Hästkillen

På förmiddagen idag jobbade jag i kyrkan och sedan åkte jag hem för att byta om, äta och åka vidare till stallet.
Ludde var lite tjurig när jag kom hem och ville absolut följa med mig till stallet och rida. Vanligtvis är det något han säger för att på något vis övertala mig att han ska få följa med till gården, och i själva verket vill han inte rida utan bara leka.
Men idag var han bestämd, han ville rida. Han fick följa med, tänkte ändå inte göra något mer än mocka stallet, klippa en bagge och gå en sväng med Bullen som varit lite hängig på grund av pälsfällning. Vi är rätt säkra på att han saknar sin kompis Skruttan också, som varit iväg och tränats av en duktig tjej i Västerås. Men snart kommer hon hem, så han får hålla ut några dagar till.
 
Hur som helst, Ludde följde med och höll fast vid sin önskan att få rida. "Ja ja" tänkte jag, van vid att han ändrar sig. Han har aldrig ens velat sitta på en häst. Han tycker att dom är stora och läskiga.
Väl i stallet frågade jag igen. Han ville fortfarande.
På med hjälm och han fick ett grimskaft, sen traskade vi ut i hagen. Hästarna tittade nyfiket när vi kom gående, sen stegade dom fram och hälsade på oss.
Vi tog med Bullen ut ur hagen och jag frågade en sista gång. Japp, Ludde skulle rida. Jag lyfte upp honom på Bullens rygg och till synes vant kastade han över sitt högra ben så att han satte sig rätt direkt.
Vi skrittade sedan en sväng. Jag höll i Luddes arm hela tiden då man aldrig vet vad som kan hända. Bullen må vara lugn och van, men är samtidigt en riktig fjomp. Spelar rädd för allt, jämt!
 
Men idag gick han så snällt och Ludde såg så glad ut, men samtidigt lugn. Under promenaden red han i flera omgångar och varvade med lite löpning för egen maskin.
Varje gång jag satte honom på Bullen rygg och vi började gå, undrade han varför det gungade så. Jag förklarade att Bullens långa ben skapade gungandet.
 
När vi kom hem var han mycket stolt, men samtidigt utstrålade han någon form av lugn. Som om han inte gjort annat fast att det var hans första ridtur.
 
Efteråt hjälpte han mig att mocka stallet. Han tog sin rätt stora lastbil, skottade på dynga och körde ut på dyngstacken. Min pojk är en driftig och hjälpsam kille!
 
 
 
 
 

Helgens aktiviteter

Kom nyss hem efter att ha ridit en sväng på Mirran i det underbara vårvädret vi haft idag. Grusvägarna var bitvis svinhala, för att inte tala om gårdsplanen.. Men Mirran har brodd så hon hade inga problem alls.
Solen värmde, fåglarna sjöng och det doftade vår. Underbart!
Vårkänslorna riktigt bubblar i mig såna här dagar! Det tråkiga är att det bara är början på februari, så det hade gärna fått vara vinter några veckor till.
 
Skridskobana i hästhagen:

Helgen har varit kanon. Jag har hunnit med hästarna, städningen, träffa en kompis och umgås med familjen. Idag ska jag även hinna med att träna, så kan jag stryka det också från listan över saker jag skulle vilja göra under helgen.
Igår åkte vi till en pizzeria och åt mat, för att sedan åka hem och mysa ner oss i soffan och titta på film. Ludde sov lite oroligt i natt, så det slutade med att han hamnade i vår säng.
På morgonen klev jag och Ludde upp lite före Johnnie och bakade scones till frukost. En sådan finfrukost har vi sällan i detta hus!
Sen har jag alltså varit hos hästarna medans grabbarna har pysslat i garaget.
 
Kvällens middag kommer bli pytt i panna med ägg och inlagda rödbetor. En riktigt närproducerad rätt då rödbetorna är odlade och inlagda av mig, äggen kommer från föräldrarnas höns och palsternackor, potatis och persiljan har jag och pappa odlat tillsammans. Det smakar så mycket godare när man fått kämpa lite för matvarorna!
 
 

Hästarna

Susan efterlyste bilder på hästarna. Lättare sagt än gjort, eftersom ingen av dom är intresserade av att på något vis posera framför kameran. Min unghäst vill dessutom vara med och fota så henne ser man mest i närbild. Att ta en bild på henne från sidan utan att hon betar är näst intill helt omöjligt. Antingen går hon och betar, eller så nosar hon på kameran. Suck..
 
 Jag försökte i alla fall!
 
Det började med såna här bilder på Skruttan(unghästen):

Sen fick jag några aningen bättre bilder(efter att ha skuttat runt som en galning fram och tillbaka för att få henne på lite avstånd, men hon följer ju efter som en hund.. haha!)
 

Sen har vi dom övriga hästarna.
 
Oliver:

Miranda(Mirran):

Och sist men inte minst, Bowl Vip(Bullen):

Har haft så fruktansvärt dåligt samvete hela sommaren för att jag inte hunnit med hästarna som jag velat. Men tillslut fick jag helt enkelt förstå att jag inte kunnat göra mer med tanke på infektionen jag fick. Hästarna fick helt enkelt ett ordentligt sommarlov.
 
Eftersom jag känner mig allt bättre hoppas jag på att snart kunna sitta på hästryggen igen. Dessutom ska ju den unga damen ridas in. Jag och mamma hade planerat att börja med grunderna(Hänga över sadeln, sitta upp, skritta m.m.) nu i sommar, men som ni förstår blev allt förskjutet.
 
Men man kan inte planera allt här i livet. Man får ta det lite som det kommer.

Svår kalvning

Tanken var att mamma och jag skulle åka till Strömsholm idag och titta på hästtävlingar/shoppa. Vi åker alltid på dessa hästtävlingar och det är en gammal tradition som vi håller mycket kär. Vi åker i första hand dit för själva shoppingen av hästgrejer, men spanar även in snygga hästar och hälsar på min moster som bor i området.
 
Tyvärr kom vi aldrig iväg i år vilket är väldigt tråkigt. Har trots allt sett fram emot detta sen förra året vi var där..
Vi skulle egentligen åkt igår, men eftersom en kviga skulle kalva inom kort och Johnnie inte kunde ta Ludde bestämde vi oss för att avvakta till idag.
 
Trots att Johnnie och några till bestämde sig för att ha efterfest hemma hos oss sov jag riktigt bra. Vaknade till lite snabbt när dom höjde musiken bara, men somnade sen om. Är man trött så är man!
Vaknade även till av att Johnnie letade efter sängkläder åt sin kompis som skulle sova på soffan. Man skulle ha spelat in deras samtal, för det var minst sagt skrattretande. Kompisen ville bara sova och Johnnie festade fortfarande. Samtidigt hittade inte Johnnie något alls av det han skulle ta fram åt sin kompis, så jag fick berätta vart allt låg. Öl gör en uppenbarligen glömsk, för han vet mycket väl vart man hittar sängkläderna..
Sov fram tills tidig morgon då jag vaknade av ett sms. Kvigan hade börjat kalva så jag kunde sova lite till. Vi skulle åka sen när det var klart.
Någon timme senare ringer hon, uppjagad. Kalven låg fel.
 
Klev upp och åkte dit(var körduglig då jag inte drack speciellt mycket igår, men kollade med alkoholmätare för säkerhets skull)
Kom dit strax innan veterinären. När hon kom var det dags att köra igång.
Hon lyckades rätta till felläget, som var att kalvens ena framben låg vikt bakåt. I normala fall ska nämligen frambenen och huvudet ut först, men nu fattades alltså ena frambenet.
Vi pustade ut. Men lättnaden var kortvarig då veterinären inte alls trodde att hon skulle få ut kalven ändå på grund av för trångt bäcken. Hon började prata om att såga sönder kalven och plocka ut bit för bit, allt för att rädda kvigan.
Mamma satte sig på tvären direkt. Här skulle det inte sågas sönder levande kalvar om kvigan inte hade fått en chans att få ur sig kalven. Nu låg den trots allt rätt. Ska tillägga att mina föräldrar jobbat med kor i nästan hela sitt liv, så dom vet oftast vad dom pratar om.
Veterinären försökte få mamma att förstå att det inte fanns en chans att det skulle gå, men mamma stod på sig. Veterinären menade att kalven var för bred om skuldrorna, men mamma som också kände på kvigans bäcken och kalvens bredd hade konstaterat att hon stött på värre kalvningar.
 
Jag föreslog att vi skulle försöka dra benen lite växelvis på kalven. För att på så vis slinka förbi det trånga bäckenet. Mamma nappade på idén och vi försökte. Med hjälp av mina idéer, mammas erfarenhet och pappas styrka kom kalven ut. Levande men med väldigt svullen nos och tunga.
Detta oroade pappa, men jag har stött på svullna tungor förr så jag vet att det ordnar sig snabbt. Ibland blir det så om kalven ligger i kläm lite för länge, men svullnaden går ner snabbt så fort den kommit ut ur sin trånga bostad.
 
Veterinären var förvånad över det lyckade resultatet och vi hoppades att hon lärde sig något av detta. Hon var ung och hade nog ingen stor erfarenhet av såna här kalvningar, men nu visade vi att det går med lite envishet och bra idéer.
Kvigan var totalt utslagen först, men efter några minuters vila lyfte hon huvudet för att undersöka sin kalv. Det gick inte att ta miste på moderskänslorna där inte, trots den knepiga kalvningen.
Jag mjölkade ur kvigan lite råmjölk och gav kalven med ingivare(sondmatning) för att den skulle få ett mål mat direkt.
 
En nöjd veterinär åkte vidare mot nya äventyr, och fick självklart beröm. "Inte ska jag ha beröm, det var ju ni som fixade det" svarade hon. Men utan henne hade vi nog inte löst själva felläget, som var det första problemet.
 
När jag åkte från gården gick en glad, nybliven ko i hagen med sin lilla tjurkalv. Förhoppningsvis har varken kalv eller ko fått några bestående men från förmiddagens bravader.
 
När det var avklarat var klockan för mycket så det var ingen idé att åka till Strömsholm. Men vi är i alla fall nöjda med att kalvningen löste sig efter mycket om och men.
 
 
 

Tränare sökes!

Jag har som ni säkert redan vet en unghäst som ska ridas in nu under våren. Planen är att jag och mamma ska sköta det allra första, dvs lära henne ha en ryttare på ryggen osv. Sen är det tänkt att vi ska lämna iväg henne för fortsatt träning en period så att någon duktigare person lägger en stadig grund i hennes utbildning.
 
Jag vet att många av er som läser min blogg har häst eller sysslar med hästar. Därför skulle jag vilja ha lite tips från er. Jag skulle nämligen vilja hitta en instruktör som kan hjälpa mig.
Dels vill jag rida regelbundet för instruktör nu under sommaren, så att jag kommer någonvart med min ridning och kan samarbeta/förstå mina hästar bättre. Mammas ponny är het och vi skulle verkligen behöva rida för tränare och min unghäst ska som sagt utbildas.
Vill ha en flexibel tränare. Han/hon ska inte vara rädd för att sitta upp på hästen och rida några varv och det vore kanon om personen kanske till och med kan åka hela vägen fram till stallet emellanåt(vi har en gräsbana som duger vid ok väder) vilket skulle underlätta. Just nu har vi till exempel lite problem med transporten..
 
Bullen, min travhäst, rids sparsamt för tillfället. Men tränaren jag söker ska absolut inte ha något emot(eller helt enkelt inte förstå sig på) ridtravare, då jag kanske vill rida honom på träning ibland. Bullen fyllde förövrigt 21 år häromdagen :)
 
Ja, som ni märker har jag lite krav på tränaren jag söker. Men det beror på att jag träffat så mycket hästfolk som jag inte "klickar" med av olika anledningar. Har ju dessutom Ludde, och Johnnie jobbar så olika tider att det inte är speciellt lätt att planera in saker där han måste passa lillgrabben. Hade Johnnie kommit hem kl 17 varje eftermiddag hade allt varit mycket enklare, men det kan bli allt från 13-20, beroende på hur dagen ser ut.
 
Det är inte lätt att få ihop vardagspusslet, det vet vi alla. Men hästarna är en punk som ger mig väldigt mycket dåligt samvete just nu. Jag rider och pysslar regelbundet, men inte alls så mycket som jag skulle vilja. Jag och Ludde mockar stallet varje dag, för en sådan syssla kan jag ha med Ludde på. Det är desto svårare att komma ut på ridturer eftersom någon måste passa Ludde under tiden.
Dessutom känns motivationen låg, vilket enkelt skulle lösas om jag började rida för tränare. Allt är mycket roligare om man känner att man utvecklas och kommer framåt.
 
Så därför ber jag er hästtjejer/killar att komma med tips på tränare och annat kunnigt hästfolk. Vem rider ni för? Vem har andra rekommenderat? Priser? Bra och dåliga egenskaper?
För givetvis får ni "varna" mig för folk som ni inte tycker är bra, men skicka ett privat meddelande då på mejlen eller facebook.
En sak till, jag söker en tränare som uppmuntrar och berömmer, inte en som bråkar, tjatar och skäller.
 
 
 

Blivande hästkille?

Ludde har tidigare varit lite rädd för hästarna och ogärna velat vara för nära dom. Han har vägrat att klappa och blir nervös om jag står bredvid hästarna med honom i famnen.
Men idag klev jag in i hagen med Ludde i famnen för att hälsa lite på hästflocken, som just nu har sommarlov.
 
Mirran klev snabbt fram, hälsade lite snabbt på oss innan hon vände och traskade iväg igen. Vi gick då fram till Bullen som gick och betade.
Han höjde huvudet och nosade försiktigt på Ludde. Luddes svar på detta blev inte ett nervöst gnäll som vanligt, utan han räckte fram händerna och greppade Bullens stora mule. Han fick ett bra tag i en näsborre och hästens överläpp, något som Bullen inte "höjde på ögonbrynen" det minsta för.
Luddes mor tyckte dock att Luddes hälsning var något framfusig och visade honom istället att man kunde klappa nosryggen på Bullen.
Ludde klappade lite lugnare men ville bra gärna klämma lite på det stora, glänsande ögat(vilket jag självklart inte tillät).
Ludde fick även sitta lite på Bullens rygg, och han sken som en sol. Kanske blir en liten hästkille trots allt..
 
Sen fick Ludde sitta och leka lite i gräset. Han drog glatt av sig mössan, som sen Bullen nöjt nappade åt sig och viftade lite med innan han släppte tillbaka den där han fann den.
 

Ni får ursäkta att inläggen nästan bara handlar om Ludde numera. Vet själv hur dötrist det kan vara när folk bara tjatar om sina ungar HELA tiden. Men han är ju med mig nästan jämt och för min del känns det lite mindre egoistiskt att skriva om honom än om mig själv.
När jag tänker efter så handlade inläggen nog väldigt mycket om kor för 2 år sen, då jag umgicks med dessa dagligen. Och för ett år sen var det cancer för hela slanten. Undrar vad jag skriver mest om nästa år?
 
 

Hästtävlingar och efterfester

Nu var det ett tag sen jag satte mig vid datorn senast! Har haft fullt upp, så jag har helt enkelt inte hunnit. Tycker faktiskt att det är skönt att bli lite "avvand" från internet emellanåt, så man inte glömmer att njuta av livet. Har ju ingen klösbräda att fingra på jämt och ständigt heller som alla andra(förutom Johnnie som också envisas med att ha en gammal knapptelefon).
Så ni får helt enkelt stå ut med lite sämre uppdatering här på bloggen en period. Men jag verkar ha min trogna skara läsare även om jag knappt uppdaterar, vilket är roligt!
 
I fredags åkte jag, syrran, mamma och Ludde till Västerås(Strömsholm, välkänt i hästkretsar) för att se på dom årliga hästtävlingarna och kanske handla lite nytt till oss och hästarna.
Vädret var bra trots att det såg oroväckande ut på Nyheterna, nästan lite väl varmt dock. Hittade inte på speciellt mycket att köpa på mässan, även om jag var lite sugen på vissa grejer. Men det känns onödigt att handla en massa grejer till unghästen när jag inte börjat rida henne än.
Och dom andra pållarna har det mesta dom behöver(och lite till). Men lite smått och gott blev det.
 
Ludde skötte sig fint men blev lite trött på slutet. Efter tävlingarna åkte vi alla förutom syrran(som skulle upp tidigt dagen efter och jobba) till min moster som bor i närheten för att fika och prata. Kom hem väldigt sent, men det var det värt!

I lördags var det fest i Björkparken så vi lämnade Ludde hos Johnnies syster för att få lite fria tyglar. Peter hade bestämt att det skulle bastas innan, och när vi sitter där och myser börjar grannarna längre upp på vägen dyka upp i grupper. Tillslut kändes det som om hela byn var på besök, då alla mellanlandade hemma hos oss på vägen till parken(vi bor bara någon km därifrån).
Sen cyklade hela gänget iväg till parken för att dansa och träffa trevligt folk. Kändes som om vi knappt hann in innan det var dags att gå igen. Men vad gör de när det blir efterfest hos oss?
Hade jag vetat detta så hade jag städat bättre, fast samtidigt så såg det ut som 7 svåra år efter festen så det blev en ordentlig städning då istället.
Kul blev det i alla fall, med en massa härligt folk. Skönt att ha så många underbara grannar!
 
Jag kom i säng någon gång vid halv 4-halv 5, lite lagom trött. Skönt att få sova ut dagen efter även om jag vaknade till lite snabbt vid 8, då Ludde brukar vakna. Sen blev det till att åka och hämta Ludde, handla mat och städa huset.
Kan tänka mig att några av grannarna saknar lite grejer, då vi har en del kvarglömt. Vi hade funderingar på att lägga allt i en låda och märka den med "Kvarglömt", för att sedan placera den vid ytterdörren. Detta har dock inte blivit gjort än.
Vet att Jens har en tröja kvar, för jag minns att han drog av sig den. En kvinna har även glömt sin mörkblå, stickade tröja och en fickplunta(Seppos?) stod kvar på bordet. Även två cyklar står kvar här utanför.
Några efterfester till och vi kan starta loppis!
 
När det kommer till min sega förkylning så verkar det som om den är på väg att ge upp. Någon vecka till, sen kan jag nog våga mig på att börja träna. Jippi!
 
 

Hästträning

Idag åkte jag hem till hästarna för att rida en sväng. Johnnie fick passa Ludde under tiden, så att jag kunde vara barnfri en stund.
Gjorde iordning Mirran och gav mig iväg. Hon var taggad som vanligt och jag lät henne galoppera långa sträckor under turen. Trots detta slog hon inte ner på farten under skritten, hon var alltså precis som vanligt. Men hon har vilat en period nu, så hon hade väl samlat på sig massor av energi.
 
Efter ca en mils ridtur var vi tillbaka hemma. När jag skulle släppa henne i hagen såg jag att alla hästar höjde sina huvuden och kollade bort mot grannens marker. Trodde dom fått vittring på vildsvinen som mina föräldrar sett flera gånger under den senaste tiden och försökte se vad hästarna tittade på. Efter en liten stund såg jag ett stort huvud med jätteöron stå och kolla på oss. En älgtjur hade vägarna förbi och efter att ha tittat en stund traskade han vidare i lugnt mak.
Släppte Mirran och smög efter. Gillar vilda djur, framförallt älgar, så jag ville se om jag kunde komma lite närmare. Han hade inte hunnit långt, men samtidigt som jag såg honom såg han mig. Stod och tittade på varandra i någon minut innan han vände och travade iväg. Det är så härligt att komma nära dessa stora djur!
 
Till sist tränade jag min unghäst lite. Tog fram en presenning och lät henne kliva på den, vilket hon gjorde utan att tveka. Stannade henne på den, fortfarande inga konstigheter. Vilket skulle vara nästa steg? Tog tag i presenningen med ena handen och unghästens grimskaft i andra. Sen gick vi en sväng i hagen, med presenningen släpandes efter. Lite konstigt tyckte hon, men hon gick bara och sneglade lite på det prasslande skynket jag släpade på.
Sen fick det vara bra för idag. Lät även fegisen Oliver testa att kliva över den, och det gjorde han! Han är den fegaste häst jag mött, och klev över helt lugnt. Har han äntligen mognat, snart 19 år gammal? Detta är ett stort framsteg för den ponnyn ska ni veta.
 
"Nemas problemas" säger Skruttan när jag ber henne stå på presenningen:(observera att hon till och med vilar ena bakbenet)
 

Fire Princess

Några bilder jag tog i torsdags. Det är dock lite svårt att fota henne, för hon ska gosa och snora ner min kamera.. Testade att försöka stå en bit ifrån och fota, men det slutade med att vi joggade runt en sten varv efter varv. Det där med att stå en bit ifrån och posera är inte hennes grej.
 
 
Två bilder från dagens sadelträning: Spände sadelgjorden och lät henne stå på gången medans jag mockade. Hon stod så lugnt och snällt, duktig pålle det där!
 
 

Unghästen min!

I torsdags tog jag några bilder på min unghäst Fire Princess. Ska inom kort ska jag sätta ihop ett inlägg med dom bästa bilderna. Så Susan och alla andra som är intresserade, håll koll!
 
Ett litet smakprov:
 

Sadelvänjning

Idag var det sadelträning igen för Skruttan. Tidigare har jag bara lagt sadeln på hennes rygg och låtit den ligga där några minuter samtidigt som jag håller i(man vet ju aldrig, hon kan ju få för sig något), men idag spände jag även sadelgjorden lite löst.
Hela tiden höll jag koll på hennes beteende, även om hon verkar lugn ska man ju inte slappna av helt. Det kan räcka med att hon tar ett steg bakåt, märker att något ligger på hennes rygg och samtidigt är spänt runt magen och då flyga i luften.
 
Hon kollade på mig och klippte lite fundersamt på öronen, men annars fick jag ingen reaktion. Tog tag i sadeln och vickade den försiktigt, fortfarande ingen reaktion. Lät den ligga på ytterligare några minuter medans jag stod och klappade henne. Så att jag är nära om hon skulle få för sig något.
Sen var jag nöjd för denna gång och sadlade av. Man ska skynda långsamt, något jag i vanliga fall har svårt för. Men denna dam är min framtid, och gör jag henne lugn och stabil gynnar det mig på alla sätt och vis i förhoppningsvis många år framöver.
 
Det är viktigt för mig att hon är van vid det mesta när jag väl satsar på att sitta upp. Jag vill att hon ska kunna gå på presenningar, kliva på transporten utan att tveka, vara van vid all sin utrustning m.m. Funkar inte allt från marken tycker jag inte att man är redo för själva ridningen.
 
Idag:
 
 
 

Stora framsteg med Mirran

Idag kunde Johnnie ta Ludde en stund på förmiddagen så att jag kunde åka till stallet. När jag har chansen brukar jag smita ut på en ridtur, och idag var det dessutom väldigt skönt väder. Trots att solen inte var framme kändes det verkligen som vår!
Mirran var ordentligt lerig, så jag fick ta ut henne och borsta bort det utomhus för att undvika dammet. När hon var klar och jag satt upp kändes det verkligen som om det skulle bli en underbar ridtur.
Lämnade till och med västen kvar i stallet och red helt utan ytterkläder, första gången i år.
 
Mirran var underbar! Hon har verkligen blivit en helt annan häst sen jag började rida henne igen efter pausen som uppstod när jag var gravid och sjuk. Istället för att kasta med huvudet, vägra lyssna och ständigt försöka öka farten i traven och galoppen har hon börjat samarbeta. Detta har resulterat i att jag knappt behöver ta i tyglarna alls, utan har nästan jämt långa tyglar, även i dom snabbare gångarterna.
Jag tycker inte att jag gör något annorlunda i ridningen, utan kanske hon helt enkelt förstod sambandet mellan snäll häst och snäll ryttare.
 
Hur som helst är jag jättenöjd och glad över framgångarna med denna lilla pigga dam. Vi har mycket roligare nu när vi är ute tillsammans.
 
När vi kom hem var Mirran trött och lite småsvettig, och hon belönade sig själv med att rulla riktigt ordentligt i leran flera gånger. Det unnar jag henne verkligen, så duktig som hon varit.
 

Mirran la ner mycket tid på sin lerinpackning och riktigt gnuggade in kladdet i pälsen. Visst känns det lite surt att ha stått och borstat henne en lång stund och sen se arbetet gå förgäves, men samtidigt är det härligt och se hästarna njuta när dom ligger där och rullar i leran.
Bullen, som snart fyller 20 år, har på senare tid blivit en riktig unghäst i samband med utsläpp i hagen. Han kastar sig hit och dit direkt när man släppt honom, brallar och busar. Han som är rätt stel och trög i vanliga fall sparkar bakut ordentligt och skuttar omkring som en riktig fåntratt. Men så får man hålla på när man är pensionerad.
 

Gårdagen

Igår hade jag fullt upp hela dagen. Först åkte jag till hästarna och red en barbackatur på Bullen. Meningen var att vi skulle ut och jogga lite för kondisens skull, men dels hade han en knöl där sadelgjorden ska sitta och dessutom upptäckte jag att hans ena baksko hängde löst. Drog av skon då den var för lös för att försöka slå fast igen.
 
 
Vädret var inte det bästa, med både blåst och snöfall, så Bullen såg skeptisk ut när jag styrde honom från gården. Blev väldigt avis på Bullens lurviga öron när snön blåste rakt in i mina. Bland träden gick det bra, men på öppnare platser blåste det ordentligt.
När vi kom hem var vi plaskvåta, och det var skönt att komma in i stallet. Strax efter att vi varit ute lugnade sig snöandet betydligt. Skönt, för i det här varma vädret smälter snön ändå bort direkt.
 
Ludde var med hem till gården, men satt och sov i bilen rätt länge. När han vaknade fick mamma ta hand om honom en stund, så att jag kunde smita iväg och få massage. Har haft problem med nacken några veckor nu så jag behövde verkligen göra något åt det.
 
Hon hittade både det ena och det andra tråkiga i min nacke, rygg och axlar. Hon tyckte att jag skulle ringa en "kotknackare" som kan knäcka igenom mig ordentligt, och på så sätt reda ut själva orsaken till alla knutar, spänningar och annat tråkigt jag bär på. På måndag ska jag se till att boka in en tid. När det är avklarad tänker jag gå på massage regelbundet några gånger så att jag ser till att reda ut det ordentligt.
 
När jag klev ut från lokalen igår kändes det skönt i kroppen, men idag ömmar nacken en hel del. Märks att man inte är helt kry i kroppen!
 
Efter massagen hämtade jag upp Ludde och åkte hem. Hann inte göra så mycket innan Johnnie kommer in och säger att vi är bortbjudna. In i duschen och sen åkte vi. Johnnies kompis Anders har fyllt år, så vi var bjudna på en liten födelsedagsfest. Det bjöds på paj och det var ett härligt gäng där. Jag kände mig dock trött och tråkig, så jag och Ludde åkte hem strax innan 12.
Jag har aldrig tyckt att det är speciellt kul att vara nykter på en fest där nästan alla andra dricker, så jag brukar dra mig hemåt när det blir för högljutt  och stökigt. Jag beundrar verkligen folk som kan vara nyktra på "fyllefester" och ändå ha kul. Jag är tyvärr ingen sån person.
Ludde skötte sig bra under kvällen, men när tröttheten slog till ville han i vanlig ordning inte somna. Är man på kalas så är man. Men tillslut slocknade han och sov sött i sin bilbarnstol.
 
Nu sitter jag här i soffan och tittar på OS, som vanligt. Damerna åker längskidor, tyvärr har Kalla ingen bra tävlingsdag idag, så det lär inte bli medalj för Sverige. Norge har för stort övertag.
Grabbarna ligger i sina sängar och sover. Jobbigt att vara på kalas.. Själv försöker jag planera dagen. Vill hinna med massor, men kommer knappt hinna hälften. Hade varit härligt att hinna titta på detta skidlopp, rida, gå en promenad med Ludde, träna, städa och måla lite på mina tavlor. Men bara detta skidlopp tar upp halva dagen.
 
Aja, får se hur mycket jag hinner när loppet är slut!
 
 
 

Busig unghäst

När jag testade längdskidorna häromdagen och passerade hästhagarna var det blandade reaktioner hos hästarna. Bullen tittade knappt, Mirran stod och funderade lite men brydde sig inte nämndvärt, Oliver busade lite eftersom hagkompisen gjorde det och unghästen skuttade, stegrade, sparkade bakut och kutade som en galning fram och tillbaka.
Inte av rädsla utan av nyfikenhet och hon fick äntligen en anledning att ge utlopp för sin överskottsenergi. Den damen tar nämligen alla chanser hon får till att busa, precis som alla "småglin" gör.  
 
 
 
 

Full fart i snön!

Idag var syrran hem till föräldrarna, så jag och Ludde åkte dit efter lunch. Vi hade nämligen bestämt oss för att hitta på nåt nu när hon kom hem från jobbet i Stockholm.
Dessutom måste hon ju hälsa på Ludde, då hon inte träffat honom sen i julas! Ludde blev glad över att träffa sin moster, och trött! För nu sover han som en stock i sin säng efter en lång dag.
 
Jag och syrran bestämde oss för att tolka, dvs åka miniskidor efter häst. Bullen var det självklara valet av häst då han både är lugn och gammal körhäst. Alltså står han ut med att ha någon åkandes efter.
Vägen var lite för grusig, så vi åkte runt, runt på en åker. Eftersom man blev trött i benen rätt fort turades vi om att rida och åka skidor.
Bullen tyckte att det var roligt och skötte sig exemplariskt. Vi travade mest, men precis på slutet bestämde vi oss för att testa en kort galopp. Jag åkte skidorna och fick sitta på huk för att ha en chans att hänga med på grund av min dåliga balans.
Bullen fattade vinken och sköt iväg i galopp. Det var nära några gånger, man jag höll mig på fötter. Precis när syrran skulle sakta av honom gjorde han några små bocksprång. Av glädje självklart. Hann tänka: "Jippi, nu åker syrran av, jag ramlar och Bullen skuttar glatt hem till gården och vi får gå!"
Men alla höll sina tilltänkta positioner och vi begav oss hem i samlad trupp, nöjda med aktiviteten. Kul var det, jag skrattade större delen av tiden!
 
En snöig syster(tyvärr en dålig bild..):

 

Hej mitt vinterland!

Nu är hästarna utsläppta i det härliga vinterlandskapet med sol och pudersnö. Trodde att dom skulle skutta runt och busa, men höet var strået vassare(haha!).
Ludde sov sött i bilen hela tiden, så jag kunde släppa ut hästar och mocka helt ostört. Precis när jag var klar började barnvakten(hans lilla komradio) meddela att det började bli lite väl kallt i bilen, men jag hade klätt på honom ordentligt så han var varm och go.
 

Nu när jag kom hem tänkte jag skotta snö, men Johnnie hade tagit plogbilen OCH snöskyffeln när han stack och jobbade. Hans ordinarie hade han nämligen glömt i Pontus bil...
 
Så jag tog in ved och matade utefåglarna i stället. Snöskottningen får vänta. Eftersom jag skottat igår var det inte så mycket, så låt gå.
I eftermiddag ska jag och Ludde, tillsammans med brorsan och hans kompis Anders, åka och klättra. Gäller bara att Ludde hunnit sova då, så han är pigg och glad. Just nu skuttar han runt på golvet i sin lilla bil, med dreggellappen i munnen. Dreggel kanske stavas med ett g? Dregel?  Datorn tycker i alla fall det, men mitt uttal tycker att det skulle passa bättre med två.. Aja, nu fattar.
Dom små lapparna är bra för små slemmiga barn, men det var väl inte riktigt tänkt att han skulle ha dom i munnen...

Snöig ridtur

Idag när jag klev upp var det riktigt mysigt vinterväder ute. Ett mjukt, fluffigt täcke av snö låg över marken, och massor av små snöflingor singlade ner från himlen.
Perfekt ridväder!
 
Johnnie har möjlighet att passa Ludde, så jag sätter mig i bilen och åker till stallet. Redan på väg dit ökar mängden snö från himlen. Börjar tveka.. Det blåste trots allt en del också..
Nä, jag måste utnyttja dom få gånger jag kan smita ifrån Ludde! Hämtade Bullen i hagen och gjorde i ordning honom.
Vi gav oss iväg och det blåste och snöade ordentligt. Bullen såg skeptisk ut och jag frös redan om kinderna(och saknade en halsduk..) men har vi kommit så långt så ska vi vidare.
 
Jag såg knappt vägen framför oss för all snö jag fick i ansiktet, och jag var skeptisk till om Bullen hade så bra sikt han heller. Det gick i vanlig ordning trögt för Bullen på vägen bort från gården, men när vi tillslut vände blev det andra bullar! Jag tänkte att vi skulle trava lite, och på så sätt låta Bullen ge utlopp för energin. Men han sköt iväg i galopp omgående och det kunde han väl få. Det var ju trots allt en enslig skogsväg utan risk för bilar. Fick vid några tillfällen lägga mig platt mot hans hals för att undkomma några snötyngda slyträd och grenar.
Jag såg så gott som inget alls, för han sprang så fort att all snö hamnade rakt i mina ögon. Fick kisa för att kunna ha ena ögat lite öppet.
Tillslut saktade jag in honom och stoppsträckan var säkert 200 meter, så pigg var han! Men jag ville inte att gamla gubben skulle få en hjärtattack, så han fick ta det lugnt resten av turen.
 

Om nästan exakt 3 månader fyller Bullen 20 år, men "Still going strong" när han själv känner för det!
Pratade med veterinären när hon kom och vaccinerade, och om några veckor ska hon kolla igenom Bullen ordentligt. Eftersom han börjar bli till åren och gått på travet i många år vill jag ha honom ordentligt undersökt så jag vet hur mycket jag kan begära av honom.
Hon tittade på honom lite snabbt, och tyckte att han tappat lite väl mycket muskler under det senaste året. Så tänderna ska kollas också.
 

Hästutsläpp med blodvite

Jag och Ludde åkte och skötte om hästarna idag. Eftersom det frusit på valde jag att sätta i broddar i Bullens bakskor, tog nämligen ur dom när han var svullen och det ändå var plusgrader ute.
När jag stod där och pysslade upptäckte jag en röd prick på hästskon. Hann tänka "Vart har han varit eftersom han har röd färg på skon?" innan jag drog fingret över det och upptäckte att det var färskt blod.
Tittade förskräckt på Bullens ben någon sekund medans hjärnan febrilt undrade vart blodet kommit ifrån. Var blöder han? Vad har han gjort?
Hjärnan jobbade vidare, näsblod kan komma plötsligt. Nej, inte det heller..
Visar sig vara mitt finger som fått ett relativt litet sår, men blöder så det droppar. Märke inte när jag gjorde illa mig, så jag har ingen aning om vad jag gjorde. Skönt att det var jag och inte Bullen i alla fall!
Fick dock gå och tvätta av handen, blev så klibbigt och obehagligt..
 
När jag släppte ut hästarna stod Bullen en lång stund i dörrhålet och tittade på det nya vinterlandskapet. Det är inte bara stockholmare som blir lika överraskade över snön varje år, utan även Bullen.
Sen busade han runt i snön som en fölunge. Det är min blivande 20-åring de!
 

Mirran och Skruttan

Idag red jag Mirran en sväng. Är riktigt nöjd, då jag för en gångs skull lyckades tygla hennes energi något. Hon är väldigt pigg och har väldigt mycket framåtbjudning. Då långt är det kul att rida henne, men det är jobbigt att rida en häst som bara vill öka tempot så fort hon får chansen.
 
Jag har jobbat en del med halvhalter och tempoväxlingar, utan att nå bra resultat. Men i dag kom vi på vad som passar oss båda.
Jag jobbade hela ridturen med tempoväxlingar och i traven(då hon jämt ska öka, gärna slå över till galopp om hon får chansen) gjorde jag antingen en halt eller saktade av till skritt direkt när hon började öka. Jag har ofta fått höra att jag är för snäll när jag rider, så jag försökte vara lite extra bestämd.
Efter ett tag började hon fatta vinken och lyssna lite bättre. Ska nöta vidare på samma vis och förhoppningsvis komma bättre överrens med Mirran framöver. När hon har fått lite kondis skulle jag vilja rida för en tränare med henne.
 
När Mirran var klar tränsade jag Skruttan och gick en kort sväng med henne. Hon var pigg och "på hugget" hela promenaden, men gjorde inga dumheter. Man får dock akta tårna lite eftersom hon lätt tittar på allt annat och glömmer var hon ställer ner sina dasslock till hovar..
 

Imorgon ska jag nog ta och klippa Mirran. Inte helt och hållet, men hals och bog. Hon svettas så otroligt mycket, och nu när jag rider allt oftare känns det som om det behövs. Bullen däremot, får se ut som en nalle resten av vintern!

Bortglömt träns

För ett tag sen hittade vi på min mosters gamla träns hon använde till sin förra häst. Senast vi hälsade på henne började hon prata om de där tränset och huruvida det skulle passa hennes nya unghäst.
 
Imorgon ska vi hälsa på henne och hennes man, och tänkte överraska henne med att ta med hennes träns. Det var dock i väldigt tråkigt skick efter att ha legat bortglömt så länge(ca 15-20 år..) så jag tog med de hem för att smörja upp det ordentligt.
 

Nu har jag rengjort och smörjt tränset ordentligt. Fick hålla på ett tag då lädret sög i sig oljan direkt, bra törstigt med andra ord.. Tränset börjar mjukna och nu ska det bara få ligga och torka i godan ro.
 

Jag tycker att det är mysigt att sitta och smörja hästgrejer såhär på lördagskvällen. Gärna framför tv:n eller med radion på. Tyvärr har jag tidigare varit allt för dålig med att smörja mina hästgrejer. Man glömmer, hinner inte.. Men nu den senaste tiden har jag varit duktigare på det. Vill man att utrustningen ska hålla så måste man ta hand om den.
Om någon hästägare där ute just nu får lite dåligt samvete över att grejerna inte blir smorda, hojta till så kan jag hjälpa till med det! Som sagt, jag tycker ju att det är rätt kul. Nu när man har tid!
Vore en bra företagsidé att smörja hästgrejer. Tror många skulle nappa på det!

Tidigare inlägg
RSS 2.0