Anna - Life is easy if you wear a smile!

Blev ingen sömn, för precis när jag skulle krypa ner i sängen vaknade han. Trots att jag var tyst som en mus..

Så det var bara att dra på sig kläderna igen och kliva upp, trots att man aldrig hann ner i sängen ens. Ludde såg först förvånad ut över att se mig inne i sovrummet, sen sken han upp i ett stort leende.

 

Så nu är det full fart på lill-killen igen. Han har precis kommit på att han kan ta tag i möblerna och på så sätt klättra upp i stående position. Kul med framsteg, men samtidigt så innebär detta att man måste hålla mer koll på honom. Hann kom på det igår, när Johnnie kollade på tv och Ludde plötsligt stod bredvid soffan och slog honom på benet. För mig har det nu under morgonen hänt ca 3-4 gånger, så det märks att han vill utnyttja sin nya talang.

 

Ringde även sjukhuset nyss, ville nämligen kolla hur jag ska göra om jag blir förkyld. Känner nämligen av halsen lite smått. Hon förklarade att vi skulle avvakta till imorgon. Lite förkylning gick bra eftersom det är ett enkelt ingrepp, men hosta, feber och mer ordentlig sjukdom gick inte.

Nästa gång Ludde ska sova tänker jag också vila en stund. Sömn är nämligen överlägset hos mig när det gäller att skrämma bort förkylningar.

Vill verkligen ha provet taget, dels självklart för att få svaret på hur det ligger till med cancern, men också för att helt enkelt få det avklarat. Hatar att behöva skjuta fram saker som man gått och förberett sig på, som mötet på Reproduktionscentrum.

 

Nu kommer det en sprallig bebis krypande över golvet med god fart och målmedveten blick. Bäst att jag avslutar inlägget!