Anna - Life is easy if you wear a smile!

Det har varit en trög dag såhär långt.

 

På väg till dagis körde jag på en rätt stor fågel(som en skata ungefär men det var inte en sådan) och fick stanna och lägga stackarn i diket. Som tur var dog den i krocken så jag behövde inte avliva.

Ludde var lätt att lämna på dagis idag. Han sprang direkt till sandlådan för att leka och när jag sen gick satt han och pratade med Amanda(dagisfröken). Annars brukar han kunna bli lite ledsen såhär i början efter ett dagisuppehåll, men idag gick det som sagt bra.

 

Åkte hem och la mig på soffan efter att ha tagit värktabletter. Ryggen har bråkat lite mer dom senaste dagarna. Har säkert med att jag rör mig mer nu än tidigare. Får ta ett steg tillbaka och ta pauser oftare.

 

Efter att ha spenderat flera timmar på soffan masade jag mig upp och åt en macka. Sen gick jag ut och pysslade med lite småsaker.

Efter en stund kände jag mig motiverad och stark nog att ge mig på målningen av grundet. Det skulle jag ha gjort för länge sen, men i början av sommaren var vädret för blött och tiden för knapp. Dom senaste veckorna vet ni vad jag gjort, och förstår att husgrundet inte legat högt på prioriteringslistan.

Det mesta är nu målat första svängen och nu är jag inne och vilar ryggen lite. Det gör mycket att bara få sitta ner en stund.

 

En del låter förvånade när dom får höra att jag är ute i skogen och plockar bär eller som idag, målar husgrundet. Det låter kanske "hurtigt" och energiskt, men sanningen är att jag vilar mycket mellan aktiviteterna. Jag vill alltid ha nära hem till sängen och soffan ifall energin tar slut, vilket den gör rätt snabbt.

Dessa små aktiviteter är mitt sätt att träna upp kroppen och känna efter var gränserna går.

 

Jag pratade med min chef igår då jag fått ett papper från försäkringskassan som hon och jag ska fylla i. Så på torsdag ska vi ses och fylla i papperet och diskutera hur jag ska komma tillbaka till jobbet igen.

Imorgon ska jag in på läkarbesök och då får jag diskutera sjukskrivningen med min läkare. Jag hoppas ju på att kunna börja jobba den första september, men läkaren får avgöra det.

Jag har en tendens att gå lite för fort fram så det är viktigt att min läkare får avgöra om jag är redo eller inte.

Viljan finns i alla fall!