som jag lär dom lite om djur och natur.

Jag tror på att kärlek och glädje föder mer kärlek och glädje, och genom att ge lite av min "dyrbara" tid gjorde jag deras dag så mycket bättre.

 

Det blev en kort ridtur. Men när vi åter kom skrittande förbi jaktkojan kom grabbarna glatt fram igen. Dom klappade Bullen och tog farväl innan vi sedan skrittade hem till stallet.

 

Få saker känns så bra som att göra andra glada och jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det krävs så lite. Det kan räcka med ett leende, en hälsning eller att släppa förbi någon med få varor i kassan när man besöker mataffären.