Syskonsemester i Smögen

Min syster säsongsjobbar nere i Smögen nu i sommar(precis som förra sommaren) och har sällan tid att komma hem och hälsa på.
Oberoende av varandra började jag och mina två bröder fundera lite på att åka ner och hälsa på henne nu i semestertider.
Det föll sig så bra att vi alla tre kunde åka tillsammans, så snuskigt tidigt på fredag morgon bar det av. Jag klev upp 01.30(!!) för att kunna vara hos Jimmy klockan 3.
På vägen hämtade jag upp Robin, och i samlad trupp studsade vi in hos Jimmy och ropade: "Roadtrip!!". Sen bar det av.
Omkring 6½ timme senare, timmar fyllda av fniss, skämt och skratt, anlände vi.
 
Syrran visste att vi skulle komma, eller rättare sagt: Hon visste att våra bröder skulle komma. Det bestämdes rätt sent att jag kunde följa med så min närvaro blev en överraskning.
 
Vi stannade endast 1½ dygn, men trots den korta vistelsen blev det verkligen en superbra minisemester!
Vi fikade, åt glass, åt kanongoda hamburgare, åt ännu mera god mat, badade i havet flera gånger, snorklade, tittade ofrivilligt närbild på brännmaneter(och lyckades bli bränd flera gånger), åkte vattenskoter, klättrade och vandrade långa sträckor på klipporna, sov på syrrans golv och tog en hel del bilder.
Helt klart ett minne för livet! Jättekul att komma iväg på en liten resa med syskonen. Det var längesen!
 
Jag älskar aktiva semestrar, så en sån här semester passar mig perfekt. Mycket mat och godsaker, men samtidigt mycket rörelse.
Kan tillägga att jag fick en fruktansvärd träningsvärk dagarna efteråt, värsta på länge! Det tog uppenbarligen på låren och vaderna att vandra på klipporna.
 
 
Mina två bröder under fredagens promenad på klipporna.
 
Jimmy spanar ut över landskapet.
 
Mina favoritsolglasögon gick sönder häromdagen efter lång och trogen tjänst. Då fick sportsolisarna rycka in och vikariera tills jag köpte nya.
 
Mysiga små gator.
 
Vattenskoter. Superkul!
 
Klippklättring med bröderna.
 
På lördagen blåste det rätt ordentligt. Då kom alla brännmaneter in mot land.
 
Bröderna spexar!
 
Hade inte alls föreställt mig att det skulle vara så vackert landskap!
 
Blåsig lördag, som sagt..Och med håret som en stor knut efter två saltvattensbad.
 
Ja, då fick ni en liten uppdatering på vad jag pysslat med.
 
 
 

Sommar

Dagarna rusar förbi och vi har redan kommit fram till juli. Jag jobbar på som tänkt och hälsan är på min sida.
Ni kanske minns att jag hade en period då jag var väldigt trött och sliten jämt? Så pass trött att jag ofta sov en stund mitt på dagen när jag jobbat klart.
Nu känner jag inte alls av det längre utan energin är tillbaka. Varje fysisk anstängning ser jag träning och jag känner att kroppen blir starkare och starkare för varje dag.
 
Det är som vanligt, samma sak varje år. Jag vill hinna så mycket under sommaren men tiden blåser förbi mig i 130km/h. Känner mig dock inte lika stressad som tidigare. Försöker stanna upp och njuta av livet, leka med Ludde och, när jag har tid och lust, beta av punkterna jag vill hinna under sommaren.
Det mesta av min tid går åt på Ludde, hästarna, grönsakslandet, växthuset och målning av vårat boningshus. Det är därför jag sällan är in här och skriver något. Jag är en kass bloggare om man ser till mängden inlägg, men ibland så får jag lite tid över och kan klottra ner något.
Jag kommer snart visa lite mer från semestern, men det får bli framöver för nu ska jag avrunda och krypa till kojs.
 
God natt!
 
 

Hemma igen!

Igår kväll klev vi in genom dörren här hemma efter en veckas semester uppe i norr. Visst ver det skönt att åter igen vara hemma och få sova i sin egna säng, men samtidigt är det lite vemodigt att vår tripp norrut är slut.
 
Vi har klappat älgar och killingar, kastat småsten i storsjön, ätit god mat, blickat ut över storslagen natur och besökt ett lekkand.
Årets rutt började i vanlig ordning med en hotellnatt i Sundsvall. Sedan valte vi att stanna två nätter i Umeå innan vi åkte vidare till Lycksele för att slutligen spendera dom två sista nätterna i Östersund.
Vi hade inga speciella mål för turen utan tog det lite som det kom. Vi kollade upp sevärdigheter på vägen och planerade följande dags aktiviteter kvällen innan.
 
 
Jag valde att inte berätta om semestern innan vi åkte eftersom det blir allt vanligare med inbrott där tjuvarna helt enkelt kollar sociala medier och på så vis får reda på vilka hus som står tomma.
Något för folk att ha i åtanke nu när alla påbörjar sina semestrar.
 
Nu på måndag börjar jag jobba igen och kommer köra på till och med vecka 30. Sedan är mitt liv helt oplanerat. Kanske blir det lite mer ledigt då, eller kanske ett nytt jobb? Vi får se.
 
Semestern kommer jag berätta om lite i taget, för annars blir inlägget så långt!
 

Minnen

Våren är verkligen som bäst nu!
Vitsippor överallt, fågelkvitter och långa ljusa dagar. Jag vill hinna så mycket men i slutändan hinner jag nästan ingenting. Tror dom flesta känner igen sig i det.
 
Jag slits mellan att vara lycklig över vårens intåg och minnen från "canceråret". Jag försöker att hålla minnena borta men helt plötsligt ploppar dom upp i mitt huvud. Jag ser mig själv sakta gå mellan avdelningen där Ludde låg och avdelningen där jag fick min behandling. Oerhört sliten och trött. Det var då jag kom utanför sjukhusets dörrar, för annars låg jag mest bara inomhus och vilade.
Vårens ljud och dofter påminner mig om just dessa promenader. Jag påminns om oron, ängslan och uppgivenheten jag kände.
Självklart känns det väldigt jobbigt emellanåt, men samtidigt får detta mig att allt oftare stanna upp och bara vara en kort stund.
Lyssna på fåglarna, känna vinden mot ansiktet, dofterna.. Allt det där man tar för givet annars.
 
Jag och Ludde tog en promenad i skogen häromdagen. Han sprang omkring och lekte, plockade blommor och undersökte naturen. Han är så levnadsglad, vår lille kille.
Tänk att något så glatt och fint kan komma ur ett sådant elände.
 
Ludde testar fjärrkontrollen till kameran:
 

När ljuset återvänder

Det märks att ljuset är på väg tillbaka nu. Solen går upp tidigare och ner senare. Helt plötsligt känns dagarna så mycket längre!
Antalet ljusa timmar per dygn ökar och så även min energinivå. Jag älskar den här tiden på året, för det är då jag mår som bäst.
Ljuset återvänder och våren närmar sig med stormsteg.
 
Under soliga tö-dagar får jag vårkänslor och det bara pirrar i kroppen. Jag hoppas att ni alla någon gång får känna den känslan som jag har på våren.
Alla bekymmer och all oro är som bortblåst och ja, hur ska jag beskriva det? Energinivån går upp på max och jag kan inte annat än njuta av livet. Jag blir som en kalv på grönbete!
 
Den här känslan har varit som bortblåst under flera av dom senaste årens vårar. Sjukdomar, oro och trötthet har tagit överhanden. Men i år har jag redan nu känt känslan.
Känslan av att livet är underbart och att inget kan stoppa mig!
 
 
 

Tråkväder..

 För en vecka sedan var vädret i en skidåkares ögon perfekt. Lagom kyligt, lagom mycket snö, sol och kanonspår att åka i.
 

Nu då? Molnigt, noll-gradigt, slask och knappt någon snö. Och som om inte det vore nog: I det sista som finns kvar av skidspåret ligger en nöjd blandrasvovve och rullar runt!
 
 
Jag har varit hemma med Ludde idag med, men på måndag räknar jag med att ordningen ska vara återställd. För att få lite frisk luft gick vi ut en sväng innan han skulle sova middag. Vi lekte på isfläckar, undersökte djurspillning och kollade på djurspår. Sånt där som ungar gillar att göra när dom är små.
Nu sover Ludde sött och jag funderar på att göra detsamma!
 
 

Frost

Ibland påminner naturen mig om hur fantastisk den är.
Tänk att lite frost på bilen kan göra mig så fascinerad! 
 
 

Soluppgång

Det finns många fördelar med att jobba utomhus året runt, och en av dessa är att man får se många vackra soluppgångar.
 

Jag trivs med att jobba utomhus, även om man ibland kan ledsna på kyla, regn, stekhet sol och liknande. Men jag gillar att följa årets alla årstider och ständigt vara i rörelse. 
I nuläget inte tänka mig att ha ett stillasittande jobb inomhus, jag skulle tröttna direkt.
 
Just nu känns framtiden väldigt oviss. Vad ska jag hitta på när detta vikariat går ut? Jag känner på sätt och vis ingen press över detta, men visst känns det lite olustigt att för första gången i sitt liv känna sig lite vilse. Tidigare har jag alltid vetat vad jag velat göra.
Gå på Jälla naturbruksgymnasium och sen jobba på en gård. Inga tveksamheter.
Men nu när jag både varit sjuk och fått barn har jag tappat tråden en aning och vet inte riktigt vad jag vill. Jobbet ska passa mig och vara givande, samtidigt som det ska funka med familjelivet. Inte alltid lätt att hitta.
 
Jag är dock rätt flexibel, och tänker inte sitta hemma och sura bara för att inte rätt jobb dyker upp(har mött folk som gör så). Dyker inte det där "perfekta kanonjobbet" upp i vår när vikariatet går ut, får jag sysselsätta mig med något annat så länge. Det ordnar sig.
 
Helst vill jag jobba med kor igen, men dom jobben växer inte på träd med tanke på att bönderna redan går på knäna. Minst sagt.
Hur som helst är jag väldigt glad över att detta vikariat dök upp, för jag har faktiskt varit nyfiken på den här sortens jobb.
Jag trivs jättebra och lär mig nya saker hela tiden. Och bättre arbetskamrater får man leta efter!
 
 

Åter på jobbet

Första jobbdagen avklarad utan problem.
Vaknade i tid, båda grabbarna var glada när jag väckte dom(Johnnie skulle åka samma tid som mig), inga problem att lämna Ludde på dagis, jobbandet gick bra, Ludde följde glatt med hem när jag hämtade honom vid lunch.
Nu sover han en stund och jag ska äta något. Ludde åt på dagis så han fick hoppa i säng direkt efter att ha mellanlandat på skötbordet. Han ville dock inte sova, men nu sover han som en liten gris.
 
Sedan jag var på jobbet senast har sommaren övergått till höst. Jag skrev ju igår att November inte kunde ha börjat bättre med tanke på det härliga vädret, och idag kan jag meddela att min första dag på jobbet efter sjukskrivningen absolut inte kunde varit bättre.
Kanonväder, varmt, trevligt sällskap av glada människor och lagom sysslor att börja med såhär efter "ledigheten".
 
 
I lördags besökte jag, Johnnie och Ludde kyrkogården för att gå en sväng. Vi gillar att gå ett varv på kyrkogården när alla tänt ljus på sina nära och käras gravar. Det är en så fin och mysig känsla där vid alla helgons dag.
Johnnie har släktingar där, men jag som är "utböling" har inga nära och kära begravda här i området. Men vi stannade till vid Johnnies anhöriga och skänkte dom en tanke.
Vi tyckte det var så synd att vissa gravars ljus slocknat(blåste en hel del) så Johnnie tog fram en tändare så vi kunde tända dom igen. Inte alla dock, det hade tagit en evighet. Men vid dom gravar där alla ljus slocknat tände vi minst en.
 
 
Minneslunden:
 
Jag köpte två små pumpor tidigare i veckan som jag sen gröpte ur och gjorde till lyktor. Köttet bakade jag bröd av och kärnorna rostades i ugnen. Ludde och jag äter dom som godis nu.
Några kärnor sparades i orostat skick för att kanske kunna gro i vår.
 
Pumpornas hattar skrumpnade av värmen från ljusen och fick plockas av efter någon dag.
 

1:a November

November kunde inte ha börjat bättre med tanke på denna fina dag full av sol.  Och nu när jag sitter här vid datorn har jag en underbar utsikt över himlen som är alldeles röd efter att solen gått ner i fjärran.
 

Imorgon börjar jag jobba och det ska bli jätteroligt. Som jag har längtat efter att den normala vardagen ska infinna sig igen. Nu gäller det bara att hålla sig frisk och kry så att inte jag får fler bakslag.

Höstmorgon

Det finns många saker jag gillar med hösten. Färgerna, den friska luften, doften av fallna löv och självklart "myskänslan" man får i kroppen. Ni vet, känslan av att vilja tända lite levande ljus och sen krypa ner i soffan under en filt med en kopp te i handen. Utan att ha någon som helst dåligt samvete för att man "borde vara ute och göra något vettigt".
 
Sen har vi ju självklart dimman. Den tjocka dimma som gärna lägger sig över landskapet morgon som kväll.
När jag först klev upp såg det ut som en helt vanlig grå höstdag. Lite senare när jag tittade ut såg man nästan ingenting för all tjock dimma som lagt sig.
 
Åt lite gröt och sen blev det en kort promenad. Mest för att fota då jag tycker att dimman ger så fin stämning till bilderna. Det är tråkigt att jag inte bor närmare föräldrarnas gård en dag som denna, för korna, hästarna och fåren hade gjort sig bra i all dimma. Den ger en sån ren bakgrund åt djurbilderna.
Tur att man har en hund att fota i alla fall.
 
 
Detta är ett exempel på bilder jag tagit på hästarna en dimmig höstdag. Den är några år gammal, då både gamla Tussa(till vänster) och min ponny Tara(nr 2 från höger) är med. Det var roligt att få med alla hästarna på en och samma bild, eftersom det inte är det lättaste alla gånger.

Nu skiner solen ute så det är en riktigt strålande höstdag. Vi kan inte klaga på denna årstid hittills i år, för det har varit soligt nästan varje dag!

Höstfredag

Vad vore hösten utan lek i lövhögarna?
 
Vi har ett stort träd i trädgården som varje höst släpper en stor mängd löv. Jag är inte noggrann med att städa rent trädgården från löv, då jag anser att det är bra näring för gräsmattan. Men jag brukar numera kratta ihop en hög av detta träds löv bara för att jag och Ludde ska kunna leka i den.
 
Ludde älskar det(och jag kan väl erkänna att jag har barnsligt kul jag med) och när han anser att högen blivit för platt, krattar vi ihop den igen och fortsätter leka.
 
Kom på idag att nedfallna löv doftar väldigt gott. Beror nog mycket på alla fina minnen från barndomen jag har. Blev en hel del lek i lövhögar på den tiden, och nu har man skaffat en avkomma och har en vettig anledning att fortsätta med denna barnsliga lek!
 

Efter leken blev det en tur på 4-hjulingen och sen in i värmen för att avnjuta en smarrig lammgryta. Underbara fredag!

Vinterväder

Råkade få syn på dessa bilder av en slump. Tagna i december 2013. Minns promenaden mycket väl, man kunde knappt se vägen framför sig!
Varför jag går på promenad i sånt busväder? Hade precis fått utstå cancern och allt däromkring, så lite snö skrämde inte mig. Det fick mig bara att känna mig mer levande!
 
 

Höstmorgon

Vilken härlig höstmorgon det var idag! Dimman låg tät långt in på förmiddagen, vilket den sällan gör.
 
 
 

Konst

Jag har en yttepytteliten konstnärlig gen, och det syns spår efter den i föräldrarnas hönshus:
 

Vi kände att det var lite i tråkigaste laget med helt vita väggar..

Sommarpäls

Vissa kor får så fin sommarpäls, det blir nästan som snöflingor över hela kroppen. Titta på Lorry till exempel:
 

Undrar hur det kan bli så?
 
  

Dimma

Efter en ordentlig regnskur med dundrande åska avslutades kvällen med ett allt tätare lager av dimma över ängarna. Att då kunna ta en promenad och bara njuta av livet är guld värt.
 
 
 

Höst

Känns som om sommaren tackat för sig och lämnat över till hösten nu när september kom. Det är kyligare, löven byter färg och det riktigt doftar höst.
 
Alla årstider har sin charm, det har jag verkligen insett nu efter cancern. Jag njuter av livet på ett helt nytt sätt.
 
I morse vaknade jag tidigt av att jag behövde besöka toan, inte helt ovanligt om jag råkar dricka för mycket kvällen innan. Det var riktigt kyligt inomhus och det börjar bli dags att sätta på värmen under nätterna.
Ute låg morgondimman tät över åkrarna och någon dag ska jag gå ut och fota lite. Det är så fint med dimma.
 
Mamma och pappa efterlyste bilder på korna, och eftersom jag har en "finkamera" frågade dom om jag kunde fixa det. Så häromdagen tog jag en tur ut i hagen. Blev en del foton och mer ska det bli. Hade nästan glömt hur kul jag tycker att det är att fota kor!
 
 
 
 
 

Massor av dill

Dillen skulle ha skördats för länge sen, men eftersom jag blev sjuk prioriterades detta bort. En del är skördat och ligger nu i min frys, men det mesta står kvar i väntan på att man kan behöva en kvist till färskpotatisen.
Kan inte tycka annat än att den är väldigt fin med sina gigantiska gula kronor.
 
 

Ludde

Johnnie lånade grannens grävmaskin en period för att äntligen få lite ordning på trädgården. Ludde har inspekterat jobbet dagligen för att se till att pappa gör rätt. Det är en ordningsam kille vi har!
 

Nu är det snart bara matjorden som ska på innan själva grovgörat är klart. Sen ska jag äntligen få mitt trädgårdsland här hemma! Hittills har den mesta odlingen skett hos mina föräldrar. Vet dock inte hur mitt land ska vara uppbyggt.. Vill både att det ska vara lättarbetat och samtidigt snyggt. Förslag mottages gärna!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0