Anna - Life is easy if you wear a smile!

Nu är första strålbehandlingen avklarad. Tog inte speciellt lång tid, ca 20 minuter sammanlagt. Tog lite mer tid än tänkt, men det visade sig bero på att min mage dragit ihop sig rätt mycket den senaste veckan. Var nämligen där för ca en vecka sedan och fick några små tatueringar som skulle visa exakt hur dom skulle ställa in strålningsmaskinen. En prick på vardera sida om höften, och en precis ovanför snittet.

Det stämde tydligen inte riktigt med prickarna, och min numera något smalare mage var alltså förklaringen.

 

Innan behandlingen var jag på en snabb röntgen också. Resten av veckan verkar relativt fullbokad, så vi får se hur mycket jag hinner uppdatera här.

 

Tänkte leta upp en bild på internet över hur en sån där strålningsmaskin ser ut, för en förklaring om hur den ser ut tänker jag nog inte ens försöka mig på. Hittade dock ingen, så vi får se om jag kanske kan få ta en bild i det rummet under veckan.

 

Nu måste jag tyvärr avsluta inlägget här. Lillen ska matas och jag ska kolla på "Biggest Loser" kl. 21 :)

 

Återkommer kanske senare under kvällen. Om inte: God natt och sov så gott!

Skulle egentligen gå och handla efter Luddes 12-matning, men han var inte alls glad så jag kom aldrig iväg. Han var rätt snorig, så det var nog därför han inte kunde somna som vanligt efter matningen.

Det här var faktiskt första gången jag var tvungen att ta upp honom i famnen och trösta honom så, annars har det alltid räckt med att böja sig fram över honom och prata lugnande samtidigt som man klappar honom försiktigt.

 

Han lyckades somna strax innan nästa matning, så jag passade på att gå iväg till köket och äta lite då jag inte hunnit det tidigare.

Nu sitter jag och Ludde och kollar på trav, Elitloppet avgörs ju idag! Är inte så insatt i trav längre, men jag försöker se dom större loppen.

 

För dom som inte vet hjälpte jag till i ett travstall(Torbjörn Janssons) för många år sen. Det var där jag mötte på min nuvarande travare Bullen. På den tiden hade jag bra koll på trav, men var för ung för att spela. Nu, när jag är gammal nog för de, har jag istället ingen koll alls..

 

Nu ska snart den stora finalen i Elitloppet avgöras här på tv:n, och lillen ska även matas igen. Så jag avslutar detta inlägg här :)

 

 

Nu när matningen av Ludde var klar kikade jag in lite snabbt här på bloggen för att kolla läget. Det går så fort nu när vi är uppkopplade på sjukhusets internet, så det är bäst att passa på och utnyttja det till fullo :)

 

Hade fått en ny kommentar, och den, likt så många andra kommentarer jag fått dom senaste månaderna, fick tårarna att bränna i mina ögon.

Det var en gammal bekant från min gymnasietid, när jag brukade jobba helger och somrar i skolans ladugård.

Hon skrev följande:

 

Alla vet att småbarnsföräldrar lätt drabbas av sömnbrist då den lille/lilla gärna håller dom uppe större delen av nätterna.

Ludde ska ha mat varannan timme och matningarna tar ca 30-45 minuter. Alltså blir det inte mycket mer än en timmes sömn mellan matningarna..

Har försökt sova lite nu på dagen, men dels springer sköterskorna här en hel del och dessutom hinner man knappt somna innan man ska upp igen.

Men nån timme här och var har det i alla fall blivit under dagen. Ludde verkar trivas med att sova nära mor sin, och inte i sin lilla korg vi har i sängen. Jag lägger honom i korgen när jag ska vända ryggen till, men annars får han ligga i min säng och sova.

 

Nu mellan 17 och 18 sov vi en stund, och när jag vaknade märkte jag att han sprattlat upp och lagt sig tätt intill mig. Då känns det synd att behöva kliva upp, men lillen måste ha sin mat så han växer och blir stor.

 

 

En del mammor jublar när deras flera månader gamla bebis börjar vända sig själv från mage till rygg och tvärt om. Ludde sprattlar väldigt bra redan nu, och man får ständigt hålla ett vakande öga över honom. Så ska man jämföra med andras barn så verkar Ludde väldigt livlig, har han det efter mor sin kanske?

När han tycker att det är för varmt sparkar han av sig täcket själv, och när han vill ändra ställning fixar han även det på egen hand. En riktigt självgående liten grabb!

 

Här har han lagt sig på mage själv, ser ut som en liten groda :)

 

 

Det var skönt att ta en promenad i solskenet, så man får njuta lite av våren/försommaren! Gick i rätt så rask takt, nu när snittet börjar tillåta det allt mer.

Får ju inte börja träna ordentligt på 2 månader efter snittet, så jag håller mig till promenader i rask takt så länge. Här vid sjukhuset finns det även en hel del branta backar så det blir mycket sån träning. Klarar inte av att sitta still och rulla tummarna tills dom där 2 månaderna är över..

 

Ska bli så skönt att börja träna igen, och framförallt få ta med lill-grabben ut! Eftersom behandlingen antagligen kommer ta rätt hårt på mig får jag räkna med att det blir mest promenader under hela sommaren. Hemma har vi mycket mygg, så promenader brukar man undvika just därför. Men jag får inhandla lite myggmedel och liknande..

 

Idag har Johnnie åkt hem för att pyssla lite hemma, så jag och lille Ludde är ensamma ett tag. Känner mig rätt trött.. inte nog med att han ska matas varannan timme dag som natt, sköterskor/städerskor ska även ränna in och ut hela tiden så man inte får sova av den anledningen!

 

Har precis ätit frukost, och ja, jag vet att klockan är mycket. Men eftersom jag tar nattmatningen fram till 2 så blir mina nätter något förskjutna. Kliver upp någonstans mellan 9 och 12 för tillfället.

Om en halvtimme ska han matas igen, sen tänkte jag smita ut en sväng för att få lite motion och frisk luft. Ludde får inte följa med ut än på grund av hans känsliga hälsa, så sköterskorna passar honom dom stunder jag och Johnnie vill ut en sväng.

 

Ludde är så härlig när han får mat. Då ligger han och kikar misstänksamt omkring med sina små, uppspärrade ögon :)

I näsan ser ni den lilla sondslangen som är fasttejpad på hans kind. Hoppas han slipper den snart.. 

 

 

 

Har inte berättat nåt speciellt om lille Ludde än, så här kommer det!

 

Den 8 Maj plockades lille Ludde ut, nästan en vecka tidigare än tänkt. Det var planerat att kejsarsnittet skulle ske den 13:e, men Ludde ville annat och förlossningen började sakta dra igång. Fick dropp för att förlossningen skulle stanna av, så att alla som behövde vara inblandade i snittet fick tid att kunna delta.

 

Var först tänkt att det skulle bli ett helt vanligt kejsarsnitt, dvs att jag är vaken och Johnnie är med. Men precis som med allt annat den senaste tiden blev det inte som planerat. Bedövningen tog inte som tänkt så dom fick söva mig hastigt.

Ludde, som bråkat i magen sen väldigt tidigt i graviditeten, bråkade även när han skulle ut. Dom fick snitta mer än tänkt för att få ut honom då han satt fast. Han var lite tagen när dom väl fick ut honom, men kom snabbt igång. När han var ute plockade dom även ut höger äggstock för nedfrysning.

 

Jag förlorade en del blod under ingreppet, 1,3 liter. Tydligen är 1 liter gränsen för när man ger patienten nytt blod, men jag behövde inte det.

 

 

Ludde heter egentligen Ludvig, andranamn och efternamn är inte helt bestämt än..

 

Jag hade väldigt ont efter snittet, och det tog flera dagar innan jag kom på benen. Mycket på grund av att bedövningen jag hade i ryggen inte funkade som tänkt. Hade en hel del olika tabletter och droppåsar den första veckan, hade så ont överallt..

Kon inte ut på en vecka, tror aldrig jag varit inomhus så mycket i sträck förr! Och det var minst sagt underbart att kliva ut i den friska vårluften och känna solens strålar.

 

Ska visa bilder på snittet i ett annat inlägg har jag tänkt. Kan vara kul att se hur det läker och ser ut när det gått en tid.

 

För övrigt mår Ludde, jag och Johnnie bra, om man räknar bort vår hemlängtan. Om vi har tur får vi åka hem på permission om någon vecka, men inget är bestämt än. Nästa vecka börjar även min behandling, så då drar eländet igång igen...

 

När jag loggade in på bloggen idag hade jag fått två nya kommentarer, och jag ska svara med en text till båda dessa.

 

Först och främst fick jag frågan om varför Ludde bara vägde 2 kg vid födseln. Drar en liten kort sammanfattning för dom som inte hängt med från äventyrets början:

 

Blev gravid i höstas, men i februari fick jag svåra ryggsmärtor och sökte hjälp. Efter lite undersökningar hittade man på en tumör i livmoderhalsen och diagnosen cancer sattes. Tumören var orsaken till ryggsmärtorna, och även dom smärtsamma sammandragningarna jag börjat få samtidigt som ryggen började bråka.

Behandlingen kunde inte vänta tills den lilla krabaten i magen var född, så läkarna gjorde allt dom kunde för att påbörja en "mild" behandling samtidigt som graviditeten fortskred.

Risken för problem var såklart stor, och dom förberedde mig på att om tumören skulle fortsätta växa skulle grabben i magen tyvärr plockas ut för att jag skulle kunna fortsätta behandlingen. En sen abort alltså.

 

Sen tumören upptäcktes i slutet på vintern har jag genomgått cellgifter, undersökningar, ultraljud, röntgen, blodprover m.m. regelbundet. Grabben i magen klarade sig genom allt, och för att kunna fortsätta med min behandling med full styrka plockade man ut Ludde mer än en månad för tidigt, endast 2 kg tung.

Ludde, eller Ludvig som han egentligen heter, mår fint och inget tyder än på att han tagit skada av min sjukdom och behandlingen jag fick.

 

På måndag påbörjar jag min strålbehandling och mer cellgifter väntar. Nu ska tumören bort!

 

Den andra kommentaren löd följande:

 

Har äntligen fått flytta ner till samma avdelning som  Johnnie och Ludde nu. Skönt att familjen är samlad igen!

Har fått bo på BB-avdelningen eftersom dom där har erfarenheten av nyförlösta mödrar, här nere kan dom ju bara ta hand om små barn.

Eftersom Ludde är så liten måste han stanna på sjukhuset så att läkarna ser att han växer som han ska, äter som han ska och helt enkelt mår bra. Vi har ett eget rum här på samvården, skönt då man får lite egentid för varandra!

Men vi längtar självklart hem otroligt mycket. Hoppas vi får åka hem snart..

 

Mina grabbar just nu, trötta? Japp!

 

Har börjat motionera lite nu när jag är relativt pigg och emellanåt smärtfri. Går promenader i rätt så rask takt omkring slottet och sjukhuset, så jag kommer igång med kroppen igen. Motion är alltid bra, och det är bäst att passa på nu innan behandlingen börjar igen. Vet ju inte alls hur jag kommer må då!

 

Igår, när jag ändå skulle hålla mig ifrån familjen på grund av röntgen tidigare under dagen, gick jag en sväng runt slottet. Vädret var inget vidare, men jag är bara glad så länge jag kan och får vara ute. För min del hade det inte spelat någon roll om det spöregnat...

 

 

Blev lite småsvettig, fast att jag inte gjorde nåt speciellt jobbigt. I och för sig var det rätt kvavt, men ändå. Alla är ute och joggar nu när våren anlänt, och jag är så otroligt avundsjuk!

Idag sprang syskonen blodomloppet, är väldigt avis för att jag inte kunde vara med! Men nästa år gör jag comeback, ordentligt. Ska försöka delta i många lopp, och om jag når en riktigt bra kondis vill jag även delta i tjurruset. De är ett mål jag har nämligen.

 

Bild från tjurruset(hittad på internet)

Kollade just bland kommentarerna jag fått från er som följer bloggen. Ska först och främst skriva att jag läser alla kommentarer och blir alltid lika glad över era stöttande och uppmuntrande ord, frågor och funderingar. Känns alltid lika roligt att få lite "livstecken" från er som läser :)

 

Fick frågan om varför jag röntgar mig. Det är så att cancertumören jag har i livmoderhalsen kan ha kompisar utspridda i kroppen, som läkarna kollar efter. Än så länge har dom bara hittat "modertumören" och vi hoppas att det inte finns några fler.

Nu när jag varit gravid har man inte kunnat röntga magen, så det satsar vi på att ta nu när lillen är ute.

Förutom letandet efter fler tumörer kollar läkarna även regelbundet med hjälp av röntgenplåtar för att se att tumören krymper och inte växer.

 

Igår var jag på en annan typ av röntgen. Just nu minns jag inte riktigt vad dom kallade den, tror att det var PET-röntgen.

Man sprutade in ett radioaktivt ämne i kroppen som letar upp tumörer och andra cellförändringar. Låter inte så nyttigt, jag vet. Och jag fick inte träffa min lilla gosse på 12 timmar efter röntgen då jag gav ifrån mig en viss mängd strålning under dessa timmar. Vuxna var det ingen fara med, men spädbarn och gravida skulle jag undvika.

Själva röntgen fick till ungefär som den andra, man la sig på en platta som åkte in i en tunnel. Den här åkte mer fram och tillbaka, den andra ligger man dock still i.

 

Så jag blev röntgad både i måndags och igår. Har inte fått några svar än, men det lär komma inom kort.

 

Kommentera om ni undrar något mer, missar säkert att skriva en hel del info då jag har mycket i huvudet för tillfället..

 

Nu när jag är uppe på benen igen försöker vi gå många promenader. Min kropp måste komma igång igen efter att ha legat still så länge, har nästan inga muskler alls längre. Har på grund av detta gått ner mycket i vikt. Från ca 60 kg till 56.6kg. Det var måååånga år sen jag vägde så lite!

 

Men vänta bara, snart är jag frisk, pigg och vältränad igen :)

 

Sådär ja, nu ska jag försöka komma igång med inläggen.

 

Idag har jag och Johnnie varit på röntgen igen. Eftersom jag inte är gravid längre blev besöket lite annorlunda jämfört med förut. En spruta i låret som skulle lugna tarmarna för att få bättre bilder, kontrastmedel sprutades in genom min picline(slangen jag får cellgifterna i) och sån gelé som används vid ultraljud sprutades in i slidan för att ge tydligare bilder.

Dessa tre grejer slapp jag alltså under graviditeten. Inget av det var speciellt obehagligt, det lät värre än det var.

 

Bild över röntgenmaskinen:

Har fullt upp med smärtor av olika slag, en liten bebis och inbokade tider till olika delar av sjukhuset inför fortsatt behandling. Ska försöka ta tag i bloggen så snart de blir lite ordning i vardagen. Håll ut :)

 

Allt går i alla fall bra och så, men vi längtar tills allt detta är över så man kan få landa lite.

 

Återkommer så snart jag kan!

Ryggen är verkligen hemsk just nu, så det kommer vara lugnt med nya inlägg tills den blir bättre. Kan nämligen inte sitta vid datorn speciellt länge innan ryggen säger ifrån.

Tabletterna tar inte och jag får inte sova om nätterna. Men nu är det bara lite mer än en vecka kvar tills kejsarsnittet, och efter det hoppas jag på att ryggen snabbt blir bättre. Är troligtvis tyngden från lillen som är problemet.

Är så trött på all denna smärta. Inte nog med att det är jobbigt fysiskt, det bryter verkligen ner mig psykiskt att alltid ha ont någonstans..

 

Har en del ny info om min fortsatta behandling, men det får jag ta när jag kan skriva mer. Håll lite koll här på bloggen så ska jag försöka uppdatera så snart som möjligt!

 

Och om det är så illa att jag inte kan skriva så mycket mer innan snittet, håll tummarna för oss! Efter snittet väntar minst en månads vistelse på sjukhuset. Förhoppningsvis ska jag kunna uppdatera bloggen relativt bra därifrån. Ni måste ju få veta hur det går! :)

 

På återseénde.

Kände mig pigg idag, så jag åkte och hälsade på hästarna under eftermiddagen. Framförallt Bullen verkade väldigt glad över att matte kom på besök. Han är inte så extremt gosig i vanliga fall, men fick inte nog av mig idag när jag kom ut i hagen. Det märks så tydligt på honom att han saknar matte.. Min fina travhäst!

Önskar att jag kunde förklara varför jag är borta så mycket, att jag inte bara övergivit dom för skojs skull.

 

Fotade hästarna en del, får visa fler bilder sen. Den här bilden gillade jag! Jag ser hemsk ut, men Bullen blev så fin :)

I måndags åkte jag och Johnnie till sjukhuset för sammanlagt 3 olika inbokade besök.

 

Först och främst ett vanligt barnmorskebesök. Mäta magen, kolla min vikt och så vidare. Magen hade växt några cm så det såg helt normalt ut. Själv hade jag dock gått ner ett kilo, antagligen på grund av dom senaste dagarnas sviktande hälsa. Barnmorskan verkade dock inte orolig över detta, antagligen eftersom vi visste orsaken och att de var tillfälligt.

Har förövrigt inte alls gått upp mycket än. Vägde ca 60kg innan jag blev gravid, och nu ligger jag på ca 64,7kg. Fast i tisdags var det alltså ca 63,7kg. Men har jag inte mycket muskler kvar, så det har nog blivit en del förändringar med vikten på grund av det också.

 

Sen kollade vi hur lill-grabben mår med ultraljud. Han hade ökat till strax över 1,7kg i vikt, så förhoppningsvis når han 2 kg lagom tills kejsarsnittet. Allt såg jättebra ut, men han blev lite sur för att dom klämde och kände på honom och sparkade en hel del. Detta försvårade lite för kvinnan som skulle mäta honom, men hon fick till det till slut.

 

Till sist satte vi oss ner med vår läkare som ska utföra snittet på mig. Vi gick igenom lite mer detaljer inför, och hon svarade på våra frågor. Snittet blir den 13:e maj om inget oväntat sker, bara 2 veckor kvar!

Nästa vecka ska jag på röntgen och först efter de kan läkarna spika hur dom ska lägga upp min behandling efter kejsarsnittet. Dom vill se hur det ligger till med tumören. Troligtvis blir det strålning, precis som planerat.

Sen började vi diskutera hur och var vi ska bo på sjukhuset när lill-grabben är ute ur min mage.

Läkaren lyckades då fixa så att vi skulle få träffa en läkare från avdelningen för förtidigt födda barn redan samma eftermiddag.

Så efter lunch fick vi både prata med honom och visades runt på avdelningen där vi kommer vistas i flera veckor efter kejsarsnittet.

Varken jag och Johnnie var speciellt imponerade, trånga korridorer, opersonliga rum och en massa folk överallt. Men det är bara att gilla läget, finns inte så mycket man kan göra åt saken! Blir nog bättre när man "boat in sig" och vant sig vid avdelningen.

 

Kom hem från sjukhuset sent den dagen, och jag var helt slut. La mig på soffan och kom inte upp nåt mer den kvällen förrän jag gick och la mig i sängen istället. Sov dessutom flera timmar på soffan under eftermiddagen..

 

Nu känner jag mig lite piggare och tänker ge mig på att skriva ett nytt inlägg. Jag har inte alls mått bra dom senaste dagarna då jag både spytt och varit extremt trött. Tror att det är cellgifterna som tagit hårt den här gången.

 

Men nu har jag som sagt blivit lite piggare igen och ryggen är nästan helt under kontroll med lite förändringar bland mina dagliga tabletter. Blir dock väldigt trött i ryggen snabbt, även om jag inte känner smärtan. Så jag kan ändå inte stå, röra mig eller ligga still för långa stunder i sträck.

En bra variation av dessa saker är dock bra, för ryggen behöver både rörelse och vila.

 

Har i vanlig ordning vaknat vid 04.30-05.00, trots att jag gick och la mig strax efter ett i natt. Det var ryggen som började säga ifrån, så när tabletterna börjat verka ska jag krypa tillbaka ner i sängen och sova lite till. För även om jag inte gör mycket nuförtiden rent fysiskt, så är 3½ timmes sömn för lite för att orka hela dagen sen.

 

Runt lunch idag kommer min kompis Heidi på besök. Vi pratade om det redan för några dagar sen, men strax efter började jag spy så vi sköt på de. Ifall det var magsjuka ville jag inte smitta henne.

Annars har jag inga planer för dagen, ska bara ta det lugnt.